Mezmurlar 102
1 Zayıf düşünce derdini RAB'be döken mazlumun duası Ya RAB, duamı işit, Yakarışım sana erişsin.
En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
2 Sıkıntılı günümde yüzünü benden gizleme, Kulak ver sesime, Seslenince yanıt ver bana hemen.
Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
3 Çünkü günlerim duman gibi yok oluyor, Kemiklerim ateş gibi yanıyor.
Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
4 Yüreğim kırgın yemiş ot gibi kurudu, Ekmek yemeyi bile unuttum.
Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
5 Bir deri bir kemiğe döndüm Acı acı inlemekten.
Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
6 Issız yerlerdeki ishakkuşunu andırıyorum, Viranelerdeki kukumav gibiyim.
Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
7 Gözüme uyku girmiyor, Damda yalnız kalmış bir kuş gibiyim.
Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
8 Düşmanlarım bütün gün bana hakaret ediyor, Bana dil uzatanlar adımı lanet için kullanıyor.
Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
9 Kızıp öfkelendiğin için Külü ekmek gibi yiyor, İçeceğime gözyaşı katıyorum. Beni kaldırıp bir yana attın.
Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
11 Günlerim akşam uzayan gölge gibi yitmekte, Ot gibi sararmaktayım.
Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
12 Ama sen, sonsuza dek tahtında oturursun, ya RAB, Ünün kuşaklar boyu sürer.
Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
13 Kalkıp Siyon'a sevecenlik göstereceksin, Çünkü onu kayırmanın zamanıdır, beklenen zaman geldi.
Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
14 Kulların onun taşlarından hoşlanır, Tozunu bile severler.
Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
15 Uluslar RAB'bin adından, Yeryüzü kralları görkeminden korkacak.
Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
16 Çünkü RAB Siyon'u yeniden kuracak, Görkem içinde görünecek.
Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
17 Yoksulların duasına kulak verecek, Yalvarışlarını asla hor görmeyecek.
Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
18 Bunlar gelecek kuşak için yazılsın, Öyle ki, henüz doğmamış insanlar RAB'be övgüler sunsun.
Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
19 RAB yücelerdeki kutsal katından aşağı baktı, Göklerden yeryüzünü gözetledi,
Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
20 Tutsakların iniltisini duymak, Ölüm mahkûmlarını kurtarmak için.
Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
21 Böylece halklar ve krallıklar RAB'be tapınmak için toplanınca, O'nun adı Siyon'da, Övgüsü Yeruşalim'de duyurulacak.
På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
23 RAB gücümü kırdı yaşam yolunda, Ömrümü kısalttı.
Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
24 “Ey Tanrım, ömrümün ortasında canımı alma!” dedim. “Senin yılların kuşaklar boyu sürer!
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
25 “Çok önceden attın dünyanın temellerini, Gökler de senin ellerinin yapıtıdır.
Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
26 Onlar yok olacak, ama sen kalıcısın. Hepsi bir giysi gibi eskiyecek. Onları bir kaftan gibi değiştireceksin, Geçip gidecekler.
De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
27 Ama sen hep aynısın, Yılların tükenmeyecek.
Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
28 Gözetiminde yaşayacak kullarının çocukları, Senin önünde duracak soyları.”
Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
