Mātiu 7
1 “ʻOua naʻa mou fakamaau, telia naʻa fakamaaua ʻakimoutolu.
»Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda;
2 He ko e anga ko ia ʻoku mou fakamaau ʻaki, ʻe fakamaaua ai ʻakimoutolu: pea ko e fuofua ko ia te mo fua ʻaki, ʻe toe fua ʻaki ia kiate kimoutolu.
ty med den dom varmed I dömen skolen I bliva dömda, och med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder.
3 Pea ko e hā ʻoku ke tokanga ai ki he malamalaʻi ʻakau ʻoku ʻi he mata ʻo ho kāinga, ka ʻoku ʻikai te ke tokanga ki he fuʻu ʻakau ʻoku ʻi ho mata ʻoʻou?
Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?
4 Pea ʻe fēfē haʻo faʻa pehē ki ho kāinga, ‘Tuku ke u toʻoa mai ʻae malamalaʻi ʻakau mei ho mata:’ kae vakai, [ʻoku ai ]ʻae fuʻu ʻakau ʻi ho mata ʻoʻou?
Eller huru kan du säga till din broder: 'Låt mig taga ut grandet ur ditt öga', du som har en bjälke i ditt eget öga?
5 Ko e mālualoi koe, tomuʻa, lī ʻae fuʻu ʻakau mei ho mata ʻoʻou; pea te ke toki mamata totonu ke toʻo ʻae malamalaʻi ʻakau mei he mata ʻo ho kāinga.
Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga.
6 “ʻOua naʻa ʻoatu ʻae meʻa māʻoniʻoni ki he fanga kulī, pe sī hoʻomou mataʻitofe ki he fanga puaka, telia naʻa nau malamalaki ia ʻi honau lalo vaʻe, pea foki mai ʻo haehae ʻakimoutolu.
Given icke åt hundarna vad heligt är, och kasten icke edra pärlor för svinen, på det att dessa icke må trampa dem under fötterna och sedan vända sig om och sarga eder.
7 “Kole, pea ʻe foaki ia kiate kimoutolu; kumi, pea te mou ʻilo; tukituki, pea ʻe toʻo ia kiate kimoutolu:
Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet.
8 He ko ia kotoa pē ʻoku kole, ʻoku ne maʻu; pea ko ia ʻoku kumi, ʻoku ne ʻilo; pea ko ia ʻoku tukituki, ʻe toʻo kiate ia.
Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet.
9 He ko e tangata fē ʻiate kimoutolu, kapau ʻe kole mā ʻe hono foha, te ne ʻoange ki ai ha maka?
Eller vilken är den man bland eder, som räcker sin son en sten, när han beder honom om bröd,
10 Pe kapau te ne kole ha ika, ʻe ʻoange ki ai ha ngata?
eller som räcker honom en orm, när han beder om fisk?
11 Ko ia kapau ʻoku mou ʻilo, ka ko e angakovi, ke foaki ʻae ngaahi meʻa lelei ki hoʻomou fānau, ʻe fēfē hono lahi hake ʻoe [fie ]foaki ʻae ngaahi lelei ʻe hoʻomou Tamai ʻoku ʻi he langi kiate kinautolu ʻoku kole kiate ia?
Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen, giva vad gott är åt dem som bedja honom!
12 Ko ia, ko e meʻa kotoa pē ʻoku mou loto ke fai ʻe he kakai kiate kimoutolu, ke mou fai ia kiate kinautolu: he ko e fono ia mo e kau palōfita.
Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna.
13 “Mou hū ʻi he matapā fāsiʻi: he ʻoku fālahi ʻae matapā, mo ʻataʻatā ʻae hala, ʻoku fakatau ki he mate, pea ʻoku hū ai ʻae tokolahi.
Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den;
14 Koeʻuhi ʻoku fāsiʻi ʻae matapā, mo lausiʻi ʻae hala, ʻoku fakatau ki he moʻui, pea ʻoku ʻilo ia ʻe he tokosiʻi pe.
och den port är trång och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den.
15 “Vakai telia ʻae kau palōfita kākā, ʻoku haʻu kiate kimoutolu ʻoku kofu fakasipi, ka ko e fanga ulofi fekai ʻi loto ʻakinautolu.
Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar.
16 Te mou ʻilo ʻakinautolu ʻi honau ngaahi fua. He ʻoku toli ʻe he kakai ʻae fua ʻoe vaine ʻi he ʻakau talatala, pe ko e fiki ʻi he talatalaʻāmoa?
Av deras frukt skolen I känna dem. Icke hämtar man väl vindruvor från törnen, eller fikon från tistlar?
17 Pea pehē, ʻoku tupu ʻi he ʻakau lelei kotoa pē ʻae fua lelei; kae tupu ʻi he ʻakau kovi ʻae fua kovi.
Så bär vart och ett gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär ond frukt.
18 ʻE ʻikai faʻa tupu ʻi he ʻakau lelei ʻae fua kovi, pe tupu ʻi he ʻakau kovi ʻae fua lelei.
Ett gott träd kan icke bära ond frukt, ej heller kan ett dåligt träd bära god frukt.
19 Ko e ʻakau kotoa pē ʻoku ʻikai tupu ai ʻae fua lelei ʻoku tā hifo, pea laku ki he afi.
Vart träd som icke bär god frukt bliver avhugget och kastat i elden.
20 Ko ia te mou ʻilo ʻakinautolu ʻi honau ngaahi fua.
Alltså skolen I känna dem av deras frukt. --
21 “ʻE ʻikai hū ki he puleʻanga ʻoe langi ʻakinautolu kotoa pē ʻoku pehē mai kiate au, ‘ʻEiki, ʻEiki,’ ka ko ia ʻoku ne fai ʻae finangalo ʻo ʻeku Tamai ʻoku ʻi he langi.
Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: 'Herre, Herre', utan den som gör min himmelske Faders vilja.
22 ʻE pehē kiate au ʻe he tokolahi ʻi he ʻaho ko ia, ‘ʻEiki, ʻEiki, ʻikai naʻa mau akonaki ʻi ho huafa? Pea ʻi ho huafa naʻa mau kapusi kituʻa ʻae kau tēvolo? Pea ʻi ho huafa naʻa mau fai ʻae ngaahi meʻa mana lahi?’
Många skola på 'den dagen' säga till mig: 'Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?'
23 Pea te u toki fakahā kiate kinautolu, ‘Naʻe ʻikai ʻaupito te u ʻiloa ʻakimoutolu: ʻalu ʻiate au ʻakimoutolu ʻoku fai kovi.’
Men då skall jag betyga för dem: 'Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.'
24 “Ko ia ʻoku ne fanongo ki heʻeku tala ni, pea fai ki ai, te u fakatatau ia ki he tangata poto, naʻe langa hono fale ʻi he [funga ]maka:
Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, han må liknas vid en förståndig man som byggde sitt hus på hälleberget.
25 Pea tō ʻae ʻuha, pea ʻoho mai ʻae vai, pea hoko mo e havili, ʻo tō ki he fale ko ia; ka naʻe ʻikai holo ia: he naʻe langa ia ʻi he funga maka.
Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och kastade sig mot det huset; och likväl föll det icke omkull, eftersom det var grundat på hälleberget.
26 “Ka ko ia ia ʻoku fanongo ki heʻeku ngaahi tala ni, pea ʻikai fai ki ai, ʻe fakatatau ia ki he tangata vale, ʻaia naʻe langa hono fale ʻi he ʻoneʻone:
Men var och en som hör dessa mina ord och icke gör efter dem, han må liknas vid en oförståndig man som byggde sitt hus på sanden.
27 Pea tō ʻae ʻuha, pea ʻoho mai ʻae vai, pea hoko mo e havili, ʻo tō ki he fale ko ia; pea holo ia: pea ko e meʻa lahi ʻa hono holoki.”
Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och slogo mot det huset; och det föll omkull, och dess fall var stort.»
28 Pea kuo fakaʻosi ʻe Sisu ʻae ngaahi tala ni, pea ofo ʻae kakai ʻi heʻene akonaki:
När Jesus hade slutat detta tal, häpnade folket över hans förkunnelse;
29 He naʻa ne akonakiʻi ʻakinautolu ʻo taau mo ia ʻoku mālohi, kae ʻikai hangē ko e kau tangata tohi.
ty han förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet, och icke såsom deras skriftlärde. Se Dagen i Ordförklaringarna
