< Süleyman'In Özdeyişleri 7 >

1 Oğlum, sözlerimi yerine getir, Aklında tut buyruklarımı.
Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
2 Buyruklarımı yerine getir ki, yaşayasın. Öğrettiklerimi gözünün bebeği gibi koru.
Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
3 Onları yüzük gibi parmaklarına geçir, Yüreğinin levhasına yaz.
Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
4 Bilgeliğe, “Sen kızkardeşimsin”, Akla, “Akrabamsın” de.
Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
5 Zina eden kadından, Yaltaklanan ahlaksız kadından seni koruyacak olan bunlardır.
Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
6 Evimin penceresinden, Kafesin ardından dışarıyı seyrederken,
Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
7 Bir sürü toy gencin arasında, Sağduyudan yoksun bir delikanlı çarptı gözüme.
Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
8 Akşamüzeri, alaca karanlıkta, Akşam karanlığı çökerken, O kadının oturduğu sokağa saptığını, Onun evine yöneldiğini gördüm.
Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
9
I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
10 Derken kadın onu karşıladı, Fahişe kılığıyla sinsice.
Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
11 Yaygaracı, dik başlı biriydi kadın. Bir an bile durmaz evde.
Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
12 Kâh sokakta, kâh meydanlardadır. Sokak başlarında pusuya yatar.
Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
13 Delikanlıyı tutup öptü, Yüzü kızarmadan ona şöyle dedi:
Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
14 “Esenlik kurbanlarımı kesmek zorundaydım, Adak sözümü bugün yerine getirdim.
Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
15 Bunun için seni karşılamaya, seni aramaya çıktım, İşte buldum seni!
Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
16 Döşeğime Mısır ipliğinden dokunmuş Renkli örtüler serdim.
Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
17 Yatağıma mür, öd Ve tarçın serptim.
Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
18 Haydi gel, sabaha dek doya doya sevişelim, Aşktan zevk alalım.
Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
19 Kocam evde değil, Uzun bir yolculuğa çıktı.
Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
20 Yanına para torbasını aldı, Dolunaydan önce eve dönmeyecek.”
Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
21 Onu bir sürü çekici sözlerle baştan çıkardı, Tatlı diliyle peşinden sürükledi.
Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
22 Kesimevine götürülen öküz gibi Hemen izledi onu delikanlı; Tuzağa düşen geyik gibi,
Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
23 Ciğerini bir ok delene kadar; Kapana koşan bir kuş gibi, Bunun yaşamına mal olacağını bilmeden.
Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
24 Çocuklarım, şimdi dinleyin beni, Kulak verin söylediklerime,
Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
25 Sakın o kadına gönül vermeyin, Onun yolundan gitmeyin.
Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
26 Yere serdiği bir sürü kurbanı var, Öldürdüğü kişilerin sayısı pek çok.
Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
27 Ölüler diyarına giden yoldur onun evi, Ölüm odalarına götürür. (Sheol h7585)
Hennes hus äro helvetes vägar, der man nederfar uti dödsens kammar. (Sheol h7585)

< Süleyman'In Özdeyişleri 7 >