Eyüp 39

1 “Dağ keçilerinin ne zaman doğurduğunu biliyor musun? Geyiklerin yavruladığı zamanı sen mi gözlüyorsun?

Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?

2 Sen mi sayıyorsun doğuruncaya dek geçirdikleri ayları? Doğurdukları zamanı biliyor musun?

Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?

3 Çöküp yavrularını doğurur, Kurtulurlar sancılarından.

De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.

4 Güçlenir, kırda büyür yavrular, Gider, bir daha dönmezler.

Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.

5 “Kim yaban eşeğini başı boş gönderdi, Kim bağlarını çözdü?

Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;

6 Yurt olarak ona bozkırı, Barınak olarak tuzlayı verdim.

Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?

7 Kentteki kargaşaya güler o, Sürücünün bağırdığını duymaz.

Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.

8 Otlamak için tepeleri dolaşır, Yeşillik arar.

Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.

9 “Yaban öküzü sana kulluk etmek ister mi? Geceyi senin yemliğinin yanında geçirir mi?

Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?

10 Sabanla yarık açsın diye ona bağ vurabilir misin? Arkanda, ovalarda tırmık çeker mi?

Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?

11 Çok güçlü diye ona bel bağlayabilir misin? Ağır işini ona bırakabilir misin?

Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?

12 Ekinini getireceğine, Buğdayını harman yerinde toplayacağına güvenir misin?

Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?

13 “Devekuşunun kanatları sevinçle dalgalanır, Ama leyleğin kanatları ve tüyleriyle kıyaslanamaz.

Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;

14 Devekuşu yumurtalarını yere bırakır, Onları kumda ısıtır,

Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.

15 Ayak altında ezilebileceklerini, Yabanıl hayvanlarca çiğnenebileceklerini düşünmez.

Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.

16 Yavrularına sert davranır, kendinin değilmiş gibi, Çektiği zahmetin boşa gideceğine üzülmez.

Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;

17 Çünkü Tanrı ona bilgelik bağışlamamış, Anlayıştan pay vermemiştir.

Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.

18 Yine de koşmak için kabarınca Ata ve binicisine güler.

På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.

19 “Sen mi ata güç verdin, Dalgalanan yeleyi boynuna giydirdin?

Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?

20 Sen misin onu çekirge gibi sıçratan, Gururlu kişnemesiyle korku saçtıran?

Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.

21 Ayakları toprağı şiddetle eşer, Gücünden ötürü sevinçle coşar, Savaşçının üstüne yürür.

Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.

22 Korkuya güler, hiçbir şeyden yılmaz, Kılıç önünde geri adım atmaz.

Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;

23 Ok kılıfı, parıldayan mızrak ve pala Üzerinde takırdar atın.

Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.

24 Coşku ve heyecanla uzaklıkları yutar, Boru çalınca duramaz yerinde.

Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.

25 Boru çaldıkça, ‘Hi!’ diye kişner, Savaş kokusunu, komutanların gürleyen sesini, Savaş çığlıklarını uzaklardan duyar.

När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.

26 “Atmaca senin bilgeliğinle mi süzülüyor, Kanatlarını güneye doğru açıyor?

Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?

27 Kartal senin buyruğunla mı yükseliyor, Yuvasını yükseklere kuruyor?

Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?

28 Uçurum kenarlarında konaklıyor, Sivri kayalar onun kalesi.

I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.

29 Oradan gözetliyor yiyeceğini, Gözleri avını uzaktan seçiyor.

Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.

30 Onun yavruları kanla beslenir, Leşler neredeyse, o da oradadır.”

Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.