Lea Fakatātā 8
1 ʻIkai ʻoku kalanga ʻae poto? Pea ʻai mai ʻe he faʻa ʻilo hono leʻo?
Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
2 ʻOku tuʻu ia ʻi he tumutumu ʻoe ngaahi potu māʻolunga, mo e ngaahi potu ʻi he ngaahi veʻe hala.
Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
3 ʻOku ne kalanga ʻi he ngaahi matapā, mo e ngaahi matanikolo, ʻi he ava ʻoe ngaahi matapā.
Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
4 “ʻAe kau tangata, ʻoku ou ui kiate kimoutolu! Pea ʻoku hiki hake hoku leʻo ki he fānau ʻae tangata,
O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
5 ʻAe kau sesele, mou ʻilo ʻae poto: pea ke maʻu ʻekimoutolu, ko e kau vale, ʻae loto faʻa ʻilo.
Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
6 Fanongo; he te u lea ki he ngaahi meʻa ʻoku lelei; pea ʻe mafaʻa hoku loungutu ʻi he ngaahi meʻa totonu.
Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
7 Pea ʻe lea ʻaki ʻae moʻoni ʻe hoku ngutu; pea ko e meʻa fakalielia ki hoku loungutu ʻae kovi.
Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
8 ʻOku ʻi he māʻoniʻoni ʻae ngaahi lea kotoa pē ʻa hoku ngutu; ʻoku ʻikai ha pikopiko pe ha kākā ʻi ai.
All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
9 ʻOku ʻilongofua kotoa pē kiate ia ʻoku poto, pea totonu kiate kinautolu ʻoku maʻu ʻae ʻilo.
De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
10 Maʻuā ʻeku akonaki, kae siʻaki ʻae siliva; pea ke lelei hake ʻae maʻu ʻoe ʻilo ʻi he koula lelei.
Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
11 “He ʻoku lelei hake ʻae poto ʻi he ngaahi maka koloa; pea ʻoku ʻikai faʻa tatau mo ia ʻae ngaahi meʻa kotoa pē ʻoku ke faʻa holi ki ai.
Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
12 Ko au poto ʻoku ma nonofo mo faʻa filioʻi, pea u maʻu ʻae ʻilo ʻi he fakatupu meʻa foʻou.
Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
13 Ko e manavahē kia Sihova, ko e fehiʻa ia ki he kovi: ko e fielahi, mo e fakapuhopuhā, mo e angakovi mo e ngutu kovi, ʻoku ou fehiʻa ki ai.
Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
14 ʻOku ʻaʻaku ʻae akonaki, mo e poto moʻoni: ko au ko e faʻa ʻilo, ʻoku ʻiate au ʻae mālohi.
Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
15 Ko e meʻa ʻiate au ʻoku pule ai ʻae ngaahi tuʻi, pea fai fakamaau ʻe he houʻeiki.
Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
16 ʻOku pule ʻae houʻeiki ʻiate au, mo e kakai ʻeiki, mo e kau fakamaau kotoa pē ʻo māmani.
Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
17 ʻOku ou ʻofa kiate kinautolu ʻoku ʻofa kiate au; pea ʻe maʻu au ʻekinautolu ʻoku kumi tōtōaki kiate au.
Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
18 ʻOku ʻiate au ʻae koloa mo e ongoongolelei; ʻio, ʻae koloa taʻepopo mo e māʻoniʻoni.
Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
19 ʻOku lelei hake ʻi he koula ʻa hoku fua, ʻio, ʻi he koula lelei; mo ʻeku koloa ʻi he siliva lelei.
Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
20 ʻOku ou takimuʻa ʻi he hala ʻoe māʻoniʻoni, ʻi he loto hala ʻoe fakamaau:
Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
21 Koeʻuhi ke u pule ke maʻu ʻae koloa moʻoni ʻekinautolu ʻoku ʻofa kiate au; pea te u fakafonu honau tukunga koloa.
Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
22 “Naʻe maʻu au ʻe Sihova ʻi he kamataʻanga ʻo hono hala, ʻi muʻa ange ʻi heʻene ngaahi ngāue ʻi muʻa.
Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
23 Naʻe fokotuʻu au talu mei muʻa, mei he kamataʻanga ʻi he teʻeki ai ʻa māmani.
Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
24 Naʻe fanauʻi au ʻi he teʻeki ke ai ha loloto; ʻi he teʻeki ai ha matavai ʻoku fonu ʻi he vai.
Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
25 ʻI he teʻeki ke tuʻumaʻu ʻae ngaahi moʻunga; naʻe fanauʻi au ʻi he teʻeki ai ʻae ngaahi potu māʻolunga:
Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
26 ʻI he teʻeki ai te ne ngaohi ʻa māmani, pe ko e potu maʻalaʻala, pe ko e potu lahi ʻoe efu ʻo māmani.
Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
27 ʻI heʻene teuteu ʻae ngaahi langi, naʻaku ʻi ai au: pea ʻi heʻene tuku ʻae ngataʻanga ʻoe funga loloto:
Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
28 ʻI heʻene fokotuʻu ʻae ngaahi ʻao ʻi ʻolunga: ʻi heʻene fakamālohi ʻae ngaahi matavai ʻoe loloto:
Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
29 ʻI heʻene tuku ki he tahi ʻene fono, ke ʻoua naʻa laka mai ia ʻi he meʻa kuo ne fekau: ʻi heʻene tuʻutuʻuni ʻae ngaahi tuʻunga ʻo māmani.
Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
30 Naʻaku ʻi ai mo ia, ʻo hangē ha taha kuo tupu hake mo ia: ko hono fiefiaʻanga au ʻi he ʻaho kotoa pē, pe naʻaku fiefia maʻuaipē i hono ʻao;
Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
31 Naʻaku fiefia ʻi he ngaahi potu ʻo māmani ʻoku kakai, pea naʻe ʻi he fānau ʻae tangata ʻa ʻeku fiefiaʻanga.
Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
32 “Ko ia, ʻE fānau, mou fanongo mai kiate au: he ʻoku monūʻia ia ʻoku tokanga ki hoku ngaahi hala.
Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
33 Mou fanongo ki he akonaki, pea mou poto, pea ʻoua naʻa mou taʻetokanga ki ai.
Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
34 ʻOku monūʻia ʻae tangata ʻoku fanongo kiate au, ʻo ne tatali ʻi he ʻaho kotoa pē ʻi hoku ngaahi matapā, ʻo ne nofo ʻi hoku veʻe matapā.
Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
35 He ko ia ʻoku ne maʻu au ʻoku ne maʻu ʻae moʻui, pea ʻe ʻiate ia ʻae ongoongolelei meia Sihova.”
Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
36 Ka ko ia ʻoku fai angahala kiate au, ʻoku ne fai kovi ki hono laumālie ʻoʻona: ʻoku ʻofa ki he mate ʻakinautolu kotoa pē ʻoku fehiʻa kiate au.
Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
