Süleyman'In Özdeyişleri 8
1 Bilgelik çağırıyor, Akıl sesini yükseltiyor.
Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 Yol kenarındaki tepelerin başında, Yolların birleştiği yerde duruyor o.
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 Kentin girişinde, kapıların yanında, Sesini yükseltiyor:
Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 “Ey insanlar, size sesleniyorum, Çağrım insan soyunadır!
Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 Ey bön kişiler, ihtiyatlı olmayı öğrenin; Sağduyulu olmayı öğrenin, ey akılsızlar!
Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Söylediğim yetkin sözleri dinleyin, Ağzımı doğruları söylemek için açarım.
Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 Ağzım gerçeği duyurur, Çünkü dudaklarım kötülükten iğrenir.
Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 Ağzımdan çıkan her söz doğrudur, Yoktur eğri ya da sapık olanı.
Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 Apaçıktır hepsi anlayana, Bilgiye erişen, doğruluğunu bilir onların.
De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Gümüş yerine terbiyeyi, Saf altın yerine bilgiyi edinin.
Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 Çünkü bilgelik mücevherden değerlidir, Dilediğin hiçbir şey onunla kıyaslanamaz.
Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 Ben bilgelik olarak ihtiyatı kendime konut edindim. Bilgi ve sağgörü bendedir.
Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 RAB'den korkmak kötülükten nefret etmek demektir. Kibirden, küstahlıktan, Kötü yoldan, sapık ağızdan nefret ederim.
Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Öğüt ve sağlam karar bana özgüdür. Akıl ve güç kaynağı benim.
Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 Krallar sayemde egemenlik sürer, Hükümdarlar adil kurallar koyar.
Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 Önderler, adaletle yöneten soylular Sayemde yönetirler.
Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 Beni sevenleri ben de severim, Gayretle arayan beni bulur.
Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Zenginlik ve onur, Kalıcı değerler ve bolluk bendedir.
Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 Meyvem altından, saf altından, Ürünüm seçme gümüşten daha iyidir.
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 Doğruluk yolunda, Adaletin izinden yürürüm.
På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 Böylelikle, beni sevenleri servet sahibi yapar, Hazinelerini doldururum.
till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 RAB yaratma işine başladığında İlk beni yarattı,
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 Dünya var olmadan önce, Ta başlangıçta, öncesizlikte yerimi aldım.
Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 Enginler yokken, Suları bol pınarlar yokken doğdum ben.
Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 Dağlar daha oluşmadan, Tepeler belirmeden, RAB dünyayı, kırları Ve dünyadaki toprağın zerresini yaratmadan doğdum.
Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 RAB gökleri yerine koyduğunda oradaydım, Engin denizleri ufukla çevirdiğinde,
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 Bulutları oluşturduğunda, Denizin kaynaklarını güçlendirdiğinde,
när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 Sular buyruğundan öte geçmesinler diye Denize sınır çizdiğinde, Dünyanın temellerini pekiştirdiğinde,
när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 Baş mimar olarak O'nun yanındaydım. Gün be gün sevinçle dolup taştım, Huzurunda hep coştum.
då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 O'nun dünyası mutluluğum, İnsanları sevincimdi.
jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 Çocuklarım, şimdi beni dinleyin: Yolumu izleyenlere ne mutlu!
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Uyarılarımı dinleyin ve bilge kişiler olun, Görmezlikten gelmeyin onları.
Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Beni dinleyen, Her gün kapımı gözleyen, Kapımın eşiğinden ayrılmayan kişiye ne mutlu!
Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 Çünkü beni bulan yaşam bulur Ve RAB'bin beğenisini kazanır.
Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 Beni gözardı edense kendine zarar verir, Benden nefret eden, ölümü seviyor demektir.”
Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
