< Saame 120 >
1 Ko e Hiva ʻae ʻalu hake. Naʻaku tangi kia Sihova ʻi heʻeku mamahi, pea naʻa ne ongoʻi au.
En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.
2 ʻE Sihova, fakahaofi hoku laumālie mei he loungutu loi, pea mei he ʻelelo kākā.
HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.
3 Ko e hā ʻe ʻatu kiate koe? He ko e hā ʻe fai kiate koe, ʻa koe ko e ʻelelo kākā?
Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?
4 ʻAe ngaahi ngahau māsila ʻae tangata mālohi, mo e ngaahi malalaʻi afi ʻoe sunipa.
Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.
5 ʻOku ou malaʻia, ko e meʻa ʻi heʻeku ʻāunofo ʻi Meseki, koeʻuhi ko ʻeku nofo ʻi he ngaahi fale fehikitaki ʻo Keta!
Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!
6 Kuo nofo ʻo fuoloa ʻa hoku laumālie fakataha mo ia ʻoku ne fehiʻa ki he melino.
Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.
7 ʻOku ou loto ki he melino: ka ʻi heʻeku lea ʻoku nau fie tau.
Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.