Eyüp 9
1 Eyüp şöyle yanıtladı:
Job svarade och sade:
2 “Biliyorum, gerçekten öyledir, Ama Tanrı'nın önünde insan nasıl haklı çıkabilir?
Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
3 Biri O'nunla tartışmak istese, Binde bir bile O'na yanıt veremez.
Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
4 O'nun bilgisi derin, gücü eşsizdir, Kim O'na direndi de ayakta kaldı?
Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
5 O dağları yerinden oynatır da, Dağlar farkına varmaz, Öfkeyle altüst eder onları.
Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
6 Dünyayı yerinden oynatır, Direklerini titretir.
Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
7 Güneşe buyruk verir, doğmaz güneş, Yıldızları mühürler.
Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
8 O'dur tek başına gökleri geren, Denizin dalgaları üzerinde yürüyen.
Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
9 Büyük Ayı'yı, Oryon'u, Ülker'i, Güney takımyıldızlarını yaratan O'dur.
Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
10 Anlayamadığımız büyük işler, Sayısız şaşılası işler yapan O'dur.
Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
11 İşte, yanımdan geçer, O'nu göremem, Geçip gider, farkına bile varmam.
Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
12 Evet, O avını kaparsa, kim O'nu durdurabilir? Kim O'na, ‘Ne yapıyorsun’ diyebilir?
Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
13 Tanrı öfkesini dizginlemez, Rahav'ın yardımcıları bile O'nun ayağına kapanır.
Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
14 “Nerde kaldı ki, ben O'na yanıt vereyim, O'nunla tartışmak için söz bulayım?
Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
15 Haklı olsam da O'na yanıt veremez, Merhamet etmesi için yargıcıma yalvarırdım ancak.
Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
16 O'nu çağırsam, O da bana yanıt verseydi, Yine de inanmazdım sesime kulak verdiğine.
Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
17 O beni kasırgayla eziyor, Nedensiz yaralarımı çoğaltıyor.
Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
18 Soluk almama izin vermiyor, Ancak beni acıya doyuruyor.
Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
19 Sorun güç sorunuysa, O güçlüdür! Adalet sorunuysa, kim O'nu mahkemeye çağırabilir?
Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
20 Suçsuz olsam ağzım beni suçlar, Kusursuz olsam beni suçlu çıkarır.
Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
21 “Kusursuz olsam da kendime aldırdığım yok, Yaşamımı hor görüyorum.
Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
22 Hepsi bir, bu yüzden diyorum ki, ‘O suçluyu da suçsuzu da yok ediyor.’
Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
23 Kırbaç ansızın ölüm saçınca, O suçsuzların sıkıntısıyla eğlenir.
När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
24 Dünya kötülerin eline verilmiş, Yargıçların gözünü kapayan O'dur. O değilse, kimdir?
Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
25 “Günlerim koşucudan çabuk, İyilik görmeden geçmekte.
Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
26 Kamış sandal gibi kayıp gidiyor, Avının üstüne süzülen kartal gibi.
De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
27 ‘Acılarımı unutayım, Üzgün çehremi değiştirip gülümseyeyim’ desem,
När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
28 Bütün dertlerimden yılarım, Çünkü beni suçsuz saymayacağını biliyorum.
Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
29 Madem suçlanacağım, Neden boş yere uğraşayım?
Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
30 Sabun otuyla yıkansam, Ellerimi kül suyuyla temizlesem,
Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
31 Beni yine pisliğe batırırsın, Giysilerim bile benden tiksinir.
Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
32 O benim gibi bir insan değil ki, O'na yanıt vereyim, Birlikte mahkemeye gideyim.
Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
33 Keşke aramızda bir hakem olsa da, Elini ikimizin üstüne koysa!
Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
34 Tanrı sopasını üzerimden kaldırsın, Dehşeti beni yıldırmasın.
Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
35 O zaman konuşur, O'ndan korkmazdım, Ama bu durumda bir şey yapamam.
Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
