Eyüp 34
1 Elihu konuşmasına şöyle devam etti:
Och Elihu tog till orda och sade:
2 “Ey bilgeler, sözlerimi dinleyin, Kulak verin bana, ey bilgi sahipleri.
Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
3 Çünkü damak nasıl yemeği tadarsa, Kulak da sözleri sınar.
Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
4 Gelin, doğruyu seçelim, İyiyi birlikte öğrenelim.
Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
5 “Çünkü Eyüp, ‘Ben suçsuzum’ diyor, ‘Tanrı hakkımı elimden aldı.
Se, Job har sagt: "Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
6 Haklı olduğum halde yalancı sayılıyorum, Suçsuz olduğum halde okunla yaraladın beni.’
Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit."
7 Eyüp gibisi var mı? Alayı su gibi içiyor!
Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
8 Kötülük yapanlarla dostluk edip geziyor, Kötülerle aynı yolda yürüyor.
han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
9 Çünkü, ‘Tanrı'yı hoşnut etmeye çalışmak İnsana yarar getirmez’ diyor.
Ty han säger: "Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud."
10 “Bu yüzden, ey sağduyulu insanlar, beni dinleyin! Tanrı kötülük yapar mı, Her Şeye Gücü Yeten haksızlık eder mi? Asla!
Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
11 Çünkü O herkese yaptığının karşılığını öder, Hak ettiğini başına getirir.
Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
12 Tanrı kesinlikle kötülük etmez, Her Şeye Gücü Yeten adaleti saptırmaz.
Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
13 Kim yeryüzünü O'na emanet etti? Kim O'nu bütün dünyanın başına atadı?
Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
14 Eğer niyet eder de Ruhunu ve soluğunu geri çekerse,
Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
15 Bütün insanlık bir anda yok olur, İnsan yine toprağa döner.
då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
16 “Aklın varsa dinle, Kulak ver sözlerime.
Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
17 Adaletten nefret eden hiç hüküm sürebilir mi? Adil ve güçlü olanı suçlayacak mısın?
Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
18 Krallara, ‘Değersizsiniz’, Soylulara, ‘Kötüsünüz’ diyen,
Får man då säga till en konung: "Du ogärningsman", eller till en furste: "Du ogudaktige"?
19 Önderlere ayrıcalık tanımayan, Zengini yoksuldan çok önemsemeyen O değil mi? Çünkü hepsi O'nun ellerinin işidir.
Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
20 Gece yarısı bir anda ölürler, Herkes sarsılır, ölüp gider, Güçlüler de insan eli değmeden alınıp götürülür.
I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
21 “Tanrı'nın gözleri insanların yolundan ayrılmaz, Attıkları her adımı görür.
Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
22 Kötülük yapanların gizlenebileceği Ne karanlık bir yer vardır, ne de ölüm gölgesi.
Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
23 Yargılanmak için önüne gelsinler diye, Tanrı insanları sorgulamaya pek gerek duymaz.
Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
24 Araştırmadan güçlü insanları kırar, Onların yerine başkalarını diker.
Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
25 Çünkü ne yaptıklarını bilir, Gece onları deviriverir, ezilirler.
Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
26 Herkesin gözü önünde Kötülükleri yüzünden onları cezalandırır;
Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
27 Artık O'nun ardından gitmedikleri, Yollarının hiçbirini dikkate almadıkları için.
eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
28 Yoksulun feryadını O'na duyurdular; Düşkünlerin feryadını işitti.
De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
29 Ama Tanrı sessiz kalırsa kim O'nu suçlayabilir? Yüzünü gizlerse kim O'nu görebilir? Bir ulusa karşı da bir insana karşı da O hep aynıdır,
Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
30 Tanrısız insan krallık etmesin, Halka tuzak kurmasın diye.
när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
31 “Kimse Tanrı'ya, ‘Suçluyum, artık kötülük yapmayacağım’ dedi mi,
Kan man väl säga till Gud: "Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
32 ‘Göremediğimi sen bana öğret, Haksızlık ettimse, bir daha etmem?’
Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer."
33 O'nu reddettiğin halde, Senin keyfince mi seni ödüllendirmeli? Çünkü karar verecek olan sensin, ben değil, Öyleyse anlat bana bildiğini.
Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
34 “Sağduyulu insanlar, Beni dinleyen bilgeler diyecekler ki,
Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
35 ‘Eyüp bilgisizce konuşuyor, Sözlerinin değeri yok.’
"Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd."
36 Kötü biri gibi yanıtladığı için Keşke Eyüp'ün sınanması sonsuza dek sürse!
Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
37 Çünkü günahına isyan da ekliyor, Önümüzde alay edercesine el çırpıyor, Tanrı'ya karşı konuştukça konuşuyor.”
Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
