< Mezmurlar 107 >

1 RAB'be şükredin, çünkü O iyidir, Sevgisi sonsuzdur.
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2 Böyle desin RAB'bin kurtardıkları, Düşman pençesinden özgür kıldıkları,
Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3 Doğudan, batıdan, kuzeyden, güneyden, Bütün ülkelerden topladıkları.
Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4 Issız çöllerde dolaştılar, Yerleşecekleri kente giden bir yol bulamadılar.
De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5 Aç, susuz, Sefil oldular.
Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6 O zaman sıkıntı içinde RAB'be yakardılar, RAB kurtardı onları dertlerinden.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7 Yerleşecekleri bir kente varıncaya dek, Onlara doğru yolda öncülük etti.
Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
8 Şükretsinler RAB'be sevgisi için, İnsanlar yararına yaptığı harikalar için.
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
9 Çünkü O susamış canın susuzluğunu giderir, Aç canı iyiliklerle doyurur.
Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
10 Zincire vurulmuş, acıyla kıvranan tutsaklar, Karanlıkta, zifiri karanlıkta oturmuştu.
De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
11 Çünkü Tanrı'nın buyruklarına karşı çıkmışlardı, Küçümsemişlerdi Yüceler Yücesi'nin öğüdünü.
Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
12 Ağır işlerle hayatı onlara zehir etti, Çöktüler, yardım eden olmadı.
Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
13 O zaman sıkıntı içinde RAB'be yakardılar, RAB kurtardı onları dertlerinden;
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
14 Çıkardı karanlıktan, zifiri karanlıktan, Kopardı zincirlerini.
Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
15 Şükretsinler RAB'be sevgisi için, İnsanlar yararına yaptığı harikalar için!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
16 Çünkü tunç kapıları kırdı, Demir kapı kollarını parçaladı O.
Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
17 Cezalarını buldu aptallar, Suçları, isyanları yüzünden.
De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
18 İğrenir olmuşlardı bütün yemeklerden, Ölümün kapılarına yaklaşmışlardı.
De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
19 O zaman sıkıntı içinde RAB'be yakardılar, RAB kurtardı onları dertlerinden.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
20 Sözünü gönderip iyileştirdi onları, Kurtardı ölüm çukurundan.
Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
21 Şükretsinler RAB'be sevgisi için, İnsanlar yararına yaptığı harikalar için!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
22 Şükran kurbanları sunsunlar Ve sevinç çığlıklarıyla duyursunlar O'nun yaptıklarını!
Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
23 Gemilerle denize açılanlar, Okyanuslarda iş yapanlar,
De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
24 RAB'bin işlerini, Derinliklerde yaptığı harikaları gördüler.
De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
25 Çünkü O buyurunca şiddetli bir fırtına koptu, Dalgalar şaha kalktı.
När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
26 Göklere yükselip diplere indi gemiler, Sıkıntıdan canları burunlarına geldi gemicilerin,
Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27 Sarhoş gibi sallanıp sendelediler, Ustalıkları işe yaramadı.
Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28 O zaman sıkıntı içinde RAB'be yakardılar, RAB kurtardı onları dertlerinden.
Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29 Fırtınayı limanlığa çevirdi, Yatıştı dalgalar;
Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30 Rahatlayınca sevindiler, Diledikleri limana götürdü RAB onları.
Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
31 Şükretsinler RAB'be sevgisi için, İnsanlar yararına yaptığı harikalar için!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
32 Yüceltsinler O'nu halk topluluğunda, Övgüler sunsunlar ileri gelenlerin toplantısında.
Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
33 Irmakları çöle çevirir, Pınarları kurak toprağa,
De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
34 Verimli toprağı çorak alana, Orada yaşayanların kötülüğü yüzünden.
Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
35 Çölü su birikintisine çevirir, Kuru toprağı pınara.
Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
36 Açları yerleştirir oraya; Oturacak bir kent kursunlar,
Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
37 Tarlalar ekip bağlar diksinler, Bol ürün alsınlar diye.
Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
38 RAB'bin kutsamasıyla, Çoğaldılar alabildiğine, Eksiltmedi hayvanlarını.
Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
39 Sonra azaldılar, alçaldılar, Baskı, sıkıntı ve acı yüzünden.
De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
40 RAB rezalet saçtı soylular üzerine, Yolu izi belirsiz bir çölde dolaştırdı onları.
Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
41 Ama yoksulu sefaletten kurtardı, Davar sürüsü gibi çoğalttı ailelerini.
Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
42 Doğru insanlar görüp sevinecek, Kötülerse ağzını kapayacak.
Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
43 Aklı olan bunları göz önünde tutsun, RAB'bin sevgisini dikkate alsın.
Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.

< Mezmurlar 107 >