Eyüp 11
1 Naamalı Sofar şöyle yanıtladı:
Då svarade Zophar af Naema, och sade:
2 “Bunca söz yanıtsız mı kalsın? Çok konuşan haklı mı sayılsın?
När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?
3 Saçmalıkların karşısında sussun mu insanlar? Sen alay edince kimse seni utandırmasın mı?
Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?
4 Tanrı'ya, ‘İnancım arıdır’ diyorsun, ‘Senin gözünde temizim.’
Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.
5 Ama keşke Tanrı konuşsa, Sana karşı ağzını açsa da,
Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;
6 Bilgeliğin sırlarını bildirse! Çünkü bilgelik çok yönlüdür. Bil ki, Tanrı günahlarından bazılarını unuttu bile.
Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.
7 “Tanrı'nın derin sırlarını anlayabilir misin? Her Şeye Gücü Yeten'in sınırlarına ulaşabilir misin?
Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?
8 Onlar gökler kadar yüksektir, ne yapabilirsin? Ölüler diyarından derindir, nasıl anlayabilirsin? (Sheol h7585)
Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)
9 Ölçüleri yeryüzünden uzun, Denizden geniştir.
Längre än jorden, och bredare än hafvet.
10 “Gelip seni hapsetse, mahkemeye çağırsa, Kim O'na engel olabilir?
Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?
11 Çünkü O yalancıları tanır, Kötülüğü görür de dikkate almaz mı?
Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?
12 Ne zaman yaban eşeği insan doğurursa, Aptal da o zaman sağduyulu olur.
En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.
13 “O'na yüreğini adar, Ellerini açarsan,
Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;
14 İşlediğin günahı kendinden uzaklaştırır, Çadırında haksızlığa yer vermezsen,
Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;
15 Utanmadan başını kaldırır, Sağlam ve korkusuz olabilirsin.
Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.
16 Sıkıntılarını unutur, Akıp gitmiş sular gibi anarsın onları.
Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;
17 Yaşamın öğlen güneşinden daha parlak olur, Karanlık sabaha döner.
Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.
18 Güven duyarsın, çünkü umudun olur, Çevrene bakıp güvenlik içinde yatarsın.
Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.
19 Uzanırsın, korkutan olmaz, Birçokları senden lütuf diler.
Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.
20 Ama kötülerin gözlerinin feri sönecek, Kaçacak yer bulamayacaklar, Tek umutları son soluklarını vermek olacak.”
Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.
