Luke 9
1 Pea naʻe toki ui ia ke fakataha ʻene kau ākonga ʻe toko hongofulu ma toko ua, pea ne tuku kiate kinautolu ʻae mālohi mo e pule ki he kau tēvolo kotoa pē, pea ke fakamoʻui ʻae ngaahi mahaki.
Och han kallade tillhopa de tolv och gav dem makt och myndighet över alla onda andar, så ock makt att bota sjukdomar.
2 Pea ne fekau atu ʻakinautolu ke malangaʻaki ʻae puleʻanga ʻoe ʻOtua, mo fakamoʻui ʻae mahaki.
Och han sände ut dem till att predika Guds rike och till att bota sjuka.
3 Pea pehē ʻe ia kiate kinautolu, “ʻOua naʻa ʻave ha meʻa ʻi hoʻomou fononga, ʻae ngaahi tokotoko, pea ha kato, pe ha mā, pe ha paʻanga; pe te mou taki ua ʻae kofutuʻa.
Och han sade till dem: "Tagen intet med eder på vägen, varken stav eller ränsel eller bröd eller penningar, och haven icke heller dubbla livklädnader.
4 Pea ko e fale ko ia te mou hū ki ai, mou nofo ai, pea toki ʻalu ai.
Och när I haven kommit in något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.
5 Pea ko e potu ko ia ʻe ʻikai te nau maʻu ʻakimoutolu ʻi ai, ʻoka mou ka ʻalu ʻi he kolo ko ia, mou tūtuuʻi ʻae efu ʻi homou vaʻe ko e fakamoʻoni kiate kinautolu.”
Och om man någonstädes icke tager emot eder, så gån bort ifrån den staden, och skudden stoftet av edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem."
6 Pea naʻa nau ʻalu, ʻo fononga ʻi he ngaahi potu kakai, pea malangaʻaki ʻae ongoongolelei, mo nau fakamoʻui ʻi he potu kotoa pē.
Och de gingo ut och vandrade igenom landet, från by till by, och förkunnade evangelium och botade sjuka allestädes.
7 Pea naʻe fanongo ʻa Helota ko e tuʻi ki he meʻa kotoa pē kuo fai ʻe ia: pea naʻa ne puputuʻu ai, koeʻuhi naʻe pehē ʻe he niʻihi, “Kuo toetuʻu ʻa Sione mei he mate.”
Men när Herodes, landsfursten, fick höra om allt detta som skedde visste han icke vad han skulle tro. Ty somliga sade: "Det är Johannes, som har uppstått från de döda."
8 Pea [pehē ]ʻe he niʻihi, “Kuo hā mai ʻa ʻIlaisiā; mo e niʻihi, Kuo toetuʻu ha taha ʻi he kau palōfita motuʻa.”
Men andra sade: "Det är Elias, som har visat sig." Andra åter sade: "Det är någon av de gamla profeterna, som har uppstått."
9 Pea pehē ʻe Helota, “Kuo u tutuʻu ʻae ʻulu ʻo Sione; ka ko hai eni, ʻoku ou fanongo ki ai ʻae ngaahi meʻa ni?” Pea ne ne holi ke mamata kiate ia.
Men Herodes själv sade: "Johannes har jag låtit halshugga. Vem är då denne, som jag hör sådant om?" Och han sökte efter tillfälle att få se honom.
10 Pea kuo liu mai ʻae kau ʻaposetolo, pea nau fakahā kotoa pē kiate ia ʻaia kuo nau fai. Pea naʻa ne ʻave ʻakinautolu, ʻo afe fakafufū ki he potu lala ʻoe kolo ʻoku ui ko Petesaita.
Och apostlarna kommo tillbaka och förtäljde för Jesus huru stora ting de hade gjort. De tog han dem med sig och drog sig undan till en stad som hette Betsaida, där de kunde vara allena.
11 Pea kuo ʻilo [ia ]ʻe he kakai, naʻa nau muimui kiate ia: pea ne maʻu ʻakinautolu, ʻo ne lea kiate kinautolu, ki he puleʻanga ʻoe ʻOtua, pea naʻe fakamoʻui ʻakinautolu ʻaia naʻe ʻaonga ke fakamoʻui.
Men när folket fick veta detta, gingo de efter honom. Och han lät dem komma till sig och talade till dem om Guds rike; och dem som behövde botas gjorde han friska.
12 Pea kuo tei ʻosi ʻae ʻaho, pea haʻu ʻae toko hongofulu ma toko ua, ʻonau pehē kiate ia, “Fekau ke ʻalu ʻae kakai, koeʻuhi ke nau ō ki he ngaahi potu kakai mo e ngaahi nofoʻanga kakai ofi mai, ʻo mohe ai, pea maʻu ai ʻae meʻa kai; he ʻoku tau ʻi heni ko e potu lala.”
Men dagen begynte nalkas sitt slut. Då trädde de tolv fram och sade till honom: "Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och gårdarna häromkring och skaffa sig härbärge och få mat; vi äro ju här i en öde trakt."
13 Ka naʻe pehē ʻe ia kiate kinautolu, “Mou ʻatu ha meʻakai kiate kinautolu.” Pea naʻa nau pehēange, “ʻOku ʻikai haʻatau meʻa ka ko e foʻi mā ʻe nima mo e ika ʻe ua, ʻo kapau ʻe ʻikai te mau ō, ʻo fakatau meʻakai mā ʻae kakai ni kotoa pē.”
Men han sade till dem: "Given I dem att äta." De svarade: "Vi hava icke mer än fem bröd och två fiskar, såframt vi icke skola gå bort och köpa mat åt allt detta folk."
14 He naʻe toko nima afe nai ʻae tangata. Pea pehē ʻe ia ki heʻene kau ākonga, “Pule ke nau nofo hifo ʻo tautau toko nimangofulu.”
Där voro nämligen vid pass fem tusen män. Då sade han till sina lärjungar: "Låten dem lägga sig ned i matlag, femtio eller så omkring i vart."
15 Pea naʻa nau fai ia, mo pule ke nau nofo hifo kotoa pē.
Och de gjorde så och läto dem alla lägga sig ned.
16 Pea toʻo ʻe ia ʻae foʻi mā ʻe nima mo e ika ʻe ua, pea hanga hake ia ki he langi, ʻo ne tāpuaki ia, mo tofitofi, ʻo ʻatu ki he kau ākonga ke tufaki ki he kakai.
Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och säg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket.
17 Pea naʻa nau kai ʻo mākona ai kotoa pē: pea naʻe tānaki ʻae toenga kai naʻe toe kiate kinautolu, pea pito ai ʻae kato ʻe hongofulu ma ua.
Och de åto alla och blevo mätta. sedan samlade man upp de stycken som hade blivit över efter dem, tolv korgar.
18 Pea naʻe pehē, ʻi heʻene lotu tokotaha pe, kuo ʻalu ange ʻene kau ākonga: pea fehuʻi ia kiate kinautolu, ʻo pehē, “ʻOku pehē ʻe he kakai, ko hai au?”
När han en gång hade dragit sig undan och var stadd i byn, voro hans lärjungar hos honom. Och han frågade dem och sade: "Vem säger folket mig vara?"
19 Pea naʻa nau lea, ʻo pehēange, “Ko Sione ko e Papitaiso;” kae [pehē ]ʻe he niʻihi, “Ko ʻIlaisiā;” pea [pehē ]ʻe he niʻihi, “Kuo toetuʻu ha taha ʻi he kau palōfita motuʻa.”
De svarade och sade: "Johannes döparen; dock säga andra Elias; andra åter säga: 'Det är någon av de gamla profeterna, som har uppstått.'"
20 Pea pehē ʻe ia kiate kinautolu. “Ka ʻoku pehē ʻekimoutolu ko hai au?” Pea lea ʻa Pita, ʻo pehēange, “Koe Kalaisi koe ʻoe ʻOtua.”
Då frågade han dem: "Vem sägen då I mig vara?" Petrus svarade och sade: "Guds Smorde."
21 Pea ne naʻinaʻi mālohi mo fekau ʻe ia kiate kinautolu, ke ʻoua naʻa fakahā ʻae meʻa ko ia ki ha taha;
Då förbjöd han dem strängeligen att säga detta till någon.
22 ʻO ne pehē, “ʻE kātaki ʻe he Foha ʻoe tangata ʻae ngaahi meʻa lahi, pea ʻe siʻaki ia ʻe he kau mātuʻa pea mo e kau taulaʻeiki lahi mo e kau tangata tohi, pea ʻe tāmateʻi ia, pea toe fokotuʻu ʻi hono ʻaho tolu.”
Och han sade: "Människosonen måste lida mycket, och han skall bliva förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och skall bliva dödad, men på tredje dagen skall han uppstå igen."
23 Pea ne pehē kiate kinautolu kotoa pē, “Kapau ʻe muimui ha taha kiate au, tuku ke siʻaki ia ʻe ia, pea toʻo hake ʻene ʻakau māfasia ʻi he ʻaho kotoa pē, pea muimui ʻiate au.
Och han sade till alla: "Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig var dag; så följe han mig.
24 He ko ia ʻe kalofaki ʻene moʻui, ʻe mole ia; ka ko ia ʻe mole ʻene moʻui koeʻuhi ko au, ko ia [pe ]ʻe maʻu ia.
Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min skull, han skall bevara det.
25 He ko e hā hono ʻaonga ki he tangata, ʻo kapau ʻe maʻu ʻe ia ʻa māmani kotoa pē, kae mole ia, pe liaki ia?
Och vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men mister sig själv eller själv går förlorad?
26 He ko ia ʻe mā ʻiate au mo ʻeku ngaahi lea, ʻe mā ai ʻae Foha ʻoe tangata, ʻoka haʻu ia ʻi hono nāunau ʻoʻona, mo ʻene Tamai, pea mo e kau ʻāngelo māʻoniʻoni.
Den som blyges för mig och för mina ord, för honom skall Människosonen blygas, när han kom mer i sin och min Faders och de heliga änglarnas härlighet.
27 Ka ʻoku ou tala moʻoni atu kiate kimoutolu, ʻOku tutuʻu ʻae niʻihi ʻi heni, ʻe ʻikai te nau kamata ʻae mate, kaeʻoua ke nau mamata ki he puleʻanga ʻoe ʻOtua.”
Men sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike."
28 Hili ʻae ngaahi lea ni, ko e ʻaho nai ʻe valu, naʻe ʻave ʻe ia ʻa Pita mo Sione mo Semisi, pea nau ō hake ki he moʻunga ke lotu.
Vid pass åtta dagar efter det att han hade talat detta tog han Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp på berget för att bedja.
29 Pea ʻi heʻene lotu, naʻe fakafoʻou ʻae anga ʻo hono fofonga, pea naʻe hinehina ʻo ngingila hono ngaahi kofu.
Och under det att han bad, blev hans ansikte förvandlat, och hans kläder blevo skinande vita.
30 Pea vakai, naʻe alea mo ia ʻae tangata ʻe toko ua, ʻaia ko Mōsese mo ʻIlaisiā:
Och de, två män stodo där och samtalade med honom, och dessa voro Moses och Elias.
31 ʻO na hā mai ʻi he nāunau, ʻonau alea ki heʻene pekia, ʻaia te ne fai ʻi Selūsalema.
De visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, vilken han skulle fullborda i Jerusalem.
32 Ka ko Pita mo kinaua naʻe ʻiate ia naʻa nau māfasia ʻi he [fie ]mohe: pea ʻi heʻenau ʻā, naʻa nau mamata ki hono nāunau, pea mo e ongo tangata naʻa nau tutuʻu mo ia.
Men Petrus och de som voro med honom voro förtyngda av sömn; då de sedan vaknade, sågo de hans härlighet och de båda männen, som stodo hos honom.
33 Pea pehē, ʻi he ʻena ʻalu ʻiate ia, naʻe pehē ʻe Pita kia Sisu, “ʻEiki, ʻoku lelei ʻetau ʻi heni: pea tuku ke mau ngaohi ha fale ʻe tolu; ke ʻoʻou ʻae taha, pea taha ʻo Mōsese, pea taha ʻo ʻIlaisiā:” ka naʻe ʻikai ʻilo ʻe ia ʻene lea.
När så dessa skulle skiljas ifrån honom, sade Petrus till Jesus: "Mästare, har är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, en åt dig och en åt Moses och en åt Elias." Han visste nämligen icke vad han sade.
34 Pea lolotonga ʻene lea pehē, naʻe fakamalū ʻaki ʻakinautolu ʻae ʻao: pea naʻa nau manavahē ʻi heʻenau hū ki he ʻao.
Medan han så talade, kom en sky och överskyggde dem; och de blevo förskräckta, när de trädde in i skyn.
35 Pea naʻe ongo mai ʻae leʻo mei he ʻao, ʻo pehē, “Ko hoku ʻAlo ʻofaʻanga eni: fanongo kiate ia.”
Och ur skyn kom en röst som sade: "Denne är min Son, den utvalde; hören honom."
36 Pea hili ʻae lea, naʻe ʻilo ʻa Sisu ʻoku tokotaha pe. Pea naʻa nau fufū eni, ʻo ʻikai fakahā ki ha tokotaha, ʻi he ngaahi ʻaho ko ia, ha meʻa ʻe taha kuo nau mamata ki ai.
Och i detsamma som rösten kom, funno de Jesus vara där allena. -- Och de förtego detta och omtalade icke för någon på den tiden något av vad de hade sett.
37 Pea pehē, ʻi he pongipongi hake, naʻa nau ʻalu hifo mei he moʻunga, pea fakafetaulaki kiate ia ʻae fuʻu kakai,
När de dagen därefter gingo ned från berget, hände sig att mycket folk kom honom till mötes.
38 Pea vakai, naʻe kalanga mai ʻae tangata ʻi he kakai, ʻo pehē, “ʻE ʻEiki, ʻoku ou kole kiate koe, ke ke vakai ki hoku foha: he ko ʻeku tamasiʻi tokotaha pe ia.
Då ropade en man ur folkhopen och sade: "Mästare, jag beder dig, se till min son, ty han är mitt enda barn.
39 Pea vakai, ʻoku puke ia ʻe he laumālie, pea fokifā ʻoku tangi kalanga ia; pea ʻoku ne haeʻi ke koā ai ia, pea ʻoku ne haʻaki ia, pea ʻalu ai ʻi he taʻefieʻalu.”
Det är så, att en ande plägar gripa fatt i honom, och strax skriar han då, och anden sliter och rycker honom, och fradgan står honom om munnen. Och det är med knapp nöd han släpper honom, sedan han har sönderbråkat honom.
40 Pea ne u kole ki hoʻo kau ākonga ke kapusi ia; ka naʻe ʻikai te nau faʻa fai.
Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de kunde det icke."
41 Pea lea ʻa Sisu, ʻo pehēange, “ʻAe toʻutangata taʻetui mo angakovi, ʻe fēfē hono fuoloa ʻo ʻetau nonofo, mo ʻeku kātaki ʻakimoutolu? ʻOmi ho foha ki heni.”
Då svarade Jesus och sade: "O du otrogna och vrånga släkte, huru länge måste jag vara hos eder och härda ut med eder? För hit din son."
42 Pea ʻi heʻene haʻu, naʻe haʻaki ia ʻe he tēvolo, mo haeʻi. Pea naʻe tautea ʻe Sisu ʻae laumālie ʻuli, mo fakamoʻui ʻae tamasiʻi, ʻo toe ʻatu ia ki heʻene tamai.
Men ännu medan denne var på väg fram, kastade den onde anden omkull honom och slet och ryckte honom. Då tilltalade Jesus den orene anden strängt och gjorde gossen frisk och gav honom tillbaka åt hans fader.
43 Pea naʻa nau ofo kotoa pē ʻi he māfimafi lahi ʻoe ʻOtua. Ka ʻi heʻenau ofo kotoa pē ʻi he meʻa fulipē naʻe fai ʻe Sisu, pea pehē ʻe ia ki heʻene kau ākonga,
Och alla häpnade över Guds stora makt. Då nu alla förundrade sig över alla de gärningar som han gjorde, sade han till sina lärjungar:
44 “Tuku ke ongo ki ho ʻoʻou telinga ʻae ngaahi lea ko eni: ʻe tukuange ʻae Foha ʻoe tangata ki he nima ʻoe kakai.”
"Tagen emot dessa ord med öppna öron: Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer.
45 Ka naʻe ʻikai te nau ʻilo ʻae lea ni, pea naʻe fufū ia meiate kinautolu, pea ʻikai ai te nau ʻilo ia: pea naʻa nau manavahē ke fehuʻi kiate ia ʻi he lea ko ia.
Men de förstodo icke detta som han sade, och det var förborgat för dem, så att de icke kunde fatta det; dock fruktade de att fråga honom om det som han hade sagt.
46 Pea naʻe tupu ʻiate kinautolu ʻae fakakikihi, pe ko hai ʻe lahi ʻiate kinautolu.
Och bland dem uppstod tanken på vilken av dem som vore störst.
47 Pea ʻiloʻi ʻe Sisu ʻae mahalo ʻa honau loto, pea toʻo mai ʻe ia ʻae tamasiʻi, ʻo tuku ia ke ofi kiate ia,
Men Jesus förstod deras hjärtans tankar och tog ett barn och ställde det bredvid sig
48 ʻO ne pehē kiate kinautolu, “Ko ia ia ʻe maʻu ʻae tamasiʻi ni ʻi hoku huafa, ʻoku ne maʻu au; pea ko ia ia ʻoku ne maʻu au, ʻoku ne maʻu ʻaia naʻa ne fekau au: he ko ia ʻoku siʻi ʻiate kimoutolu kotoa pē, ko ia ia ʻe lahi.”
och sade till dem: "Den som tager emot detta barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst bland eder alla, han är störst.
49 Pea lea ʻa Sione, ʻo pehēange, “ʻEiki, naʻa mau mamata ki ha taha ʻoku kapusi ʻae kau tēvolo ʻi ho huafa; pea naʻa mau taʻofi ia, he ʻoku ʻikai ke muimui ia mo kimautolu.”
Och Johannes tog till orda och sade: "Mästare, sågo huru en man drev ut onda andar genom ditt namn; och du ville hindra honom, eftersom han icke följde med oss."
50 Pea pehē ʻe Sisu kiate ia, “ʻOua naʻa taʻofi: he ko ia ʻoku ʻikai angatuʻu kiate kitautolu ʻoku kau ia mo kitautolu.”
Men Jesus sade till honom: "Hindren honom icke; ty den som icke är emot eder, han är för eder."
51 Pea pehē, ʻi he ofi ʻae ngaahi ʻaho ke maʻu hake ai ia ki ʻolunga, naʻa ne fakahangatonu hono fofonga ke ʻalu ki Selūsalema,
Då nu tiden var inne att han skulle bliva upptagen, beslöt han att ställa sin färd till Jerusalem.
52 ʻO ne fekau ʻe ia ʻae kau fakamelomelo ke muʻomuʻa ʻi hono ʻao: pea naʻa nau ō, ʻo hū ki he potu kakai ʻo Samēlia, ke teuteu [ai ]kiate ia.
Och han sände budbärare framför sig; och de gingo åstad och kommo in i en samaritisk by för att reda till åt honom.
53 Ka naʻe ʻikai te nau maʻu ia, koeʻuhi naʻe hanga hono mata ʻo hangē ka ʻalu ia ki Selūsalema.
Men folket där tog icke emot honom, eftersom han var stadd på färd till Jerusalem.
54 Pea kuo mamata ki ai ʻene ākonga ko Semisi mo Sione, pea na pehē, “ʻEiki, ʻe lelei kiate koe ke ma fekau hifo ʻae afi mei he langi, ʻo fakaʻauha ʻakinautolu, ʻo hangē ko ia naʻe fai ʻe ʻIlaisiā?”
När de båda lärjungarna Jakob i och Johannes förnummo detta, sade de: "Herre, vill du att vi skola bedja att eld kommer ned från himmelen och förtär dem?"
55 Ka naʻe tangaki ia ki mui, ʻo valoki ʻakinaua, ʻo pehē, “ʻOku ʻikai siʻi te mo ʻilo ʻae anga ʻo homo loto.
Då vände han sig om och tillrättavisade dem.
56 He naʻe ʻikai haʻu ʻae Foha ʻoe tangata ke fakaʻauha ʻae moʻui ʻae kakai, ka ke fakamoʻui.” Pea naʻa nau ō ki he potu kakai ʻe taha.
Och de gingo till en annan by.
57 Pea ʻi heʻenau ō ʻi he hala, naʻe pehē ʻe he tokotaha kiate ia, “ʻEiki, te u muimui kiate koe ʻi he potu kotoa pē te ke ʻalu ki ai.”
Medan de nu färdades fram på vägen, sade någon till honom: "Jag vill följa dig, varthelst du går.
58 Ka naʻe pehē ʻe Sisu kiate ia, “ʻOku maʻu ʻe he fanga fokisi ʻae tafu, pea ʻoku ʻi he fanga manu ʻoe ʻatā ʻae moheʻanga; ka ʻoku ʻikai ʻi he Foha ʻoe tangata ha potu ke tokoto ai hono ʻulu.”
Då svarade Jesus honom: "Rävarna hava kulor, och himmelens fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats där han kan vila sitt huvud."
59 Pea pehē ʻe ia ki ha taha kehe, “Muimui mai kiate au.” Ka naʻe pehē ʻe ia, “ʻEiki, tuku au ke u tomuʻa ʻalu ʻo tanu ʻeku tamai.”
Och till en annan sade han: "Föl; mig." Men denne svarade: "Tillstäd mig att först gå bort och begrava min fader."
60 Pea pehē ʻe Sisu kiate ia, “Tuku ke tanu ʻe he mate honau mate; ka ke ʻalu koe ʻo malangaʻaki ʻae puleʻanga ʻoe ʻOtua.”
Då sade han till honom: "Låt de döda begrava sina döda; men gå du åstad och förkunna Guds rike."
61 Pea naʻe pehē foki ʻe he tokotaha, “ʻEiki, te u muimui kiate koe; kae tuku au ke u tomuʻa ʻalu ʻo feʻiloaki mo kinautolu ʻi hoku fale.”
Åter en annan sade: "Jag vill följa dig, Herre, men tillstäd mig att först taga avsked av dem som höra till mitt hus."
62 Pea pehē ʻe Sisu kiate ia, “ʻOku ʻikai ha taha kuo ʻai hono nima ki he huo toho, kae sio ki mui, ʻe ʻaonga ki he puleʻanga ʻoe ʻOtua.”
Då svarade Jesus honom: "Ingen som ser sig tillbaka, sedan han har satt sin hand till plogen, är skickad för Guds rike."
