Luke 6
1 Pea ko eni, naʻe ai ha Sāpate, naʻe ʻalu ia ʻi he ngaahi ngoue uite; pea toli ʻe heʻene kau ākonga ʻae fua ʻoe uite, ʻo momosi ʻi honau nima mo nau kai.
Och det hände sig på en sabbat att han tog vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar ryckte av axen och gnuggade sönder dem med händerna och åto.
2 Pea naʻe pehē ʻe he niʻihi ʻoe Fālesi kiate kinautolu, “Ko e hā ʻoku mou fai ai ʻaia ʻoku ʻikai ngofua ke fai ʻi he ʻaho Sāpate?”
Då sade några av fariséerna; »Huru kunnen I göra vad som icke är lovligt att göra på sabbaten?
3 Pea leaange ʻa Sisu, ʻo pehē kiate kinautolu, “Naʻe ʻikai te mou lau ʻaia naʻe fai ʻe Tevita, ʻi heʻene fiekaia, mo kinautolu naʻe ʻiate ia;
Jesus svarade och sade till dem: »Haven I icke läst om det som David gjorde, när han själv och de som följde honom blevo hungriga:
4 ʻA ʻene hū ki he fale ʻoe ʻOtua, pea ne toʻo ʻo kai ʻae mā ʻoe ʻao, pea ʻange foki kiate kinautolu naʻe ʻiate ia; ʻaia ʻoku ʻikai ngofua ke kai [ai ]ka ko e kau taulaʻeiki pe?”
huru han då gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt, och jämväl gav åt dem som följde honom, fastän det ju icke är lovligt för andra än allenast för prästerna att äta sådant bröd?»
5 Mo ne pehē kiate kinautolu, “Ko e Foha ʻoe tangata ko e ʻEiki foki ia ʻoe Sāpate.”
Därefter sade han till dem: »Människosonen är herre över sabbaten.»
6 Pea ʻi he hoko ki he Sāpate foki ʻe taha, naʻe hū ia ki he falelotu ʻo ako ai: pea naʻe ʻi ai ʻae tangata kuo mate hono nima toʻomataʻu.
På en annan sabbat hände sig att han gick in i synagogan och undervisade. Där var då en man vilkens högra hand var förvissnad.
7 Pea lamasi ia ʻe he kau tangata tohi mo e kau Fālesi, pe te ne fakamoʻui ia ʻi he [ʻaho ]Sāpate; koeʻuhi ke nau ʻilo ha meʻa ke talakoviʻi ai ia.
Och de skriftlärde och fariséerna vaktade på honom, för att se om han botade någon på sabbaten; de ville nämligen finna något att anklaga honom för.
8 Ka naʻe ʻilo ʻe ia ʻenau mahalo, pea ne pehē ki he tangata naʻe nima mate, “Tuʻu hake, ʻo tuʻu mai ki loto. Pea naʻe tuʻu hake ia, ʻo tuʻu [ʻi ai].”
Men han förstod deras tankar och sade till mannen som hade den förvissnade handen: »Stå upp, och träd fram.» Då stod han upp och trädde fram.
9 Pea toki pehē atu ʻe Sisu kiate kinautolu, “Te u fehuʻi kiate kimoutolu ki he meʻa ʻe taha; Ko e hā ʻoku ngofua ke fai ʻi he ʻaho Sāpate, ko e lelei pe ko e kovi! Ko e fakamoʻui pe ko e tāmateʻi?”
Sedan sade Jesus till dem: »Jag vill göra eder en fråga. Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är, eller att göra vad ont är, att rädda någons liv, eller att förgöra det?»
10 Pea naʻe vakai folia ʻe ia ʻakinautolu kotoa pē, pea pehē ʻe ia ki he tangata, “Mafao atu ho nima.” Pea ne fai ia: pea moʻui hono nima ʻo hangē ko [hono nima ]ʻe taha.
Och han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: »Räck ut din hand.» Och han gjorde så; och hans hand blev frisk igen.
11 Ka naʻe mātuʻaki lili ʻakinautolu: ʻonau fakakaukau pe ko e hā te nau fai kia Sisu.
Men de blevo såsom ursinniga och talade med varandra om vad de skulle kunna företaga sig mot Jesus.
12 Pea pehē, ʻi he ngaahi ʻaho ko ia naʻe ʻalu hake ia ki ha moʻunga ke lotu, pea lotu ai pe ia ki he ʻOtua ʻi he pō ʻo ʻaho.
Så hände sig på den tiden att han gick åstad upp på berget för att bedja; och han blev kvar där över natten i bön till Gud.
13 Pea kuo ʻaho hake, pea ne ui kiate ia ʻa ʻene kau ākonga; pea naʻa ne fili ʻiate kinautolu ʻae toko hongofulu ma toko ua, ʻaia foki naʻa ne fakahingoa ko e kau ʻaposetolo;
Men när det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och utvalde bland dem tolv, som han ock benämnde apostlar:
14 Ko Saimone, (naʻa ne fakahingoa ko Pita, ) mo ʻAnitelū ko hono tokoua, mo Semisi, mo Sione, mo Filipe, mo Pātolomiu,
Simon, vilken han ock gav namnet Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob och Johannes och Filippus och Bartolomeus
15 Mo Mātiu, mo Tōmasi, mo Semisi ko e foha ʻo ʻAlefiusi, mo Saimone ʻoku ui ko Selote,
och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Simon, som kallades ivraren;
16 Mo Siutasi [ko e tokoua ]ʻo Semisi, mo Siutasi ʻIsikaliote, ʻaia foki ko e lavaki.
vidare Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, den som blev en förrädare.
17 Pea naʻe ʻalu hifo ia mo kinautolu, ʻo tuʻu ʻi he potu tafangafanga, fakataha mo ʻene kau ākonga, pea naʻe haʻu ʻae kakai tokolahi ʻaupito mei Siutea kotoa pē mo Selūsalema, mo e matātahi ʻo Taia mo Saitoni, ke nau fanongo kiate ia, mo moʻui mei honau ngaahi mahaki;
Dessa tog han nu med sig och steg åter ned och stannade på en jämn plats; och en stor skara av hans lärjungar var där församlad, så ock en stor hop folk ifrån hela Judeen och Jerusalem, och från kuststräckan vid Tyrus och Sidon.
18 Pea mo kinautolu naʻe mamahi ʻi he kau laumālie ʻuli: pea naʻe fakamoʻui ʻakinautolu.
Dessa hade kommit för att höra honom och för att bliva botade från sina sjukdomar. Och jämväl de som voro kvalda av orena andar blevo botade.
19 Pea holi ʻae kakai kotoa pē ke nau ala kiate ia: he naʻe ʻalu ʻiate ia ʻae mālohi, ʻo fakamoʻui kotoa pē.
Och allt folket sökte att få röra vid honom, ty kraft gick ut ifrån honom och botade alla.
20 Pea tangaki hake ʻe ia hono mata ki heʻene kau ākonga, ʻo ne pehē, “ʻOku monūʻia ʻakimoutolu ʻoku masiva; He ʻoku ʻomoutolu ʻae puleʻanga ʻoe ʻOtua.
Och han lyfte upp sina ögon och säg på sina lärjungar och sade: »Saliga ären I, som ären fattiga, ty eder hör Guds rike till.
21 “ʻOku monūʻia ʻakimoutolu ʻoku fiekaia ni: Koeʻuhi ʻe fakamākona ʻakimoutolu. ʻOku monūʻia ʻakimoutolu ʻoku tangi ni: He te mou kata.
Saliga ären I, som nu hungren, ty I skolen bliva mättade. Saliga ären I, som nu gråten, ty I skolen le.
22 “ʻOku monūʻia ʻakimoutolu ʻoka fehiʻa ʻae kakai kiate kimoutolu, Mo fakamavaheʻi ʻakimoutolu [meiate kinautolu], ʻO taukae [kiate kimoutolu], Pea lī kituʻa homou hingoa ʻo hangē ko e kovi, Koeʻuhi ko e Foha ʻoe tangata.
Saliga ären I, när människorna för Människosonens skull hata eder och förskjuta och smäda eder och kasta bort edert namn såsom något ont.
23 Mou fiefia ʻi he ʻaho ko ia, Pea hopohopo ʻi he fiefia: Vakai, he ʻoku lahi hoʻomou totongi ʻi he langi: He naʻe fai pehē ʻenau ngaahi tamai ki he kau palōfita.
Glädjens på den dagen, ja, springen upp av fröjd, ty se, eder lön är stor i himmelen. På samma satt gjorde ju deras fäder med profeterna.
24 “Kae malaʻia ʻakimoutolu ʻoku koloaʻia! He kuo mou maʻu hoʻomou fiemālie.
Men ve eder, I som ären rika, ty I haven fått ut eder hugnad!
25 “ʻE malaʻia ʻakimoutolu ʻoku mākona! He te mou fiekaia. ʻE malaʻia ʻakimoutolu ʻoku kata ni! He te mou tangi mo tangilāulau.
Ve eder, som nu ären mätta, ty I skolen hungra! Ve eder, som nu len, ty I skolen sörja och gråta!
26 “ʻE malaʻia ʻakimoutolu ʻoka lauʻi lelei ʻakimoutolu ʻe he kakai kotoa pē! He naʻe fai pehē ʻa ʻenau ngaahi tamai ki he kau palōfita kākā.
Ve eder, när alla människor tala väl om eder! På samma sätt gjorde ju deras fader i fråga om de falska profeterna.
27 “Ka ʻoku ou tala atu kiate kimoutolu ʻoku fanongo, ʻofa ki homou ngaahi fili, fai lelei kiate kinautolu ʻoku fehiʻa kiate kimoutolu.
Men till eder, som hören mig, säger jag: Älsken edra ovänner, gören gott mot dem som hata eder,
28 Tāpuakiʻi ʻakinautolu ʻoku kapeʻi ʻakimoutolu, pea hūfia ʻakinautolu ʻoku fakakoviʻi ʻakimoutolu.
välsignen dem som förbanna eder, bedjen för dem som förorätta eder.
29 Pea ko ia ʻoku ne sipiʻi koe ʻi ho kouʻahe ʻe taha, fulihi [kiate ia ho kouʻahe ]ʻe taha; pea mo ia ʻoku ne ʻave ho pulupulu, ʻoua naʻa taʻofi [ʻene ʻave ]mo ho kofutuʻa.
Om någon slår dig på den ena kinden, så håll ock fram den andra åt honom; och om någon tager manteln ifrån dig, så förvägra honom icke heller livklädnaden.
30 Foaki kiate ia fulipē ʻoku kole kiate koe; pea ko ia ʻoku ne ʻave hoʻo koloa ʻoua naʻa [toe ]kole [ia].
Giv åt var och en som beder dig; och om någon tager ifrån dig vad som är ditt, så kräv det icke igen.
31 Pea ko ia te mou loto ke fai ʻe he kakai kiate kimoutolu, ko ia pe foki te mou fai kiate kinautolu.
Såsom I viljen att människorna skola göra mot eder, så skolen I ock göra mot dem.
32 “He kapau ʻoku mou ʻofa kiate kinautolu [pe ]ʻoku ʻofa mai kiate kimoutolu, ko e hā ʻae fakafetaʻi ʻoku mou maʻu? He ʻoku ʻofa mai ʻae kau angahala kiate kinautolu ʻoku ʻofa ange kiate kinautolu.
Om I älsken dem som älska eder, vad tack kunnen I få därför? Också syndare älska ju dem av vilka de bliva älskade.
33 Pea kapau ʻoku mou fai lelei kiate kinautolu [pe ]ʻoku fai lelei kiate kimoutolu, ko e hā ʻae fakafetaʻi ʻoku mou maʻu? He ʻoku fai pehē ʻe he kau angahala.
Och om I gören gott mot dem som göra eder gott, vad tack kunnen I få därför? Också syndare göra ju detsamma.
34 Pea kapau ʻoku mou ʻatu meʻa [kiate kinautolu pe ]ʻoku mou ʻamanaki ke maʻu mei ai, ko e hā ʻae fakafetaʻi te mou maʻu? He ʻoku ʻatu meʻa ʻae kau angahala ki he kau angahala, ke [toe ]maʻu hono tatau.
Och om I lånen åt dem av vilka I kunnen hoppas att själva få något, vad tack kunnen I få därför? Också syndare låna ju åt syndare för att få lika igen.
35 Ka mou ʻofa ki homou ngaahi fili, pea fai lelei, mo ʻatu meʻa, ʻi he taʻeʻamanaki ke toe maʻu; pea ʻe lahi ai hoʻomou totongi pea ʻe ui ʻakimoutolu ko e fānau ʻae Fungani Māʻolunga: he ʻoku angalelei ia ki he taʻefakafetaʻi pea mo e kovi.
Nej, älsken edra ovänner, och gören gott och given lån utan att hoppas på någon gengäld. Då skall eder lön bliva stor, och då skolen I vara den Högstes barn; ty han är mild mot de otacksamma och onda.
36 Ko ia mou manavaʻofa, ʻo hangē foki ko e manavaʻofa ʻa hoʻomou Tamai.
Varen barmhärtiga, såsom eder Fader är barmhärtig.
37 “ʻOua ʻe fakamaau, pea ʻe ʻikai fakamaauʻi ʻakimoutolu: ʻoua naʻa fakahalaia, pea ʻe ʻikai fakahalaia ʻakimoutolu: mou fakamolemole, pea ʻe fakamolemolea ʻakimoutolu:
Dömen icke, så skolen I icke bliva dömda; fördömen icke, så skolen I icke bliva fördömda. Förlåten, och eder skall bliva förlåtet.
38 Foaki, pea ʻe foaki ia kiate kimoutolu; ko e fua lahi, kuo faʻo lolo hifo, ʻo lulu fakataha, pea fonu mahuohua, ʻe ʻatu ki homou fatafata. He ko e fuofua ko ia te mou fua ʻaki, ʻe toe fua ʻaki ia kiate kimoutolu.”
Given, och eder skall bliva givet. Ett gott mått, väl packat, skakat och överflödande, skall man giva eder i skötet; ty med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder igen.»
39 Pea naʻa ne lea ʻaki ʻae fakatātā kiate kinautolu, “ʻE faʻa taki ʻe he kui ʻae kui? ʻIkai te na tō fakatouʻosi ki he luo?”
Han framställde ock för dem denna liknelse: »Kan väl en blind leda en blind? Falla de icke då båda i gropen?
40 ʻOku ʻikai lahi hake ʻae ākonga ʻi heʻene akonaki: ka ko ia kotoa pē ʻoku haohaoa ʻe hangē ia ko ʻene akonaki.
Lärjungen är icke förmer än sin mästare; när någon bliver fullärd, så bliver han allenast sin mästare lik.
41 “Pea ko e hā ʻoku ke tokanga ai ki he malamalaʻi ʻakau ʻi he mata ʻo ho kāinga, ka ʻoku ʻikai te ke ʻilo ʻae fuʻu ʻakau ʻoku ʻi ho mata?
Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?
42 Pea ʻe fēfē haʻo faʻa pehē ki ho kāinga, ‘Kāinga, tuku mai ke u toʻo ʻae malamalaʻi ʻakau ʻoku ʻi ho mata,’ ka ʻoku ʻikai te ke ʻilo ʻae fuʻu ʻakau ʻoku ʻi ho mata? Ko e mālualoi koe, tomuʻa lī ʻae fuʻu ʻakau mei ho mata, pea te ke toki ʻilo totonu ke toʻo mai ʻae malamalaʻi ʻakau mei he mata ʻo ho kāinga.
Huru kan du säga till din broder: 'Broder, låt mig taga ut grandet i ditt öga', du som icke ser bjälken i ditt eget öga? Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan tala ut grandet i din broders öga.
43 “He ʻoku ʻikai ha ʻakau lelei ʻe tupu ai ʻae fua kovi; pe ha ʻakau kovi ʻe tupu ai ʻae fua lelei.
Ty intet gott träd finnes, som bär dålig frukt, och lika litet finnes något dåligt träd som bär god frukt;
44 He ʻoku ʻilo ʻae ʻakau kotoa pē ʻi hono fua ʻoʻona. He ʻoku ʻikai toli ʻe he kakai ʻae fiki ʻi he ʻakau talatala, pe ko e fua ʻoe vaine ʻi he talatalaʻāmoa.
vart och ett träd kännes ju igen på sin frukt. Icke hämtar man väl fikon ifrån törnen, ej heller skördar man vindruvor av törnbuskar.
45 ʻOku ʻomi ʻe he tangata angalelei ʻaia ʻoku lelei mei he koloa lelei ʻi hono loto; pea ʻoku ʻomi ʻe he tangata angakovi ʻaia ʻoku kovi mei he koloa kovi ʻi hono loto: he ʻoku lea ʻa hono ngutu mei he meʻa lahi ʻoe loto.
En god människa bär ur sitt hjärtas goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är; ty vad hennes hjärta är fullt av, det talar hennes mun. --
46 “Pea ko e hā ʻoku mou ui ai au, ‘ʻEiki, ʻEiki,’ kae ʻikai fai ʻae ngaahi meʻa ʻoku ou tala?
Men varför ropen I till mig: 'Herre, Herre', och gören dock icke vad jag säger?
47 Pea ko ia fulipē ʻoku haʻu kiate au, ʻo fanongo ki heʻeku ngaahi lea, mo fai ki ai, te u fakahā kiate kimoutolu hono tatau:
Var och en som kommer till mig och hör mina ord och gör efter dem, vem han är lik, det skall jag visa eder.
48 ʻOku tatau ia mo e tangata naʻe langa ʻae fale, pea keli māʻulalo, ʻo ne ai hono tuʻunga ki he [funga maka]; pea ʻi he tupu ʻae vaitafe, pea ʻoho mālohi ʻae vai ki he fale ko ia, naʻe ʻikai ngaue ia; he naʻe fokotuʻu ia ki he maka.
Han är lik en man som ville bygga ett hus och som då grävde djupt och lade dess grund på hälleberget. När sedan översvämning kom, störtade sig vattenströmmen mot det huset, men den förmådde dock icke skaka det, eftersom det var så byggt.
49 Ka ko ia ʻoku fanongo, kae ʻikai fai [ki ai], ʻoku tatau ia mo e tangata naʻe langa ʻae fale ʻi he kelekele taʻehatuʻunga; pea naʻe ʻoho mālohi ʻae vai ki ai, pea holo leva ia; pea ko e maumau ʻoe fale ko ia ko e meʻa lahi.”
Men den som hör och icke gör, han är lik en man som byggde ett hus på blotta jorden, utan att lägga någon grund. Och vattenströmmen störtade sig emot det, och strax föll det samman, och det husets fall blev stort.»
