Maika 2
1 Malaʻia kiate kinautolu ʻoku fakatupu hia, mo filioʻi kovi ʻi honau mohenga! ʻOka maama ʻae pongipongi, ʻoku nau fai ia, koeʻuhi ʻoku ʻi he mālohi ʻa honau nima.
Ve dessa som tänka ut vad fördärvligt är och bereda vad ont är på sina läger, och som sätta det i verket, så snart morgonen gryr, allenast det står i deras makt;
2 Pea ʻoku nau fakaʻamu ki he ngaahi ngoue, pea faʻao fakamālohi ia; mo e ngaahi fale, pea ʻave ia; ʻoku pehē ʻenau fakamālohi ʻae tangata mo hono fale, ʻio, ʻae tangata mo hono tofiʻa.
dessa som hava begärelse till sin nästas åkrar och röva dem, eller till hans hus och tillägna sig dem; dessa som öva våld mot både människor och hus, mot både ägare och egendom!
3 Ko ia ʻoku pehē ʻe Sihova; “Vakai, ʻoku ou fakatupu ha kovi ki he fānau ni, ʻaia ʻe ʻikai hao mei ai homou kia: pea ʻe ʻikai te mou ʻalu mo e fielahi; he ʻoku kovi ʻae kuonga ni.
Därför säger HERREN så: Se, jag tänker ut mot detta släkte vad ont är; och I skolen icke kunna draga eder hals därur, ej heller skolen I sedan gå så stolta, ty det bliver en ond tid.
4 ʻI he ʻaho ko ia, ʻe fokotuʻu ʻe ha taha ha lea fakatātā kiate kimoutolu, pea tangi ʻaki ʻae tangi mamahi, pea pehē, ‘Kuo tau maumau ʻaupito: kuo ne fakakehe ʻae tofiʻa ʻo hoku kakai: ʻa ʻene ʻave ia meiate au! ʻI heʻene tafoki atu, kuo ne vahevahe hotau ngaahi ngoue.’”
På den dagen skall man stämma upp en visa över eder och sjunga en sorgesång; man skall säga: »Det är ute med oss, vi äro förstörda i grund! Mitt folks arvslott bliver nu given åt en annan. Ja i sanning, den ryckes ifrån mig, och åt avfällingar utskiftas våra åkrar.»
5 Ko ia ʻe ʻikai toe kiate koe ha niʻihi, ke lī ha afo ʻi he talotalo ʻi he fakataha ʻo Sihova.
Så sker det att hos dig icke mer finnes någon som får spänna mätsnöre över en lott i HERRENS församling.
6 ʻOku nau pehē kiate kinautolu ʻoku kikite, “ʻOua naʻa mou kikite:” “ʻE ʻikai te nau kikite kiate kinautolu, pea ʻe ʻikai te nau mā.”
»Hören då upp att predika», så är deras predikan; »om sådant får man icke predika; det är ju ingen ände på smädelser!»
7 ʻA koe kuo ui ko e fale ʻo Sēkope, “ʻOku ʻapiʻapi koā ʻae Laumālie ʻo Sihova? Ko e ngaahi meʻa ni, ko ʻene ngāue? ʻIkai ʻoku hoko lelei ʻa ʻeku ngaahi lea kiate ia ʻoku ʻeveʻeva totonu?”
Är detta ett tillbörligt tal, du Jakobs hus? Har då HERREN varit snar till vrede? Hava hans gärningar visat något sådant? Äro icke fastmer mina ord milda mot den som vandrar redligt?
8 “ʻIo, kuo tuʻu hake ki mui ni ʻa hoku kakai kiate au, hangē ha fili: ʻoku mou hamusi ʻae kofutuʻa mo e kofu loto meiate kinautolu ʻoku ʻalu atu ʻi he melino, hangē ko e kau tangata taʻepoto ki he tau.
Men nu sedan en tid uppreser sig mitt folk såsom en fiende. I sliten manteln bort ifrån kläderna på människor som trygga gå sin väg fram och ej vilja veta av strid.
9 Kuo mou kapusi ʻae kau fefine ʻo hoku kakai mei honau ngaahi fale lelei; mei heʻenau fānau, kuo mou ʻave hoku nāunau ʻo lauikuonga.
Mitt folks kvinnor driven I ut från de hem där de hade sin lust; deras barn beröven I för alltid den berömmelse de hade av mig.
10 Mou tuʻu hake ʻo ʻalu; he ʻoku ʻikai ko homou mālōlōʻanga eni; koeʻuhi ʻoku ʻuli ia ʻe fai ʻae fakaʻauha, ʻio, ʻae fakaʻauha lahi.
Stån upp och gån eder väg! Här skolen I icke hava någon vilostad, för eder orenhets skull, som drager i fördärv, ja, i gruvligt fördärv.
11 Kapau ʻoku ai ha tangata ʻoku ʻeveʻeva ʻi he laumālie mo e loi, pea ne pehē, “Te u kikite kiate koe ki he uaine, mo e kava mālohi;” ko e moʻoni ʻe hoko ia ko e palōfita ki he kakai ni.
Om någon som fore med munväder och falskhet sade i sin lögnaktighet: »Jag vill predika för dig om vin och starka drycker» -- det vore en predikare för detta folk!
12 Ko e moʻoni te u tānaki ʻa hoʻo kātoa, ʻe Sēkope; ko e moʻoni te u tānaki ʻae toenga ʻo ʻIsileli; te u fakataha ʻakinautolu, ʻo hangē ko e fanga sipi ʻo Posila, hangē ko e fanga sipi ʻi he lotoʻā sipi: ʻe lahi ʻae patatū ko e meʻa ʻi he [tokolahi ʻoe ]kau tangata.”
Jag vill församla dig, Jakob, ja, hela ditt folk. Jag vill hämta tillhopa Israels kvarlevor, jag vill föra dem tillsammans såsom fåren till fållan, såsom en hjord till dess betesmark, så att där uppstår ett gny av människor.
13 Kuo ʻalu hake ʻi honau ʻao ʻaia ʻoku fakaava: kuo nau movete mo laka atu ʻi he matapā, pea kuo nau hū ai kituaʻā: pea ʻe muʻomuʻa ʻa honau tuʻi ʻiate kinautolu, pea mo Sihova ʻi honau ʻao.
En vägbrytare drager ut framför dem; de bryta sig igenom och tåga fram, genom porten vandra de ut. Deras konung tågar framför dem, HERREN går i spetsen för dem.
