Eyüp 41
1 “Livyatan'ı çengelle çekebilir misin, Dilini halatla bağlayabilir misin?
Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
2 Burnuna sazdan ip takabilir misin, Kancayla çenesini delebilir misin?
Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
3 Yalvarıp yakarır mı sana, Tatlı tatlı konuşur mu?
Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
4 Seninle antlaşma yapar mı, Onu ömür boyu köle edesin diye?
Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
5 Kuşla oynar gibi onunla oynayabilir misin, Hizmetçilerin eğlensin diye ona tasma takabilir misin?
Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
6 Balıkçılar onun üzerine pazarlık eder mi? Tüccarlar aralarında onu böler mi?
Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
7 Derisini zıpkınlarla, Başını mızraklarla doldurabilir misin?
Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
8 Elini üzerine koy da, çıkacak çıngarı gör, Bir daha yapmayacaksın bunu.
När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
9 Onu yakalamak için umutlanma, Görünüşü bile insanın ödünü patlatır.
Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
10 Onu uyandıracak kadar yürekli adam yoktur. Öyleyse benim karşımda kim durabilir?
Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
11 Kim benden hesap vermemi isteyebilir? Göklerin altında ne varsa bana aittir.
Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
12 “Onun kolları, bacakları, Zorlu gücü, güzel yapısı hakkında Konuşmadan edemeyeceğim.
Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
13 Onun giysisinin önünü kim açabilir? Kim onun iki katlı zırhını delebilir?
Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
14 Ağzının kapılarını açmaya kim yeltenebilir, Dehşet verici dişleri karşısında?
Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
15 Sımsıkı kenetlenmiştir Sırtındaki sıra sıra pullar,
Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
16 Öyle yakındır ki birbirine Aralarından hava bile geçmez.
Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
17 Birbirlerine geçmişler, Yapışmış, ayrılmazlar.
Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
18 Aksırması ışık saçar, Gözleri şafak gibi parıldar.
Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
19 Ağzından alevler fışkırır, Kıvılcımlar saçılır.
Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
20 Kaynayan kazandan, Yanan sazdan çıkan duman gibi Burnundan duman tüter.
Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
21 Soluğu kömürleri tutuşturur, Alev çıkar ağzından.
Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
22 Boynu güçlüdür, Dehşet önü sıra gider.
Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
23 Etinin katmerleri birbirine yapışmış, Sertleşmiş üzerinde, kımıldamazlar.
Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
24 Göğsü taş gibi serttir, Değirmenin alt taşı gibi sert.
Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
25 Ayağa kalktı mı güçlüler dehşete düşer, Çıkardığı gürültüden ödleri patlar.
När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
26 Üzerine gidildi mi ne kılıç işler, Ne mızrak, ne cirit, ne de kargı.
Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
27 Demir saman gibi gelir ona, Tunç çürük odun gibi.
Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
28 Oklar onu kaçırmaz, Anız gibi gelir ona sapan taşları.
Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
29 Anız sayılır onun için topuzlar, Vınlayan palaya güler.
Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
30 Keskin çömlek parçaları gibidir karnının altı, Düven gibi uzanır çamura.
Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
31 Derin suları kaynayan kazan gibi fokurdatır, Denizi merhem çömleği gibi karıştırır.
Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
32 Ardında parlak bir iz bırakır, İnsan enginin saçları ağarmış sanır.
Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
33 Yeryüzünde bir eşi daha yoktur, Korkusuz bir yaratıktır.
På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
34 Kendini büyük gören her varlığı aşağılar, Gururlu her varlığın kralı odur.”
Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
