2 Samuel 22
1 RAB, Davut'u bütün düşmanlarının ve Saul'un elinden kurtardığı gün Davut RAB'be şu ezgiyi okudu.
Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
2 Şöyle dedi: “RAB benim kayam, sığınağım, kurtarıcımdır,
Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
3 Tanrım, kayamdır, O'na sığınırım, Kalkanım, güçlü kurtarıcım, Korunağım, sığınacak yerimdir. Kurtarıcım, zorbalıktan beni sen kurtarırsın!
Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
4 Övgüye değer RAB'be seslenir, Kurtulurum düşmanlarımdan.
Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
5 Çünkü ölüm dalgaları beni kuşattı, Yıkım selleri bastı,
Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig. (Sheol h7585)
7 Sıkıntı içinde RAB'be yakardım, Tanrım'a seslendim. Tapınağından sesimi duydu, Haykırışım kulaklarına ulaştı.
När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
8 O zaman yeryüzü sarsılıp sallandı, Titreyip sarsıldı göklerin temelleri, Çünkü RAB öfkelenmişti.
Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
9 Burnundan duman yükseldi, Ağzından kavurucu ateş Ve korlar fışkırdı.
Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
10 Kara buluta basarak Gökleri yarıp indi.
Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
11 Bir Keruv'a binip uçtu, Rüzgarın kanatları üstünde belirdi.
Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
12 Karanlığı örtündü, Kara bulutları kendine çardak yaptı.
Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
13 Varlığının parıltısından Korlar savruluyordu.
Af skenet för honom brann det med ljungande.
14 RAB göklerden gürledi, Duyurdu sesini Yüceler Yücesi.
Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
15 Savurup oklarını düşmanlarını dağıttı, Şimşek çaktırarak onları şaşkına çevirdi.
Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
16 RAB'bin azarlamasından, Burnundan çıkan güçlü soluktan, Denizin dibi göründü, Yeryüzünün temelleri açığa çıktı.
Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
17 RAB yukarıdan elini uzatıp tuttu, Çıkardı beni derin sulardan.
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
18 Beni zorlu düşmanımdan, Benden nefret edenlerden kurtardı, Çünkü onlar benden daha güçlüydü.
Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
19 Felaket günümde karşıma dikildiler, Ama RAB bana destek oldu.
De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
20 Beni huzura kavuşturdu, Kurtardı, çünkü benden hoşnut kaldı.
Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
21 RAB doğruluğumun karşılığını verdi, Beni temiz ellerime göre ödüllendirdi.
Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
22 Çünkü RAB'bin yolunda yürüdüm, Tanrım'dan uzaklaşarak kötülük yapmadım.
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
23 O'nun bütün ilkelerini göz önünde tuttum, Kurallarından ayrılmadım.
Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
24 O'nun önünde kusursuzdum, Suç işlemekten sakındım.
Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
25 Bu yüzden RAB beni doğruluğuma Ve gözünde pak yaşayışıma göre ödüllendirdi.
Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
26 Sadık kuluna sadakat gösterir, Kusursuz olana kusursuz davranırsın.
Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
27 Pak olanla pak olur, Eğriye eğri davranırsın.
Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
28 Alçakgönüllüleri kurtarır, Gururluları gözler, gururunu kırarsın.
Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
29 Ya RAB, ışığım sensin! Karanlığımı aydınlatırsın.
Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
30 Desteğinle akıncılara saldırır, Seninle surları aşarım, Tanrım.
Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
31 Tanrı'nın yolu kusursuzdur, RAB'bin sözü arıdır. O kendisine sığınan herkesin kalkanıdır.
Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
32 Var mı RAB'den başka tanrı? Tanrımız'dan başka kaya var mı?
Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
33 Sığınağım Tanrı'dır, Yolumu doğru kılan O'dur.
Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
34 Ayaklar verdi bana, geyiklerinki gibi, Doruklarda tutar beni.
Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
35 Bana savaşmayı öğretti, Kollarımla tunç bir yayı gereyim diye.
Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
36 Bana zafer kalkanını bağışlarsın, Alçakgönüllülüğün beni yüceltir.
Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
37 Bastığım yerleri genişletirsin, Burkulmaz bileklerim.
Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
38 Düşmanlarımı kovalayıp yok ettim, Hepsi yok olmadan geri dönmedim.
Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
39 Onları ezip yok ettim, kalkamaz oldular, Ayaklarımın altına serildiler.
Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
40 Savaş için beni güçle donattın, Bana başkaldıranları önümde yere serdin.
Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
41 Düşmanlarımı kaçmak zorunda bıraktın, Benden nefret edenleri yok ettim.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
42 Feryat ettiler, ama kurtaran çıkmadı; RAB'bi çağırdılar, ama O yanıt vermedi.
De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
43 Yerin tozu gibi onları ezdim, Sokak çamuru gibi ayağımın altında çiğnedim.
Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
44 Halkımın çekişmelerinden beni kurtardın, Uluslara önder olarak beni korudun, Tanımadığım halklar bana kulluk ediyor.
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
45 Yabancılar bana boyun eğiyor, Duyar duymaz sözümü dinliyorlar.
De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
46 Yabancıların betleri benizleri attı, Titreyerek çıkıyorlar kalelerinden.
De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
47 RAB yaşıyor! Kayam'a övgüler olsun! Yücelsin kurtarıcım, Kayam Tanrım!
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
48 O'dur öcümü alan, Halkları bana bağımlı kılan.
Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
49 Düşmanlarımdan kurtarır, Başkaldıranlardan üstün kılar beni, Zorbaların elinden alır.
Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
50 Bunun için uluslar arasında sana şükredeceğim, ya RAB, Adını ilahilerle öveceğim.
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
51 RAB kralını büyük zaferlere ulaştırır, Meshettiği krala, Davut'a ve soyuna Sonsuza dek sevgi gösterir.”
Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
