< Saame 125 >
1 Ko e Hiva ʻae ʻalu hake. Ko kinautolu ʻoku falala kia Sihova tenau tatau mo e moʻunga ko Saione, ʻaia ʻoku ʻikai siʻi faʻa hiki, kae tuʻumaʻu pe ʻo taʻengata.
En visa i högre choren. De som hoppas uppå Herran, de skola icke falla, utan evinnerliga blifva, såsom det berget Zion.
2 Hangē ko e takatakai ʻe he ngaahi moʻunga ʻa Selūsalema, ʻoku takatakai pehē ʻe Sihova ʻa hono kakai mei he ʻaho ni ʻo lauikuonga.
Omkring Jerusalem äro berg; och Herren är omkring sitt folk, ifrå nu och i evighet.
3 Koeʻuhi ʻe ʻikai tuku maʻu ʻae tokotoko ʻoe angahala ʻi he tofiʻa ʻoe angatonu; telia naʻa mafao atu ʻe he angatonu honau nima ki he angahala.
Ty de ogudaktigas spira skall icke blifva öfver de rättfärdigas hop; på det de rättfärdige icke skola uträcka sina hand till orättfärdighet.
4 ʻE Sihova, ke ke fai lelei kiate kinautolu ʻoku angalelei, pea kiate kinautolu ʻoku angatonu ʻi honau loto.
Herre, gör väl vid dem som gode och fromhjertade äro.
5 Ka ko kinautolu ʻoku nau afe ki honau ngaahi hala pikopiko, ʻe tataki atu ʻakinautolu ʻe Sihova fakataha mo e kakai fai kovi: ka ʻe hoko ʻae melino ki ʻIsileli.
Men de som afvika uppå deras vrånga vägar, dem skall Herren bortdrifva med de ogerningsmän. Men frid vare öfver Israel.