Siope 15
1 Pea naʻe toki tali ʻe Elifasi mei Timani, ʻo ne pehē,
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 “He ʻoku taau mo e tangata poto ke lau meʻa vaʻinga, mo fakapito hono kete ʻaki ʻae matangi hahake?
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 ʻOku taau ʻene leaʻaki ʻae lea taʻeʻaonga? Pe ko e ngaahi lau ʻe ʻikai te ne lavaʻi ʻaki ha lelei?
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 ʻIo, ʻoku ke liʻaki ʻae manavahē, pea ke taʻofi ʻae lotu ʻi he ʻao ʻoe ʻOtua.
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 He ʻoku lea ʻaki ʻe ho ngutu ʻa hoʻo angahala, ka ʻoku ke fili ki he ʻelelo ʻoe fakaoloolo.
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 ʻOku talatalaakiʻi koe ʻe ho ngutu pe ʻoʻou, kae ʻikai ko au: ʻio, ko ho loungutu pe ʻoʻou ʻoku fakamoʻoni kiate koe.
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 “He ko e ʻuluaki tangata koe naʻe fanauʻi? Pe naʻe fakatupu koe ʻi muʻa ʻi he ngaahi moʻunga?
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 He kuo ke fanongo ʻe koe ki he meʻa fufū ʻae ʻOtua? Pea ʻoku ke fakangata ʻae poto kiate koe?
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 Ko e hā ʻoku ke ʻilo, ka ʻoku ʻikai te mau ʻilo? Ko e hā ʻoku ke ʻilo pau, ʻaia ʻoku ʻikai ʻiate kimautolu?
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 ʻOku ʻiate kimautolu ʻae ʻuluhinā mo e kau mātuʻa, ʻoku motuʻa lahi ʻi hoʻo tamai.
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 He ʻoku siʻi ʻae ngaahi fakafiemālie ʻae ʻOtua kiate koe? He ʻoku ai ha meʻa fakalilolilo ʻiate koe?
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Ko e hā ʻoku ʻāvea ai koe ʻe ho loto? Pea ʻoku lalama ho mata ʻi he hā.
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 Koeʻuhi ʻoku ke fakafoki ho loto ke tuʻu ki he ʻOtua, pea tuku ke tafe ʻae ngaahi lea ni mei ho ngutu?
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 Ko e hā ʻae tangata, ke pehē ʻoku maʻa ia? Pe ha taha ʻoku fanauʻi ʻe he fefine, ke pehē ʻoku tonuhia ia?
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Vakai, ʻoku ʻikai falala siʻi ʻe ia ki heʻene kau māʻoniʻoni; ʻio, naʻa mo e ngaahi langi ʻoku ʻikai maʻa ia ʻi hono ʻao.
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 Ka ʻe fēfē hono lahi hake ʻoe fakalielia mo e ʻuli ʻoe tangata, ʻaia ʻoku ne inumia ʻae angahala ʻo hangē ha vai?
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 “Te u fakahā kiate koe, fanongo kiate au; pea ko ia kuo u mamata ai te u fakamatala atu;
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 ʻAia naʻe tala ʻe he kakai poto mei heʻenau ngaahi tamai, ʻo ʻikai fufū ia:
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 ʻAkinautolu pē naʻe foaki ki ai ʻae fonua, pea naʻe ʻikai feʻaluʻaki ha muli ʻiate kinautolu.
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 ʻOku langa mamahi ʻae tangata angahala ʻi he ʻaho kotoa pē, pea ʻoku fufū mei he fakaaoao ʻae lau ʻoe ngaahi taʻu.
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 Ko e ongo fakailifia ʻoku ʻi hono telinga: ʻi he lolotonga ʻo ʻene monūʻia ʻe hoko kiate ia ʻae fakaʻauha.
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 ʻOku ʻikai ʻamanaki ʻe ia ke ne liu mai mei he fakapoʻuli, pea ʻoku talia ia ʻe he heletā.
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 ʻOku ʻalu fano pe ia ʻo kumi ʻae mā, ʻo pehē, ‘Ko mā ia?’ ʻOku ne ʻilo ʻoku ofi ʻae ʻaho ʻoe fakapoʻuli.
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 ʻE fakamanavahēʻi ia ʻe he mamahi mo e feinga; te na ikuna ia, ʻo hangē ha tuʻi kuo teu ki he tuʻa.
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 He ʻoku ne mafao atu hono nima ki he ʻOtua, ʻo ne fakamālohi ia ʻo tuʻu ki he Māfimafi.
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 ʻOku ne ʻohofi kiate ia, ʻio, ki hono kia, ki he ngaahi potu matolu ʻo hono sifa fatafata:
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 Koeʻuhi ʻoku ne fai ke fuʻu pupula hono mata, pea ne fangapesi ke matolu ʻae ngako ʻi hono ngaahi potu.
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 Ka ʻoku ne nofo ʻi he ngaahi kolo lala, ʻi he ngaahi fale ʻoku ʻikai nofo ai ha taha, ʻaia kuo tuʻutuʻuni ko e ngaahi tuʻunga veve.
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 ʻE ʻikai koloaʻia ia, ʻe ʻikai tuʻumaʻu ʻene ngaahi meʻa, pea ʻe ʻikai te ne faʻa fai ke fakatolonga hono lelei ʻi he fonua.
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 ʻE ʻikai ʻalu ia mei he fakapoʻuli; ʻe mangia ʻe he afi ʻa hono ngaahi vaʻa, pea ʻi he mānava ʻo hono fofonga ʻe mole atu ia.
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 Ke ʻoua naʻa falala ia ʻaia kuo kākaaʻi ki he vaʻinga: ko hono totongi ko e vaʻinga pe.
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 ʻE fakamoʻoni eni ʻi he teʻeki hoko hono ʻaho, pea ʻe ʻikai maʻuiʻui hono vaʻa.
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 ʻE lulu ʻe ia ke tō hono fuhi kālepi taʻemomoho ʻo hangē pe ko e vaine, pea te ne fakamokulu hono fisi ʻo hangē pē ko e ʻolive.
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 He koeʻuhi ʻe lala ʻae fakatahaʻanga ʻoe kau angahala, pea ʻe fakaʻauha ʻe he afi ʻae ngaahi fale naʻe maʻu ʻaki ʻae koloa kovi.
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 ʻOku nau tuʻituʻia ʻi he pauʻu, pea nau fanauʻi ʻae vaʻinga, pea ʻoku teuteu ʻe honau loto ʻae kākā.
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
