Saame 119
1 ʻOku monūʻia ʻae haohaoa ʻi he hala, ʻaia ʻoku ʻeveʻeva ʻi he fono ʻa Sihova.
Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
2 ʻOku monūʻia ʻakinautolu ʻoku tauhi ʻene ngaahi fakamoʻoni, pea kumi kiate ia ʻaki honau loto kotoa pē.
Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
3 ʻOku ʻikai foki tenau fai ha kovi: ʻoku nau ʻaʻeva ʻi hono ngaahi hala.
Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
4 Kuo ke fekau mai ke mau tauhi maʻu hoʻo ngaahi akonaki.
Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
5 ʻOku ʻamusiaange ʻeau kuo fakahinohino ki hoku ngaahi hala, ke fai ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
6 Pea ʻe ʻikai te u mā, ʻo kau ka tokanga ki hoʻo ngaahi fekau kotoa pē.
När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
7 Te u fakamālō kiate koe ʻi he angatonu ʻoe loto, ʻo kau ka ʻilo hoʻo ngaahi fakamaau māʻoniʻoni.
Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
8 Te u fai ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni: ʻoua naʻa ke siʻaki ʻaupito au.
Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
9 ʻE fakamaʻa ʻe he tangata talavou hono hala ʻi he hā? ʻI heʻene tokanga ki ai ʻo hangē ko hoʻo folofola.
Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
10 Kuo u kumi kiate koe ʻaki hoku loto kotoa pē: ʻoua naʻa tuku au ke u hē mei hoʻo ngaahi fekau.
Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
11 Kuo u fufū hoʻo folofola ʻi hoku loto, koeʻuhi ke ʻoua naʻaku angahala kiate koe.
Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
12 ʻE Sihova, ʻoku monūʻia ʻa hoʻo ʻafio: ako kiate au hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
13 Kuo u fakahā ʻaki hoku loungutu, ʻae ngaahi fakamaau kotoa pē ʻa ho fofonga.
Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
14 Naʻaku fiefia ʻi hono ʻalunga ʻo hoʻo ngaahi fakamoʻoni, ʻo tatau mo e ngaahi koloa kotoa pē.
Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
15 Te u fakalaulauloto ki hoʻo ngaahi akonaki, pea te u tokanga ki ho ngaahi hala.
Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
16 Te u fakafiefiaʻi au ʻi hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni: ʻe ʻikai ngalo ʻiate au hoʻo folofola.
Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
17 Foaki ke lahi ki hoʻo tamaioʻeiki, koeʻuhi ke u moʻui, pea te u tauhi ki hoʻo folofola.
Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
18 Ke ke fakaʻā hoku mata, koeʻuhi ke u mamata ki he ngaahi meʻa fakaofo ʻi hoʻo fono.
Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
19 Ko e muli au ʻi māmani: ʻoua naʻa fufū hoʻo ngaahi fekau ʻiate au.
Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
20 ʻOku mafesi hoku laumālie koeʻuhi ko ʻene holi ki hoʻo ngaahi fakamaau ʻi he ʻaho kotoa pē.
Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
21 Kuo ke valokiʻi ʻae laukau, ʻakinautolu ʻoku malaʻia, ʻaia kuo hē mei hoʻo ngaahi fekau.
Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
22 ʻAve ʻiate au ʻae taukaea mo e manukia; he kuo u fai ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
23 Naʻe nofo foki ʻae ngaahi ʻeiki ʻo lauʻikoviʻi au: ka naʻe fakalauloto ʻa hoʻo tamaioʻeiki ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
24 Ko hoʻo ngaahi fakamoʻoni foki ko hoku fiefiaʻanga ia, mo hoku ngaahi akonakiʻi.
Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
25 ʻOku pikitai ʻa hoku laumālie ki he efu: ke ke fakamoʻui au ʻo hangē ko hoʻo folofola.
Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
26 Kuo u fakahā hoku ngaahi hala, pea naʻa ke ongoʻi au: ako kiate au hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
27 Ngaohi au ke u ʻilo ʻae hala ʻo hoʻo ngaahi akonaki: pea te u lea ki hoʻo ngaahi ngāue fakaofo.
Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
28 Kuo vai ʻa hoku laumālie koeʻuhi ko e ongosia: fakamālohiʻi au ʻo hangē ko hoʻo folofola.
Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
29 Ke ke hiki ʻiate au ʻae hala ʻoe loi, pea ke tuku mai hoʻo fono kiate au ʻi he ʻofa.
Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
30 Kuo u fili ʻae hala ʻoe moʻoni: pea kuo u fokotuʻu hoʻo ngaahi fakamaau ʻi hoku ʻao.
Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
31 Kuo u pikitai ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni; ʻE Sihova, ʻoua naʻa ke fakamaaʻi au.
Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
32 Te u lele ʻi he hala ʻo hoʻo ngaahi fekau, ʻoka ke ka fakaʻataʻatā hoku loto.
När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
33 ʻE Sihova, ke ke ako kiate au ʻae hala ʻo hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni; pea te u fai ki ai ʻo aʻu ki he ngataʻanga.
Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
34 Foaki mai kiate au ʻae faʻa ʻilo, pea te u fai ki hoʻo fono; ʻio, te u tokanga ki ai ʻaki hoku loto kotoa pē.
Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
35 Ngaohi au ke u ʻalu ʻi he hala ʻo hoʻo ngaahi fekau; he ʻoku ou fiefia ai.
För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
36 Fakatokangaʻi hoku loto ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni, kae ʻikai ki he manumanu.
Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
37 Taʻofi hoku mata mei he vakai ki he meʻa vaʻinga; pea ke fakaakeake au ʻi ho hala.
Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
38 Fakamoʻoni hoʻo folofola ki hoʻo tamaioʻeiki, ʻaia ʻoku fakaʻapaʻapa kiate koe.
Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
39 Taʻofi atu hoku manukia ʻaia ʻoku ou manavahē ai: he ʻoku lelei hoʻo ngaahi fakamaau.
Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
40 Vakai, ʻoku ou holi ki hoʻo ngaahi akonaki: fakamoʻui au ʻi ho māʻoniʻoni.
Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
41 ʻE Sihova, tuku ke hoko foki hoʻo ngaahi ʻaloʻofa kiate au, ʻio, ko hoʻo fakamoʻui, ʻo hangē ko hoʻo folofola.
Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
42 Pehē te u maʻu ha meʻa ke tali ʻaki kiate ia ʻoku manukiʻi au: he ʻoku ou falala ki hoʻo folofola.
Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
43 Pea ʻoua naʻa toʻo ʻaupito ʻae folofola ʻoe moʻoni mei hoku ngutu; he kuo u ʻamanaki lelei ki hoʻo ngaahi fakamaau.
Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
44 Pea te u fai maʻuaipē ki hoʻo fono ʻo lauikuonga pea taʻengata.
Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
45 Pea te u ʻeveʻeva ʻi he tauʻatāina: he ʻoku ou kumi ki hoʻo ngaahi akonaki.
Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
46 Te u lea foki ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni ʻi he ʻao ʻoe ngaahi tuʻi, pea ʻe ʻikai te u mā ai.
Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
47 Pea te u fakafiefiaʻi au ʻi hoʻo ngaahi fekau, ʻaia kuo u ʻofa ki ai.
Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
48 Te u hiki hake foki hoku nima ki hoʻo ngaahi fekau, ʻaia kuo u ʻofa ki ai pea te u fakalaulauloto ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
49 Manatuʻi ʻae folofola ki hoʻo tamaioʻeiki, ʻaia kuo ke fakaʻamanakiʻi au ki ai.
Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
50 Ko hoku fiemālieʻanga eni ʻi heʻeku mamahi: he ko hoʻo folofola kuo ne fakamoʻui au.
Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
51 Kuo manuki lahi kiate au ʻae laukau: ka naʻe ʻikai te u afe mei hoʻo fono.
De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
52 ʻE Sihova, naʻaku manatu ki hoʻo ngaahi fakamaau ʻi muʻa; pea u fakafiemālieʻi au.
Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
53 Kuo pukea au ʻe he ilifia koeʻuhi ko e angahala kuo nau siʻaki hoʻo fono.
Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
54 Ko hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni ko ʻeku hiva ia ʻi he fale ʻo ʻeku ʻāunofo.
Dine rätter äro min visa i mino huse.
55 ʻE Sihova, kuo u manatu ki ho huafa ʻi he pō, pea u fai ki hoʻo fono.
Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
56 Naʻaku maʻu eni, ko e meʻa ʻi heʻeku fai ki hoʻo ngaahi akonaki.
Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
57 ʻE Sihova, ko hoku ʻinasi ʻa koe: naʻaku pehē te u fai ki hoʻo ngaahi folofola.
Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
58 Naʻaku kole ki hoʻo ʻofa ʻaki hoku loto kotoa pē: ke ke ʻaloʻofa mai kiate au ʻo hangē ko hoʻo folofola.
Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
59 Naʻaku fifili ki hoku ngaahi ʻaluʻanga, pea u fakaafe hoku vaʻe ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
60 Ne u fakatoʻotoʻo, pea ʻikai tuai, ʻeku fai ki hoʻo ngaahi fekau.
Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
61 Kuo kaihaʻasia au ʻe he ngaahi kaihaʻakau ʻoe kau angahala: ka naʻe ʻikai ngalo ʻiate au ʻa hoʻo fono.
De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
62 Te u tuʻu hake ʻi he tuʻuapō mālie ke fakafetaʻi kiate koe, koeʻuhi ko hoʻo ngaahi fakamaau māʻoniʻoni.
Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
63 ʻOku ou kaumeʻa mo kinautolu kotoa pē ʻoku manavahē kiate koe, mo kinautolu ʻoku fai ki hoʻo ngaahi fekau.
Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
64 ʻE Sihova, ʻoku fonu ʻa māmani ʻi hoʻo ʻaloʻofa: ke ke ako kiate au ʻa hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
65 ʻE Sihova, kuo ke fie fai lelei ki hoʻo tamaioʻeiki, ʻo hangē ko hoʻo folofola.
Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
66 Ke ke ako kiate au ʻae fakamaau lelei mo e faʻa ʻilo: he ʻoku ou tui ki hoʻo ngaahi fekau.
Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
67 ʻI he teʻeki ai te u mahaki naʻaku hē: ka ko eni kuo u fai ki hoʻo folofola.
Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
68 ʻOku ke angalelei, pea ʻoku ke fai lelei; ke ke ako kiate au ʻa hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
69 Kuo fakatupu ʻe he fielahi ʻae loi kiate au: ka te u fai ki hoʻo ngaahi akonaki ʻaki hoku loto kotoa pē.
De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
70 ʻOku tatau honau loto mo e ngako, ka ʻoku ou fiefia ʻi hoʻo fono.
Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
71 Kuo ʻaonga kiate au ʻa hoku mahaki; koeʻuhi ke u ʻilo ai hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
72 ʻOku lelei lahi kiate au ʻae fono ʻaho fofonga ʻi he ngaahi afe ʻoe kuonga koula mo e siliva.
Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
73 Ko ho nima naʻa ne ngaohi au mo fakatonutonu: foaki mai ʻae poto, koeʻuhi ke u ʻiloʻi hoʻo ngaahi fekau.
Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
74 Ko kinautolu ʻoku manavahē kiate koe tenau fiefia ʻoka nau ka mamata kiate au; koeʻuhi naʻaku ʻamanaki ki hoʻo folofola.
De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
75 ʻE Sihova, ʻoku ou ʻilo ʻoku totonu hoʻo ngaahi fakamaau, pea ʻi he angatonu kuo ke fakamamahiʻi au.
Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
76 ʻOku ou kole kiate koe, tuku ke fakafiemālieʻi au ʻe hoʻo ʻaloʻofa, ʻo hangē ko hoʻo folofola ki hoʻo tamaioʻeiki.
Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
77 Tuku ke hoko kiate au hoʻo ngaahi ʻaloʻofa ongongofua, koeʻuhi ke u moʻui ai: he ko hoʻo fono ko hoku fiefiaʻanga ia.
Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
78 Tuku ke mā ʻae fielahi; he naʻa Tuku ke tafoki mai kiate au ʻakinautolu ʻoku manavahē kiate koe, pea mo kinautolu kuo nau ʻiloʻi hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
79 Tuku ke tafoki mai kiate au ʻakinautolu ʻoku manavahē kiate koe, pea mo kinautolu kuo nau ʻiloʻi hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
80 Tuku ke haohaoa hoku loto ʻi hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni; koeʻuhi ke ʻoua naʻaku mā ai.
Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
81 ʻOku pongia hoku laumālie ʻi he fiemaʻu hoʻo fakamoʻui: ka ʻoku ou ʻamanaki ki hoʻo folofola.
Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
82 ʻOku vaivai hoku mata koeʻuhi ko hoʻo folofola, ʻoku ou pehē, “Te ke fakafiemālieʻi au ʻafē?”
Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
83 He kuo u hoko ʻo tatau mo e hina ʻi he ʻohuafi; ka ʻoku ʻikai ngalo ʻiate au hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
84 ʻOku fiha ʻae ngaahi ʻaho ʻo hoʻo tamaioʻeiki? Te ke fakamaau ʻafē ʻakinautolu ʻoku fakatangaʻi au?
Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
85 Kuo keli ʻe he fielahi ʻae ngaahi luo kiate au ʻaia ʻoku ʻikai tatau mo hoʻo fono.
De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
86 ʻOku tuʻumaʻu hoʻo ngaahi fekau kotoa pē: ʻoku taʻetotonu ʻenau fakatangaʻi au; ke ke tokoniʻi au,
Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
87 Naʻa nau meimei fakaʻauha au ʻi māmani ka naʻe ʻikai te u siʻaki hoʻo ngaahi akonaki.
De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
88 Fakamoʻui au ʻo hangē ko hoʻo ʻaloʻofa; ko ia te u tauhi ai ʻae fakamoʻoni ʻa ho fofonga.
Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
89 ʻE Sihova, ʻoku tuʻumaʻu hoʻo folofola ʻi he langi ʻo lauikuonga.
Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
90 ʻOku aʻu atu hoʻo moʻoni ki he ngaahi toʻutangata kotoa pē: kuo ke fokotuʻu ʻa māmani, pea ʻoku tuʻumaʻu ia.
Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
91 ʻOku nau tolonga he ʻaho ni ʻo hangē ko hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni: he ko hoʻo kau tamaioʻeiki ʻae meʻa kotoa pē.
Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
92 Ka ne ʻikai ko hoku fiefiaʻanga ʻa hoʻo fono, pehē, ne u mate ʻi hoku mahaki.
Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
93 ʻE ʻikai siʻi ngalo ʻiate au hoʻo ngaahi akonaki ʻo lauikuonga: he ko ia kuo ke fakamoʻui ai au.
Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
94 ʻOku ʻaʻau au, ke ke fakamoʻui au he kuo u kumi ki hoʻo ngaahi akonaki.
Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
95 Kuo tatali ʻae angahala kiate au ke tāmateʻi au: ka te u fifili ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
96 Kuo u mamata ki hono ngataʻanga ʻoe haohaoa kotoa pē: ka ʻoku laulahi ʻaupito ʻa hoʻo fekau.
Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
97 ʻOku ou ʻofa lahi ki hoʻo fono: ʻoku ou fakalaulauloto ki ai ʻi he ʻaho kotoa pē.
Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
98 Kuo ke ngaohi au ʻi hoʻo ngaahi fekau ke u poto hake ʻi hoku ngaahi fili: he ʻoku ʻiate au maʻuaipē ia.
Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
99 ʻOku ou poto lahi hake ʻi heʻeku kau akonaki kotoa pē: he ko hoʻo ngaahi fakamoʻoni ko hoku fakakaukauʻanga ia.
Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
100 ʻOku ou ʻilo lahi hake ʻi he kau mātuʻa, koeʻuhi ʻoku ou tauhi hoʻo ngaahi akonaki.
Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
101 Naʻaku taʻofi hoku vaʻe mei he hala kovi kotoa pē, koeʻuhi ke u fai ki hoʻo folofola.
Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
102 Naʻe ʻikai te u afe mei hoʻo ngaahi fakamaau: he kuo ke akonakiʻi au.
Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
103 ʻOku huʻamelie lahi hoʻo ngaahi folofola ki hoku ifo! ʻIo, ʻoku melie lahi ʻi he hone ki hoku ngutu!
Din ord äro minom mun sötare än hannog.
104 ʻOku ou maʻu ʻae poto ʻi hoʻo ngaahi akonaki: ko ia ʻoku ou fehiʻa ai ki he hala kotoa pē ʻoe loi.
Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
105 Ko hoʻo folofola ko e tūhulu ia ki hoku vaʻe, mo e maama ki hoku hala.
Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
106 Kuo u fuakava, pea te u fai ki ai, ke u fai ki hoʻo ngaahi fakamaau māʻoniʻoni.
Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
107 ʻOku lahi ʻaupito hoku mahaki: fakamoʻui au, ʻE Sihova, ʻo hangē ko hoʻo folofola.
Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
108 ʻE Sihova, ʻoku ou kole kiate koe, ke ke maʻu ʻae ngaahi feilaulau loto lelei ʻa hoku ngutu, pea ke ako kiate au hoʻo ngaahi fakamaau.
Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
109 ʻOku ʻi hoku nima maʻuaipē ʻa ʻeku moʻui: ka ʻoku ʻikai ngalo ʻiate au hoʻo fono.
Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
110 Kuo ʻai ʻe he angahala ʻae tauhele kiate au: ka naʻe ʻikai te u hē mei hoʻo ngaahi akonaki.
De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
111 Kuo u maʻu ʻa hoʻo ngaahi fakamoʻoni ko hoku tofiʻa ʻo lauikuonga: he ko e fiefiaʻanga ia ʻo hoku loto.
Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
112 Kuo u fakatokangaʻi hoku loto ke fai maʻuaipē ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni, ʻo aʻu ki he ngataʻanga.
Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
113 ʻOku ou fehiʻa ki he ngaahi mahalo kovi: ka ʻoku ou ʻofa ki hoʻo fono.
Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
114 Ko koe ko hoku toitoiʻanga, mo hoku fakaū; ʻoku ou ʻamanaki lelei ʻi hoʻo folofola.
Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
115 ʻAlu ʻiate au, ʻakimoutolu ʻoku fai kovi: he te u fai ki he ngaahi fekau ʻa hoku ʻOtua.
Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
116 Poupou hake au ʻo hangē ko hoʻo folofola, koeʻuhi ke u moʻui ai. Pea ʻoua naʻa tuku au ke u mā ʻi heʻeku ʻamanaki.
Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
117 Ke ke poupou hake au, pea te u hao ai: pea te u tokanga maʻuaipē ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
118 Kuo ke malaki hifo ʻakinautolu kotoa pē ʻoku hē mei hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni: he ko ʻenau kākā ko e loi ia.
Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
119 ʻOku ke siʻaki ʻae kau angahala kotoa pē ʻo māmani ʻo hangē ko e ʻotoʻota: ko ia ʻoku ou ʻofa ai ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
120 ʻOku tetetete hoku kakano ko e meʻa ʻi heʻeku manavahē kiate koe; pea ʻoku ou manavahē ki hoʻo ngaahi fakamaau.
Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
121 Kuo u fai ʻae fakamaau mo e angatonu: ʻoua naʻa tukuange au ki he kau fakamālohi kiate au.
Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
122 Ke ke hoko ko e ungakiʻi ki hoʻo tamaioʻeiki ke u lelei ai; ʻoua naʻa tuku ke taʻomia au ʻe he fielahi.
Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
123 ʻOku vaivai hoku mata koeʻuhi ko hoʻo fakamoʻui, pea mo e folofola ʻo hoʻo māʻoniʻoni.
Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
124 Fai ki hoʻo tamaioʻeiki ʻo hangē ko hoʻo ʻaloʻofa, pea ke ako kiate au ʻa hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
125 Ko hoʻo tamaioʻeiki au; foaki mai ʻae poto, koeʻuhi ke u ʻilo ai hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
126 ʻE Sihova, kuo hoko ʻae kuonga ke ke ngāue ai: he kuo nau fakataʻeʻaongaʻi hoʻo fono.
Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
127 Ko ia ʻoku ou ʻofa lahi hake ki hoʻo ngaahi fekau ʻi he koula; ʻio, ʻi he koula lelei.
Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
128 Ko ia ʻoku ou pehē ʻoku totonu hoʻo ngaahi akonaki kotoa pē; pea ʻoku ou fehiʻa ki he hala kotoa pē ʻoe loi.
Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
129 ʻOku fakamanavahē hoʻo ngaahi fakamoʻoni: ko ia ʻoku fai ki ai ʻa hoku laumālie.
Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
130 Ko e hū loto ʻa hoʻo ngaahi folofola ʻoku foaki ai ʻae maama; ʻoku ʻomi ʻe ia ʻae poto ki he taʻekākā.
När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
131 Ne u mafaʻa hoku ngutu, pea u holi he ʻoku ou feinga ki hoʻo ngaahi fekau.
Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
132 Ke ke ʻafio mai kiate au, mo ke ʻaloʻofa kiate au, ʻo hangē ko hoʻo faʻa fai kiate kinautolu ʻoku ʻofa ki ho huafa.
Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
133 Tuʻutuʻuni ʻeku ngaahi laka ʻi hoʻo folofola: pea ʻoua naʻa tuku ke pule kiate au ha hia ʻe taha.
Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
134 Fakamoʻui au mei he fakamālohi ʻae tangata: pea te u fai ki hoʻo ngaahi akonaki.
Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
135 Tuku ke ulo mai ho fofonga ki hoʻo tamaioʻeiki; pea ke ako kiate au hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
136 ʻOku tafe hifo ʻae ngaahi vaitafe ʻi hoku mata, koeʻuhi ʻoku ʻikai tenau tokanga ki hoʻo fono.
Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
137 ʻE Sihova, ʻoku ke angatonu, pea ʻoku totonu hoʻo ngaahi fakamaau.
Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
138 ʻOku māʻoniʻoni pea ʻoku tuʻumaʻu ʻaupito hoʻo ngaahi fakamoʻoni, ʻaia kuo ke fekau mai.
Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
139 Kuo u ʻosiʻosiloto ʻi heʻeku fai feinga, koeʻuhi kuo ngalo ʻi hoku ngaahi fili hoʻo ngaahi folofola.
Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
140 ʻOku haohaoa ʻaupito hoʻo folofola: ko ia ʻoku ʻofa ki ai ʻa hoʻo tamaioʻeiki.
Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
141 ʻOku ou siʻi au mo manukia: ka ʻoku ʻikai ngalo ʻiate au hoʻo ngaahi akonaki.
Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
142 Ko hoʻo māʻoniʻoni ko e māʻoniʻoni taʻengata, pea ko hoʻo fono ko e moʻoni ia.
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143 Kuo pukea au ʻe he mamahi mo e feinga: ka ko hoʻo ngaahi fekau ko hoku fiefiaʻanga ia.
Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
144 ʻOku taʻengata ʻae māʻoniʻoni ʻo hoʻo ngaahi fakamoʻoni: ke ke foaki mai ʻae poto, pea te u moʻui ai.
Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
145 Naʻaku tangi ʻaki hoku loto kotoa; ke ke ongoʻi au, ʻE Sihova: te u fai ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
146 Ne u tangi kiate koe; fakamoʻui au, koeʻuhi ke u fai ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
147 Naʻaku muʻomuʻa ʻi he maʻa ʻae ʻaho, pea u tangi: ne u ʻamanaki ʻi hoʻo folofola.
Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
148 ʻOku muʻomuʻa ʻa hoku mata ki he ngaahi leʻo ʻoe pō, koeʻuhi ke u fakakaukau ki hoʻo folofola.
Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
149 Ke ke fanongo ki hoku leʻo ʻo hangē ko hoʻo ʻaloʻofa: ʻE Sihova, fakamoʻui au ʻo hangē ko hoʻo fakamaau.
Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
150 ʻOku ʻunuʻunu mai ʻakinautolu ʻoku nau angimui ki he kovi: ʻoku nau mamaʻo mei hoʻo fono.
Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
151 ʻOku ke ofi mai, ʻE Sihova; pea ʻoku moʻoni hoʻo ngaahi fekau kotoa pē.
Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
152 Koeʻuhi ko hoʻo ngaahi fakamoʻoni, kuo fuoloa ʻeku ʻilo kuo ke fakamaau ia ʻo lauikuonga.
Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
153 Ke ke tokanga ki hoku mahaki, pea ke fakamoʻui au: he ʻoku ʻikai ngalo ʻiate au hoʻo fono.
Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
154 Ke ke fakamatala ʻeku meʻa, mo fakahaofi au: fakamoʻui au ʻo hangē ko hoʻo folofola.
Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
155 ʻOku mamaʻo ʻae fakamoʻui mei he angahala: he ʻoku ʻikai tenau kumi ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
156 ʻOku lahi hoʻo ngaahi ʻaloʻofa ongongofua, ʻE Sihova: fakamoʻui au ʻo hangē ko hoʻo ngaahi fakamaau.
Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
157 ʻOku tokolahi hoku kau fakatanga mo hoku ngaahi fili; ka ʻoku ʻikai te u afe mei hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
158 Naʻaku mamata ki he kau talangataʻa, pea u mamahi ai; koeʻuhi naʻe ʻikai tenau fai ki hoʻo folofola.
Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
159 Ke ke ʻafio ki hono anga ʻo ʻeku ʻofa ki hoʻo ngaahi akonaki: fakamoʻui au, ʻE Sihova, ʻo hangē ko hoʻo ʻaloʻofa.
Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
160 ʻOku moʻoni hoʻo folofola mei hono kamataʻanga: pea ʻoku tolonga ʻo taʻengata hoʻo ngaahi fakamaau māʻoniʻoni kotoa pē.
Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
161 Kuo fakatanga au taʻehanoʻuhinga ʻe he ngaahi ʻeiki: ka ʻoku fakaʻapaʻapa ʻa hoku loto ki hoʻo folofola.
Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
162 ʻOku ou fiefia ʻi hoʻo folofola, ʻo hangē ko e taha ʻoku ne ʻilo ʻae koloa lahi.
Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
163 ʻOku ou fehiʻa mo fākaliliʻa ki he loi: ka ʻoku ou ʻofa ki hoʻo fono.
Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
164 ʻOku ou fakamālō kiate koe ʻo liunga fitu ʻi he ʻaho, koeʻuhi ko hoʻo ngaahi fakamaau māʻoniʻoni.
Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
165 ʻOku maʻu ʻae fiemālie lahi ʻekinautolu ʻoku ʻofa ki hoʻo fono: pea ʻe ʻikai tūkia ʻakinautolu ʻi ha meʻa.
Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
166 ʻE Sihova, kuo u ʻamanaki ki hoʻo fakamoʻui, pea kuo u fai ki hoʻo ngaahi fekau.
Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
167 Kuo tauhi ʻe hoku laumālie ʻa hoʻo ngaahi fakamoʻoni; pea ʻoku ou ʻofa lahi ʻaupito ki ai.
Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
168 Kuo u fai ki hoʻo ngaahi akonaki mo hoʻo ngaahi fakamoʻoni: he ʻoku ʻi ho ʻao hoku ngaahi ʻaluʻanga kotoa pē.
Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
169 ʻE Sihova, tuku ke aʻu atu ʻeku tangi ʻo ofi kiate koe: ke ke foaki mai ʻae poto ʻo hangē ko hoʻo folofola.
Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
170 Tuku ke aʻu atu ʻeku lotu tāumaʻu ki ho ʻao: fakamoʻui au ʻo hangē ko hoʻo folofola.
Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
171 ʻE huaʻaki ʻe hoku loungutu ʻae fakamālō, ʻoka ke ka ako hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni kiate au.
Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
172 ʻE lea ʻaki ʻe hoku ʻelelo hoʻo folofola: he ʻoku māʻoniʻoni hoʻo ngaahi fekau kotoa pē.
Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
173 Ke tokoni au ʻe ho nima; he kuo u fili hoʻo ngaahi akonaki.
Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
174 ʻE Sihova, ʻoku ou holi ki hoʻo fakamoʻui; pea ko hoʻo fono ko hoku fiefiaʻanga ia.
Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
175 Tuku ke moʻui ʻa hoku laumālie, pea ʻe fakamālō ia kiate koe; pea ke tokoni au ʻe hoʻo ngaahi fakamaau.
Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
176 Naʻaku hē ʻo hangē ko e sipi kuo mole; ke ke kumi hoʻo tamaioʻeiki; he ʻoku ʻikai ngalo ʻiate au hoʻo ngaahi fekau.
Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
