Saame 95
1 Haʻu, ketau hiva kia Sihova: ketau kalanga ʻi he fiefia ki he maka ʻo ʻetau moʻui.
Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.
2 Ketau haʻu ki hono ʻao mo e fakafetaʻi, mo kalanga ʻi he fiefia kiate ia ʻaki ʻae ngaahi saame.
Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.
3 He ko Sihova ko e ʻOtua lahi, pea ko e Tuʻi lahi hake ia ʻi he ngaahi ʻotua kotoa pē.
Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.
4 ʻOku ʻi hono nima ʻae ngaahi potu māʻulalo ʻo māmani: ko e mālohi ʻoe ngaahi moʻunga ʻoku ʻoʻona foki.
Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;
5 ʻOku ʻoʻona ʻae tahi, he naʻa ne ngaohi ia: pea naʻe ngaohi ʻe hono nima ʻae fonua mōmoa.
hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.
6 Haʻu, ketau lotu mo punou: ketau tūʻulutui ʻi he ʻao ʻo Sihova ko hotau tupuʻanga.
Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.
7 He ko hotau ʻOtua ia; pea ko e kakai ʻakitautolu ʻo ʻene ngoue, mo e fanga sipi ʻa hono nima. Ko e ʻaho ni, ʻo kapau te mou fanongo ki hono leʻo,
Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.
8 “ʻOua naʻa mou fakafefeka homou loto, ʻo hangē ko ia ʻi he fakahouhau lahi, pea ʻi he ʻaho ʻoe ʻahiʻahi ʻi he toafa:
O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,
9 ʻAia naʻe ʻahiʻahiʻi au ʻe hoʻomou ngaahi tamai, pea nau ʻahiʻahi kiate au, ʻonau mamata ki heʻeku ngāue.
där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.
10 Naʻaku fehiʻa ki he toʻutangata ko ia ʻi he taʻu ʻe fāngofulu, pea naʻaku pehē, ‘Ko e kakai eni ʻoku hē ʻi honau loto, pea ʻoku ʻikai te nau ʻilo hoku ngaahi hala:
I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»
11 Pea ne u fuakava kiate kinautolu ʻi hoku houhau, ‘ʻE ʻikai tenau hū ki hoku mālōlōʻanga.’”
Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»
