Eyüp 8
1 Şuahlı Bildat şöyle yanıtladı:
Då svarade Bildad af Suah, och sade:
2 “Ne zamana dek böyle konuşacaksın? Sözlerin sert rüzgar gibi.
Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
3 Tanrı adaleti saptırır mı, Her Şeye Gücü Yeten doğru olanı çarpıtır mı?
Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
4 Oğulların ona karşı günah işlediyse, İsyanlarının cezasını vermiştir.
Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
5 Ama sen gayretle Tanrı'yı arar, Her Şeye Gücü Yeten'e yalvarırsan,
Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
6 Temiz ve doğruysan, O şimdi bile senin için kolları sıvayıp Seni hak ettiğin yere geri getirecektir.
Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
7 Başlangıcın küçük olsa da, Sonun büyük olacak.
Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
8 “Lütfen, önceki kuşaklara sor, Atalarının neler öğrendiğini iyice araştır.
Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
9 Çünkü biz daha dün doğduk, bir şey bilmeyiz, Yeryüzündeki günlerimiz sadece bir gölge.
Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
10 Onlar sana anlatıp öğretmeyecek, İçlerindeki sözleri dile getirmeyecek mi?
De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
11 “Bataklık olmayan yerde kamış biter mi? Susuz yerde saz büyür mü?
Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
12 Henüz yeşilken, kesilmeden, Otlardan önce kururlar.
Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
13 Tanrı'yı unutan herkesin sonu böyledir, Tanrısız insanın umudu böyle yok olur.
Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
14 Onun güvendiği şey kırılır, Dayanağı ise bir örümcek ağıdır.
Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
15 Örümcek ağına yaslanır, ama ağ çöker, Ona tutunur, ama ağ taşımaz.
Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
16 Tanrısızlar güneşte iyi sulanmış bitkiyi andırır, Dalları bahçenin üzerinden aşar;
Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
17 Kökleri taş yığınına sarılır, Çakılların arasında yer aranır.
Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
18 Ama yerinden sökülürse, Yeri, ‘Seni hiç görmedim’ diyerek onu yadsır.
Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
19 İşte sevinci böyle son bulur, Yerinde başka bitkiler biter.
Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
20 “Tanrı kusursuz insanı reddetmez, Kötülük edenlerin elinden tutmaz.
Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
21 O senin ağzını yine gülüşle, Dudaklarını sevinç haykırışıyla dolduracaktır.
Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
22 Düşmanlarını utanç kaplayacak, Kötülerin çadırı yok olacaktır.”
Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
