Saame 32

1 Ko e Saame akonaki ʻa Tevita. ‌ʻOku monūʻia ia ʻaia kuo fakamolemole ʻa ʻene talangataʻa, pea kuo ʻufiʻufi ʻene angahala.

Av David; en sång. Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld.

2 ‌ʻOku monūʻia ʻae tangata ʻaia ʻoku ʻikai lau ki ai ʻe Sihova ha hia, pea ʻoku ʻikai ha kākā ʻi hono laumālie.

Säll är den människa som HERREN icke tillräknar missgärning, och i vilkens ande icke är något svek.

3 ‌ʻI heʻeku fakalongo pē, naʻe fakaʻaʻau ʻo motuʻa hoku ngaahi hui ʻi heʻeku tangi ʻi he ʻaho kotoa.

Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan.

4 He naʻe mamafa ho nima kiate au ʻi he ʻaho mo e pō: naʻe liliu hoku huhuʻa ko e laʻāina ʻoe faʻahitaʻu mafana. (Sila)

Ty dag och natt var din hand tung över mig; min livssaft förtorkades såsom av sommarhetta. (Sela)

5 Naʻaku vete ʻeku angahala kiate koe, pea naʻe ʻikai te u fufū ʻeku hia. Naʻaku pehē, te u vete ʻeku ngaahi talangataʻa kia Sihova: pea naʻa ke fakamolemole ʻae hia ʻo ʻeku angahala. (Sila)

Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Jag sade: "Jag vill bekänna för HERREN mina överträdelser"; då förlät du mig min synds missgärning. (Sela)

6 Ko ia ʻe lotu ai kiate koe ʻaia kotoa pē ʻoku anga fakaʻotua ʻi he kuonga ʻe ʻiloʻi ai koe: ko e moʻoni ʻi he ʻoho mai ʻoe ngaahi vai lahi ʻe ʻikai tenau aʻu ʻo ofi kiate ia.

Därför skola alla fromma bedja till dig på den tid då du är att finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke nå till dem.

7 Ko koe ko hoku toitoiʻanga; te ke fakamoʻui au mei he mamahi; pea te ke kāpui ʻaki au ʻae ngaahi hiva ʻoe fakamoʻui. (Sila)

Du är mitt beskärm, för nöd bevarar du mig; med räddningens jubel omgiver du mig. (Sela)

8 Ko au te u fakapotoʻi koe mo akonakiʻi koe ʻi he hala ʻaia te ke ʻalu ai: te u fakahinohino koe ʻaki hoku mata.

Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.

9 ‌ʻOua naʻa mou hangē ko e hoosi mo e miuli, ʻoku masiva ʻi he ʻilo: ʻaia ʻoku taʻofi ʻaki honau ngutu ʻae ukamea mo e noʻo, koeʻuhi ke nau haʻu ʻo ofi kiate koe.

Varen icke såsom hästar och mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm och betsel för att tämja dem, eljest får man dem ej fram.

10 ‌ʻE hoko ʻae ngaahi mamahi lahi ki he kakai angakovi: ka ko ia ʻoku falala kia Sihova, ʻe kāpui ʻaki ia ʻae ʻaloʻofa.

Den ogudaktige har många plågor; men den som förtröstar på HERREN, honom omgiver han med nåd.

11 Mou fiefia ʻia Sihova, pea nekeneka, ʻakimoutolu ʻoku māʻoniʻoni: pea kalanga ʻi he fiefia, ʻakimoutolu kotoa pē ʻoku angatonu ʻi loto.

Varen glada i HERREN och fröjden eder, I rättfärdige, och jublen, alla I rättsinnige.