Saame 88
1 Ko e Hiva pe ko e Saame ki he ngaahi foha ʻo Kola, ki he Takimuʻa ʻi he Mahalati Leanoti, ko e akonaki ʻa Hemani ʻi he faʻahinga ʻo Esela. ʻE Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻeku moʻui, naʻaku tangi ʻi he ʻaho mo e pō ʻi ho ʻao:
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Tuku ke aʻu atu ʻeku lotu ki ho ʻao ke ke fofonga mai ki heʻeku tangi;
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
3 He ʻoku fonu hoku laumālie ʻi he mamahi: pea ʻoku fakaʻaʻau ʻeku moʻui ki he faʻitoka. (Sheol h7585)
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 ʻOku lau fakataha au mo kinautolu ʻoku ʻalu hifo ki he luo: ʻoku ou hangē ha tangata ʻoku ʻikai hano mālohi:
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 ʻO tauʻatāina mo e kakai mate, ʻo hangē ko e kakai kuo tāmateʻi ʻoku tokoto ʻi he faʻitoka, ʻakinautolu ʻoku ʻikai te ke kei manatuʻi: pea kuo motuhi ʻakinautolu ʻe ho nima.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 Kuo ke tuku au ʻi he luo taumamaʻo, ʻi he fakapoʻuli, ʻi he ngaahi loloto.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 ʻOku tataʻo mamafa ho houhau ʻiate au, pea kuo ke fakamamahiʻi au ʻaki hoʻo ngaahi peau kotoa pē. (Sila)
Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 Kuo ke fakamamaʻo atu hoku ngaahi kaumeʻa; kuo ke ngaohi au ko e meʻa fakalielia kiate kinautolu: kuo ʻākilotoa au, pea ʻoku ʻikai te u faʻa ʻalu atu.
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 ʻOku vaivai hoku mata ko e meʻa ʻi he mamahi: ʻE Sihova, ʻoku ou ui kiate koe ʻi he ʻaho kotoa pē, kuo u mafao atu hoku nima kiate koe.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Te ke fakahā ʻae ngaahi meʻa mana ki he mate? ʻE tuʻu hake ʻae mate ʻo fakafetaʻi kiate koe? (Sila)
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 ʻE fakahā atu ʻa hoʻo ʻaloʻofa ʻi he faʻitoka? Pe ko hoʻo moʻoni ʻi he fakaʻauha?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 ʻE ʻiloʻi hoʻo ngaahi ngāue fakaofo ʻi he poʻuli? Mo hoʻo māʻoniʻoni ʻi he fonua ʻoe fakangalo?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 Ka naʻaku tangi kiate koe, ʻE Sihova; pea ʻi he pongipongi ʻe aʻu atu kiate koe ʻeku lotu.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 ʻE Sihova, ko e hā ʻoku ke liʻaki ai ʻa hoku laumālie? Ko e hā ʻoku ke fufū ai ho fofonga ʻiate au?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 ʻOku ou mamahi, pea meimei mate talu ʻeku kei talavou: ʻi heʻeku kātaki hoʻo ngaahi meʻa fakailifia ʻoku ou feinga ai ʻaupito.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 Kuo lōfia au ʻe ho houhau lahi; kuo motuhi au ʻe hoʻo ngaahi fakailifia.
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 Naʻa nau kāpui au ʻi he ʻaho kotoa pē ʻo hangē ko e vai; naʻa nau fakataha ʻo takatakai au.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 Ko e kaumeʻaʻofa mo e kāinga kuo ke fakamamaʻo atu ʻiate au, mo hoku kaumeʻa ki he poʻuli.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
