Hiva ʻa Solomone 3
1 ʻI he ʻeku ʻi hoku mohenga ʻi he pō, naʻaku kumi kiate ia ʻoku ʻofa ki ai hoku laumālie: ne u kumi, ka naʻe ʻikai ke ʻiloʻi ia,
Jag sökte om nattena i mine säng den min själ kär hade; jag sökte, men jag fann honom intet.
2 Pea ko eni, te u tuʻu hake ʻo ʻalu fano ʻi he ngaahi hala ʻoe kolo mo e ngaahi hala motuʻa, pea te u kumi ia ʻaia ʻoku ʻofa ki ai hoku laumālie: ne u kumi kiate ia, ka naʻe ʻikai te u ʻiloʻi ia.
Jag vill stå upp och gå omkring i staden, på gator och gränder, och söka den min själ kär hafver; jag sökte, men jag fann honom intet.
3 Naʻe ʻiloʻi au ʻe he kau leʻo ʻoku feʻaluʻaki ʻi he kolo; [pea naʻaku fehuʻi ki ai ʻo pehē], “Kuo mou mamata kiate ia ʻoku ʻofa ki ai hoku laumālie?”
Mig funno väktarena, som kringom i staden gå: Hafven I icke sett den min själ kär hafver?
4 Pea kuo tuku siʻi atu ʻakinautolu, pea u ʻilo ia ʻoku ʻofa ki ai hoku laumālie: pea naʻaku puke ia, pea naʻe ʻikai te u toe tukuange ia, kaeʻoua ke u ʻomi ia ki he fale ʻo ʻeku faʻē, mo e potu fale ʻoʻona naʻa ne fanauʻi ai au.
Då jag kom litet framom dem, så fann jag den min själ kär hafver; jag håller honom, och vill icke öfvergifva honom, tilldess jag hafver honom in uti mins moders hus, uti mins moders kammar.
5 ʻE ngaahi ʻofefine ʻo Selūsalema, ʻoku ou fekau kiate kimoutolu, ʻi hoʻomou ʻofa ki he fanga kāseli mo e hainite ʻoe vao, ke ʻoua naʻa mou ueʻi pe fafangu ʻa hoku ʻofaʻanga, kaeʻoua ke faʻiteliha pe ia.
Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid rår och hinder på markene, att I icke uppväcken mina käro, eller omaken henne, tilldess henne sjelf lyster.
6 Ko hai eni ʻoku haʻu mei he toafa, ʻoku hangē ko e pou ko e kohu ʻoe afi, pea kuo fakanamu lelei ʻaki ʻae mula mo e laipeno, mo e ngaahi kakala kotoa pē mei he kau fakatau?
Ho är denna, som uppgår utur öknene, såsom en rök af myrrham, rökelse och allahanda apothekares pulver?
7 Vakai ki he mohenga ʻo Solomone, ʻoku kāpui ia ʻe he kau tangata toʻa ʻe toko onongofulu, mei he kau tangata toʻa ʻo ʻIsileli.
Si, omkring Salomos säng stå sextio starke, utaf de starka i Israel;
8 ʻOku nau taki taha toʻo ʻae heletā, he ʻoku nau maheni ai mo e tau: ʻoku taki taha ai ʻene heletā ki hono tuʻa tenga, naʻa ai ha manavahē ʻi he poʻuli.
Alle hålla de svärd, och äro behändige till strids; hvardera hafver sitt svärd vid sina sido, för fruktans skull, om nattena.
9 Naʻe ngaohi ʻe he tuʻi ko Solomone ha mohenga moʻona, mei he ngaahi ʻakau ʻo Lepanoni.
Konung Salomo lät göra sig ett sängerum af Libanons trä;
10 Naʻa ne ngaohi ʻaki ʻae siliva ʻa hono pou, pea ko hono faliki ko e koula, ko hono ʻufiʻufi ko e kulokula, pea faliki ʻaki ʻi loto ʻae ʻofa ki he ngaahi ʻofefine ʻo Selūsalema.
Dess stodar voro af silfver, täckelsen af guld, sätet af purpur, bottnen deruti var lusteliga lagd för Jerusalems döttrars skull.
11 ʻE ngaahi ʻofefine ʻo Saione, mou ʻalu atu, ʻo vakai kia Solomone, ko e tuʻi, mo e tatā fakatuʻi naʻe tatā ʻaki ia ʻe heʻene faʻē ʻi he ʻaho ʻo ʻene fakamaʻu mali, ʻi he ʻaho ʻoe fiefia ʻa hono loto.
Går ut, I Zions döttrar, och skåder Konung Salomo, i den krono, der hans moder honom med krönt hafver, på hans bröllopsdag, och på hans hjertas fröjds dag.
