Saame 69

1 Ki he Takimuʻa ʻi he Sosanimi, ko e Saame ʻa Tevita. ‌ʻE ʻOtua, ke ke fakamoʻui au; he kuo hū ki loto ʻae ngaahi vai ki hoku laumālie.

För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

2 ‌ʻOku ou ngalo hifo ʻi he pela loloto, ʻaia ʻoku ʻikai ha potu ke tuʻu ai: kuo u hoko ki he vai loloto, pea ʻoku lōmakiʻi au ʻe he vai lahi.

Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

3 Kuo u vaivai ʻi heʻeku tangi: kuo mōmoa hoku kia: ʻoku fakaʻaʻau ʻo ʻosi hoku mata ʻi heʻeku tatali ki hoku ʻOtua.

Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

4 Ko kinautolu ʻoku fehiʻa kiate au taʻehanoʻuhinga ʻoku nau tokolahi hake ʻi he tuʻoni louʻulu ʻo hoku ʻulu: ko kinautolu ʻoku loto ke fakaʻauha au, ʻaia ko hoku ngaahi fili taʻetotonu, ʻoku nau mālohi; pea ne u toki ʻange ʻaia naʻe ʻikai te u ʻave.

Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

5 ‌ʻE ʻOtua, ʻoku ke ʻiloʻi ʻeku vale; pea ʻoku ʻikai lilo ʻiate koe ʻeku ngaahi angahala.

Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

6 ‌ʻE ʻEiki Sihova ʻoe ngaahi kautau, ʻoua naʻa tuku ke mā ʻakinautolu ʻoku tatali kiate koe koeʻuhi ko au: ʻE ʻOtua ʻo ʻIsileli, ʻoua naʻa puputuʻu ʻakinautolu ʻoku kumi kiate koe koeʻuhi ko au.

Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

7 He ko e meʻa ʻiate koe kuo u kātaki ai ʻae lauʻikovi; kuo ʻufiʻufi ʻaki hoku mata ʻae mā.

Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

8 Kuo u hoko ko e muli ki hoku ngaahi kāinga, mo e ʻāuhe ki he fānau ʻa ʻeku faʻē.

Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

9 He kuo u ʻosiʻosiloto ʻi he fai feinga ki ho fale; pea ko e ngaahi manuki ʻanautolu naʻe manukiʻi koe kuo tō kiate au.

främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

10 ‌ʻI heʻeku tangi, ʻo tautea hoku laumālie ʻaki ʻae ʻaukai, naʻe manukiʻi ai au.

Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

11 Naʻaku kofuʻaki ʻae tauangaʻa; pea ne u hoko ko honau lumaʻanga.

Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

12 ‌ʻOku lauʻikoviʻi au ʻekinautolu ʻoku nofo ʻi he matapā; pea ʻoku hiva ʻaki au ʻe he kau konā ʻi he kava.

Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

13 Ka ko au, ʻE Sihova, ʻe aʻu atu kiate koe ʻeku lotu ʻi he ʻaho tuʻumālie: ʻE ʻOtua, ke ke fanongo kiate au ʻi hono lahi fau ʻo hoʻo ʻaloʻofa, ʻi hono moʻoni ʻo hoʻo fakamoʻui.

Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

14 Fakamoʻui au mei he pela, pea ʻoua naʻa tuku au ke u ngalo hifo: tuku ke fakamoʻui au meiate kinautolu ʻoku fehiʻa kiate au, pea mei he ngaahi vai loloto.

Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

15 ‌ʻOua naʻa tuku ke lōmakiʻi au ʻe he vai lahi, pea ʻoua naʻa folo hifo au ʻe he loloto, pea ʻoua naʻa tāpuni ʻe he luo hono ngutu kiate au.

Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

16 Fanongo kiate au, ʻE Sihova, he ʻoku lelei hoʻo manavaʻofa: ke ke tafoki mai kiate au ʻo fakatatau ki hono lahi ʻo hoʻo ʻaloʻofa ongongofua.

Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

17 Pea ʻoua naʻa ke fufū ho fofonga mei hoʻo tamaioʻeiki; he ʻoku ou mamahi: fanongo vave kiate au:

Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

18 Ke ke ʻunuʻunu mai ke ofi ki hoku laumālie, pea huhuʻi ia: fakamoʻui au koeʻuhi ko hoku ngaahi fili.

Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

19 Kuo ke ʻiloʻi hoku lauʻikovi, mo ʻeku mā, mo hoku manukia: ʻoku ʻi ho ʻao ʻa hoku ngaahi fili kotoa pē.

Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

20 Kuo fesiʻi hoku loto ʻe he lauʻikovi pea kuo u fonu ʻi he mamahi: pea naʻaku kumi ki ha niʻihi ke ʻofa mai, ka naʻe ʻikai ha tokotaha; mo e kau fakafiemālie, tā naʻe ʻikai te u ʻilo ha taha.

Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

21 Naʻa nau foaki foki kiate au ʻae ʻahu ko ʻeku meʻakai; pea ʻi heʻeku fieinu naʻa nau tuku mai ʻae vaimahi ke u inu.

Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

22 Ke hoko honau keinangaʻanga ko e hele ʻi honau ʻao: mo ia naʻe totonu kenau lelei ai, ke hoko ia ko e tauhele.

De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

23 Ke fakapoʻuli honau mata, ke ʻoua naʻa nau mamata; pea ke tetetete maʻuaipē honau kongaloto.

Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

24 Te ke lilingi ho houhau kiate kinautolu, pea puke ʻakinautolu ʻe ho houhau vela.

må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

25 Tuku ke lala honau nofoʻanga; ke ʻoua naʻa nofo ha tokotaha ʻi honau fale fehikitaki.

Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

26 He ʻoku nau fakatangaʻi ia ʻaia kuo ke taaʻi; pea ʻoku nau talanoa fakamamahi kiate kinautolu kuo ke tautea.

Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

27 Fakalahi ʻaki ʻae nunuʻa ʻoe hia ki heʻenau hia: pea ke ʻoua naʻa nau hoko ki hoʻo māʻoniʻoni.

eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

28 Tuku ke tāmateʻi mei he tohi ʻoe moʻui, pea ʻoua naʻa tohi fakataha ʻakinautolu mo e kau māʻoniʻoni.

Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

29 Ka ko au ʻoku ou masiva mo mamahi: ʻE ʻOtua, tuku ke hiki ki ʻolunga au ʻe hoʻo fakamoʻui.

Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

30 Teu fakamālō ki he huafa ʻoe ʻOtua ʻaki ʻae hiva, pea te u hiki hake ia ʻaki ʻae fakafetaʻi.

Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

31 Pea ʻe fiemālie lahi hake ai ʻa Sihova ʻi he meʻa ni, ʻi he pulu tangata pe ko e pulu ʻoku ai hono nifo mo e ngeʻesi vaʻe.

Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

32 ‌ʻE mamata ki he meʻa ni ʻae angavaivai, pea fiefia ai: pea ʻe moʻui homou loto ʻaia ʻoku kumi ki he ʻOtua.

Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

33 He ʻoku ongoʻi ʻe Sihova ʻae masiva, pea ʻoku ʻikai te ne manukiʻi ʻene kau pōpula.

När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

34 Tuku ke fakamālō kiate ia ʻae langi mo māmani, ʻae ngaahi tahi, mo e meʻa kotoa pē ʻoku ngaue ʻi ai.

Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

35 Koeʻuhi ʻe fakamoʻui ʻe he ʻOtua ʻa Saione, pea langa ʻae ngaahi kolo ʻo Siuta: koeʻuhi ke nau nofo ʻi ai, ʻo maʻu ia ko honau tofiʻa.

Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

36 ‌ʻE maʻu foki ia ʻe he hako ʻo ʻene kau tamaioʻeiki: pea ʻe nofo ki ai ʻakinautolu ʻoku ʻofa ki hono huafa.

Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.