Maika 6

1 Mou fanongo mai ki he meʻa ʻoku folofola ki ai ʻa Sihova; “Tuʻu hake, pea ke fai ʻi he ʻao ʻoe ngaahi moʻunga, pea ke fanongo ʻae ngaahi tafungofunga ki ho leʻo.

Hören vad HERREN säger: Stå upp och utför din sak inför bergen, och låt höjderna höra din röst.

2 Fanongo ʻakimoutolu ʻae ngaahi moʻunga ki he fakamaau ʻae ʻEiki, mo kimoutolu ʻae ngaahi tuʻunga mālohi ʻo māmani; he ʻoku ai ʻae fakamaau ʻae ʻEiki mo hono kakai, pea te ne fakamatala mo ʻIsileli.

Ja, hören HERRENS sak, I berg och I fasta klippor, jordens grundvalar! Ty HERREN har sak mot sitt folk, och med Israel vill han gå till rätta.

3 ‌ʻE hoku kakai, Ko e hā kuo u fai kiate koe? Pea kuo u fakafiuʻi ko e ʻi he hā? Fakamatala mai!

Mitt folk, vad har jag gjort mot dig, och varmed har jag betungat dig? Svara mig!

4 He ne u ʻomi koe mei he fonua ko ʻIsipite, pea ne u huhuʻi koe mei he fale ʻoe kau tamaioʻeiki, pea ne u fekau ʻa Mōsese, mo ʻElone, mo Miliami ke ʻalu ʻi ho ʻao.

Jag förde dig ju upp ur Egyptens land, och ur träldomshuset förlossade jag dig; och Mose, Aron och Mirjam lät jag gå framför dig.

5 ‌ʻE hoku kakai, manatu eni ki he meʻa naʻe fakakaukau ki ai ʻe Pelaki, ko e tuʻi ʻo Moape, pea mo ia naʻe tali ʻaki ʻe Pelami ko e foha ʻo Peoli, mei Sitimi, ʻo aʻu ki Kilikali; koeʻuhi ke mou ʻilo ʻae māʻoniʻoni ʻa Sihova.”

Mitt folk, kom ihåg vad Balak, konungen i Moab, hade i sinnet, och vad Bileam, Beors son, svarade honom; kom ihåg huru det var mellan Sittim och Gilgal, och lär dig så förstå HERRENS rättfärdighets gärningar.

6 Te u ʻunuʻunu atu mo e ha kia Sihova, mo fakatōmapeʻe au ʻi he ʻao ʻoe ʻOtua Māʻolunga? Te u ʻalu ki hono ʻao mo e ngaahi feilaulau tutu, mo e fanga ʻuhiki pulu ʻoku taha taʻu?

Varmed skall jag träda fram inför HERREN, och varmed böja mig ned inför Gud i höjden? Skall jag träda fram inför honom med brännoffer, med årsgamla kalvar?

7 ‌ʻE fiemālie ʻa Sihova ʻi he ngaahi toko afe ʻoe sipitangata, pe ʻi he ngaahi vaitafe lolo ʻe taha mano? ʻE ʻatu ʻeku ʻuluaki, koeʻuhi ko ʻeku ngaahi hia; ʻae fua ʻo hoku sino, koeʻuhi ko e angahala ʻa hoku laumālie?

Har HERREN behag till vädurar i tusental, till oljeströmmar i tiotusental? Skall jag giva min förstfödde till offer för min överträdelse, min livsfrukt till syndoffer för min själ?

8 Kuo ne fakahā kiate koe, ʻe tangata ʻaia ʻoku lelei; pea ko e hā ʻoku ʻamanaki ʻe Sihova ʻiate koe, ka koeʻuhi ke ke fai totonu mo ke loto ki he ʻofa, mo ke ʻaʻeva mo ho ʻOtua ʻi he angavaivai?

Nej, vad gott är har han kungjort för dig, o människa. Ty vad annat begär HERREN av dig, än att du gör vad rätt är och vinnlägger dig om kärlek och vandrar i ödmjukhet inför din Gud?

9 Ko e leʻo ʻo Sihova ʻoku ui ki he kolo, pea ʻe mamata ki ho huafa [ʻe he tangata ]poto: “Fanongo ʻakimoutolu ki he meʻa tā, pea mo ia kuo ne tuʻutuʻuni ia.

Hör huru HERREN ropar till staden! Ja, säll är den som aktar på ditt namn. Hören om straffet, och vem han är, som har bestämt det.

10 ‌ʻOku kei ʻi he fale ʻoe angahala ʻae koloa ʻoe angahala, mo e meʻa fua nounou ʻaia ʻoku fakalielia?

Kunna ogudaktighetens skatter framgent få stanna i den ogudaktiges hus? Kan där få finnas ett undermåligt efa-mått, värt att förbannas?

11 Te u lau ʻakinautolu ko e maʻa ka ʻoku ʻi ai ʻae ngaahi meʻa fakamamafa kākā, pea mo e kato meʻa fakamamafa kākā?

Vore jag rättfärdig, om jag fördroge orätt våg och falska vikter i pungen,

12 He ʻoku pito ʻi he fakamālohi ʻae kau tangata koloaʻia ʻi ai, pea kuo lea loi ʻae kakai ʻo ia; pea ʻoku kākā ʻa honau ʻelelo ʻi honau ngutu.

om de rika i staden finge vara fulla av orättrådighet, om dess invånare finge tala lögn och hava falsk tunga i sin mun?

13 Ko ia foki te u fakamamahiʻi koe ʻi ho faʻa taaʻi, ʻi he ngaohi koe ke lala, koeʻuhi ko hoʻo ngaahi angahala.

Nej, och därför måste jag slå dig med oläkliga sår, hemsöka dig med förödelse för dina synders skull.

14 Te ke kai, ka ʻe ʻikai te ke mākona, pea ʻe ʻi ho lotolotonga ʻa hoʻo fakahifo ki lalo; pea te ke puke ka ʻe ʻikai te ke fakahaofi; pea ko ia ʻoku ke fakahaofi, te u tukuange ki he heletā.

När du äter något, skall du icke bliva mätt, och tomhet skall råda i din buk. Vad du skaffar undan skall du ändå icke kunna rädda, och vad du räddar skall jag giva åt svärdet.

15 Te ke tūtuuʻi ka ʻe ʻikai te ke tuʻusi; te ke malaki ʻae ʻolive, ka ʻe ʻikai te ke takai koe ʻaki ʻae lolo; pea mo e uaine melie, ka ʻe ʻikai te ke inu uaine.

Du skall så, men icke få skörda; du skall pressa oliver, men icke få smörja din kropp med oljan, du skall pressa ut druvmust, men icke få dricka vinet.

16 He kuo maʻu pe ʻae ngaahi fono ʻa ʻOmili, pea mo e ngaahi ngāue ʻae fale ʻo ʻEhapi, pea ʻoku mou ʻeveʻeva ʻi heʻenau ngaahi fakakaukau; koeʻuhi ke u ngaohi kimoutolu ke lala, pea mo e kakai ʻo ia ko e fakaʻiseʻisa: ko ia te mou fua ai ʻae manuki ʻa hoku kakai.”

Vid Omris stadgar håller man fast, man efterföljer alla Ahabs hus' gärningar; ty efter dessas rådslag är det I vandren. Därför skall jag göra dig till ett föremål för häpnad, och invånarna i staden till ett mål för begabberi; ja, mitt folks smälek skolen I få bära.