Saame 53

1 Ki he Takimuʻa ʻi he Mahalati, ko e Saame akonaki ʻa Tevita. Kuo pehē ʻe he vale ʻi hono loto, “ʻOku ʻikai ha ʻOtua.” Kuo kovi ʻakinautolu, pea kuo nau fai ʻae kovi fakalielia: ʻoku ʻikai ha tokotaha ʻoku fai lelei.

För sångmästaren, till Mahalát; en sång av David.

2 Naʻe ʻafio hifo ʻae ʻOtua mei he langi ki he fānau ʻae tangata, ke vakai pe ʻoku ai ha niʻihi ʻoku ʻilo, mo kumi ki he ʻOtua.

Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras onda verk; ingen finnes, som gör vad gott är.

3 Kuo foki kotoa pē kimui ʻakinautolu: kuo nau hoko ʻo fakalielia kotoa pē: ʻoku ʻikai ha tokotaha ʻoku fai lelei, ʻoku ʻikai ʻaupito ha taha.

Gud skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.

4 “ʻOku ʻikai ha ʻilo ʻiate kinautolu ʻoku fai kovi? ʻAkinautolu ʻoku kai ʻo ʻosi hoku kakai ʻo hangē ko ʻenau kai mā: naʻe ʻikai te nau ui ki he ʻOtua.”

Nej, alla hava de avfallit, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.

5 Pea naʻe manavahē lahi ai ʻakinautolu, ka naʻe ʻikai ha meʻa ke manavahē ai: he kuo laku kehekehe ʻe he ʻOtua ʻae ngaahi hui ʻo ia naʻa ne tauʻi koe: Kuo ke fakamaaʻi ʻakinautolu, he kuo fehiʻa ʻae ʻOtua kiate kinautolu.

Hava de då intet fått förnimma, dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla Gud?

6 Ko hai te ne foaki mei Saione ʻae fakamoʻui ki ʻIsileli? ʻOka toe ʻomi ʻe he ʻOtua hono kakai kuo pōpula, ʻe fiefia ai ʻa Sēkope, pea nekeneka ʻa ʻIsileli.

Jo, där överföll dem förskräckelse, varest intet förskräckligt var; ty Gud förströdde deras ben, när de lägrade sig mot dig. Så lät du dem komma på skam, ja, Gud förkastade dem. Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När Gud vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.