< Levitiko 17 >

1 Pea naʻe folofola ʻa Sihova kia Mōsese, ʻo pehē,
Och HERREN talade till Mose och sade:
2 Lea kia ʻElone, pea ki hono ngaahi foha, pea ki he fānau kotoa pē ʻa ʻIsileli ʻo pehē kiate kinautolu, Ko eni ʻae meʻa ʻaia kuo fekau ʻe Sihova, ʻo pehē,
Tala till Aron och hans söner och alla Israels barn och säg till dem Detta är vad HERREN har bjudit och sagt:
3 Ko e tangata kotoa pē ʻiate kimoutolu ʻi he fānau ʻa ʻIsileli ʻoku ne tāmateʻi ʻae pulu pē ko e lami, pe ko e kosi, ʻi he ʻapitanga, pe tāmateʻi ia ʻituʻa he ʻapitanga,
Om någon av Israels hus, i lägret eller utanför lägret, slaktar ett fäkreatur eller ett lamm eller en get,
4 Pea ʻikai ʻomi ia ki he matapā ʻoe fale fehikitaki ʻoe fakataha, ke ʻatu ha feilaulau kia Sihova ʻi he ʻao ʻoe fale fehikitaki ʻo Sihova; ʻe tuku ʻae toto ki he tangata ko ia: kuo lingi ʻe ia ʻae toto; pea ʻe motuhi ʻae tangata ko ia mei hono kakai:
utan att föra fram djuret till uppenbarelsetältets ingång för att frambära det såsom en offergåva åt HERREN framför HERRENS tabernakel, så skall detta tillräknas den mannen såsom blodskuld, ty blod har han utgjutit, och den mannen skall utrotas ur sitt folk.
5 Koeʻuhi ke ʻomi ʻe he fānau ʻa ʻIsileli ʻenau ngaahi feilaulau, ʻaia ʻoku nau ʻatu ʻi he ngoue ʻataʻatā, ʻio, kenau ʻomi ia kia Sihova, ki he matapā ʻoe fale fehikitaki ʻoe fakataha, ki he taulaʻeiki, pea ke ʻatu ia ko e ngaahi feilaulau fakalelei kia Sihova.
Därför skola Israels barn föra sina slaktdjur, som de pläga slakta ute på marken, fram till HERREN, till uppenbarelsetältets ingång, till prästen, och där slakta dem såsom tackoffer åt HERREN.
6 Pea ʻe luluku ʻe he taulaʻeiki ʻae toto ki he feilaulauʻanga ʻo Sihova ʻi he matapā ʻoe fale fehikitaki ʻoe fakataha, pea tutu ʻae ngako ko e meʻa namu kakala kia Sihova.
Och prästen skall stänka blodet på HERRENS altare, vid ingången till uppenbarelsetältet, och förbränna fettet till en välbehaglig lukt för HERREN.
7 Pea ʻe ʻikai tenau toe ʻatu ʻenau ngaahi feilaulau ki he ngaahi faʻahikehe, ʻaia naʻa nau holi kovi ki ai. Ko e fekau fai maʻu eni kiate kinautolu ʻo taʻengata ʻi honau ngaahi toʻutangata kotoa pē.
Och de skola icke mer offra sina slaktoffer åt de onda andar som de i trolös avfällighet löpa efter. Detta skall vara en evärdlig stadga för dem från släkte till släkte.
8 Pea te ke pehē kiate kinautolu, Ko e tangata ko ia ʻiate kimoutolu ʻi he fale ʻo ʻIsileli, pe ʻi he muli ʻoku nofo ʻāunofo ʻiate kimoutolu, ʻoku ne ʻatu ha feilaulau tutu pe ha feilaulau,
Och du skall säga till dem: Om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo ibland dem, offrar ett brännoffer eller ett slaktoffer
9 Pea ʻoku ʻikai ʻomi ia ki he matapā ʻoe fale fehikitaki ʻoe fakataha, ke ʻatu ia kia Sihova; ko e tangata ko ia ʻe motuhi mei hono kakai.
och icke för det fram till uppenbarelsetältets ingång för att offra det åt HERREN, så skall den mannen utrotas ur sin släkt.
10 Pea ko e tangata kotoa pē ko ia ʻiate kimoutolu ʻi he fale ʻo ʻIsileli, pe ʻi he muli ʻoku ʻāunofo ʻiate kimoutolu, ʻoku kai ʻe ia ha toto: teu sio fakafulofula ki he tangata ko ia ʻoku kai toto, pea motuhi ia mei hono kakai.
Och om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo ibland dem, förtär något blod, så skall jag vända mitt ansikte mot honom som förtär blodet och utrota honom ur hans folk.
11 He ko e moʻui ʻae kakano ko e toto pea kuo u tuku ia kiate kimoutolu ki homou feilaulauʻanga ke fai ʻae fakalelei maʻa homou laumālie; he ko e toto ʻoku ne fai ʻae fakalelei maʻae laumālie.
Ty allt kötts själ är i blodet, och jag har givit eder det till altaret, till att bringa försoning för edra själar; ty blodet är det som bringar försoning, genom själen som är däri.
12 Ko ia naʻaku pehē ai ki he fānau ʻa ʻIsileli, ʻoua naʻa kai toto ʻe ha tokotaha ʻiate kimoutolu, pea ʻoua naʻa kai toto ʻe ha muli ʻe tokotaha ʻoku ʻāunofo ʻiate kimoutolu.
Därför säger jag till Israels barn: Ingen av eder skall förtära blod; och främlingen som bor ibland eder skall icke heller förtära blod.
13 Pea ʻilonga ʻae tangata kotoa pē ʻi he fānau ʻa ʻIsileli, pe ʻi he muli ʻoku ʻāunofo ʻiate kimoutolu, ʻaia ʻoku tuli pe maʻu ha manu ha manu kapakau ʻoku ngofua ke kai: ko e moʻoni ʻe lingi ʻe ia hono toto, ʻo ʻufiʻufi ʻaki ia ʻae efu.
Och om någon av Israels barn, eller av främlingarna som bo ibland dem, fäller ett villebråd av fyrfotadjur eller en fågel, sådant som får ätas, så skall han låta blodet rinna ut och övertäcka det med jord.
14 He ko e moʻui ia ʻae kakano kotoa pē; ko hono toto ko ʻene moʻui ia; ko ia ne u pehē ai ki he fānau ʻa ʻIsileli, ʻoua naʻa mou kai ʻae toto ʻo ha meʻa moʻui ʻe taha: he ko e toto ko e moʻui ia ʻae kakano kotoa pē; ko ia ʻoku ne kai ia ʻe motuhi ia.
Ty så är det med allt kötts själ, att blodet är det som innehåller själen; därför säger jag till Israels barn: I skolen icke förtära något kötts blod. Ty blodet är allt kötts själ; var och en som förtär det skall utrotas.
15 Pea ko ia ʻoku ne kai ʻaia naʻe mate mahaki, pē ko ia kuo haehae ʻe he manu, pe ko ha tokotaha ia ʻo homou fonua pe ko ha muli, ʻe fō ʻe ia hono kofu mo kaukau ia ʻi he vai, pea ʻe taʻemaʻa ia ʻo aʻu ki he efiafi: pea ʻe toki maʻa ia.
Och var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur, evad han är inföding eller främling, skall två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen; då bliver han ren.
16 Pea kapau ʻoku ʻikai fō ia, pe kaukau hono sino; pea ʻe ʻiate ia pe ʻene hia.
Men om han icke tvår sina kläder och icke badar sin kropp kommer han att bära på missgärning.

< Levitiko 17 >