Eyüp 21
1 Eyüp şöyle yanıtladı:
Job svarade och sade:
2 “Sözümü dikkatle dinleyin, Bana verdiğiniz avuntu bu olsun.
Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
3 Bırakın ben de konuşayım, Ben konuştuktan sonra alay edin.
Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
4 “Yakınmam insana mı karşı? Niçin sabırsızlanmayayım?
Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
5 Bana bakın da şaşın, Elinizi ağzınıza koyun.
Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
6 Bunu düşündükçe içimi korku sarıyor, Bedenimi titreme alıyor.
När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
7 Kötüler niçin yaşıyor, Yaşlandıkça güçleri artıyor?
Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
8 Çocukları sapasağlam çevrelerinde, Soyları gözlerinin önünde.
Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
9 Evleri güvenlik içinde, korkudan uzak, Tanrı'nın sopası onlara dokunmuyor.
Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
10 Boğalarının çiftleşmesi hiç boşa çıkmaz, İnekleri hep doğurur, hiç düşük yapmaz.
Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
11 Çocuklarını sürü gibi salıverirler, Yavruları oynaşır.
Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
12 Tef ve lir eşliğinde şarkı söyler, Ney sesiyle eğlenirler.
De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
14 Tanrı'ya, ‘Bizden uzak dur!’ derler, ‘Yolunu öğrenmek istemiyoruz.
De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
15 Her Şeye Gücü Yeten kim ki, O'na kulluk edelim? Ne kazancımız olur O'na dua etsek?’
Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
16 Ama zenginlikleri kendi ellerinde değil. Kötülerin öğüdü benden uzak olsun.
Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
17 “Kaç kez kötülerin kandili söndü, Başlarına felaket geldi, Tanrı öfkelendiğinde paylarına düşen kederi verdi?
Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
18 Kaç kez rüzgarın sürüklediği saman gibi, Kasırganın uçurduğu saman çöpü gibi oldular?
De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
19 ‘Tanrı babaların cezasını çocuklarına çektirir’ diyorsunuz, Kendilerine çektirsin de bilsinler nasıl olduğunu.
Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
20 Yıkımlarını kendi gözleriyle görsünler, Her Şeye Gücü Yeten'in gazabını içsinler.
Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
21 Çünkü sayılı ayları sona erince Geride bıraktıkları aileleri için niye kaygı çeksinler?
Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
22 “En yüksektekileri bile yargılayan Tanrı'ya Kim akıl öğretebilir?
Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
23 Biri gücünün doruğunda ölür, Büsbütün rahat ve kaygısız.
Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
24 Bedeni iyi beslenmiş, İlikleri dolu.
Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
25 Ötekiyse acı içinde ölür, İyilik nedir hiç tatmamıştır.
Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
26 Toprakta birlikte yatarlar, Üzerlerini kurt kaplar.
Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
27 “Bakın, düşüncelerinizi, Bana zarar vermek için kurduğunuz düzenleri biliyorum.
Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
28 ‘Büyük adamın evi nerede?’ diyorsunuz, ‘Kötülerin çadırları nerede?’
Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
29 Yolculara hiç sormadınız mı? Anlattıklarına kulak asmadınız mı?
Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
30 Felaket günü kötü insan esirgenir, Gazap günü ona kurtuluş yolu gösterilir.
Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
31 Kim davranışını onun yüzüne vurur? Kim yaptığının karşılığını ona ödetir?
Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
32 Mezarlığa taşınır, Kabri başında nöbet tutulur.
Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
33 Vadi toprağı tatlı gelir ona, Herkes ardından gider, Önüsıra gidenlerse sayısızdır.
Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
34 “Boş laflarla beni nasıl avutursunuz? Yanıtlarınızdan çıkan tek sonuç yalandır.”
Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
