< Mezmurlar 1 >
1 Ne mutlu o insana ki, kötülerin öğüdüyle yürümez, Günahkârların yolunda durmaz, Alaycıların arasında oturmaz.
Säll är den, som icke vandrar uti de ogudaktigas råd, och icke träder in uppå de syndares väg; ej heller sitter der de bespottare sitta;
2 Ancak zevkini RAB'bin Yasası'ndan alır Ve gece gündüz onun üzerinde derin derin düşünür.
Utan hafver lust till Herrans lag, och talar om hans lag både dag och natt.
3 Böylesi akarsu kıyılarına dikilmiş ağaca benzer, Meyvesini mevsiminde verir, Yaprağı hiç solmaz. Yaptığı her işi başarır.
Han är såsom ett trä, planteradt vid vattubäcker, hvilket sina frukt bär i sinom tid, och dess löf förfalna intet; och hvad han gör, det lyckas väl.
4 Kötüler böyle değil, Rüzgarın savurduğu saman çöpüne benzerler.
Men de ogudaktige äro icke så; utan såsom agnar, som vädret bortförer.
5 Bu yüzden yargılanınca aklanamaz, Doğrular topluluğunda yer bulamaz günahkârlar.
Derföre blifva icke de ogudaktige i domenom, eller syndarena i de rättfärdigas församling.
6 Çünkü RAB doğruların yolunu gözetir, Kötülerin yolu ise ölüme götürür.
Ty Herren känner de rättfärdigas väg; men de ogudaktigas väg förgås.