Selemaia 51
1 ʻOku pehē ʻe Sihova; “Vakai, te u fakatupu ha matangi fakaʻauha ki Papilone, pea mo kinautolu ʻoku nofo ʻi ai, ʻakinautolu ʻoku angatuʻu kiate au;
Så säger HERREN: Se, jag skall uppväcka mot Babel och mot Leb-Kamais inbyggare en fördärvares ande.
2 Pea te u fekau ki Papilone ʻae kau tangata vahevahe kafukafu, pea te nau aloalo ia, pea te nau fakamaha hono fonua: he te nau nofo takatakai ʻiate ia ʻi he ʻaho ʻoe mamahi.
Och jag skall sända främlingar mot Babel, och de skola kasta det med kastskovlar och ödelägga dess land. Ja, från alla sidor skola de komma emot det på olyckans dag.
3 Pea ʻe teke ʻae kaufana ʻae tangata fakakaufana ki he tangata fakakaufana, pea kiate ia ʻoku hiki hake ia ʻi hono kofu tau: pea ʻoua naʻa mamae ki hono kau talavou; fakaʻauha ʻaupito ʻa ʻene kautau kotoa pē.
Skyttar skola spänna sina bågar mot dem som där spänna båge, och mot dem som där yvas i pansar. Skonen icke dess unga män, given hela dess här till spillo.
4 ʻE tō pehē ʻae teʻia ʻi he fonua ʻo Kalitia, pea mo kinautolu kuo hokaʻi ke ʻasi ʻi he ngaahi hala.
Dödsslagna män skola då falla i kaldéernas land och genomborrade man på dess gator.
5 He naʻe ʻikai liʻaki ʻa ʻIsileli, pe ko Siuta ʻe hono ʻOtua, ko Sihova ʻoe ngaahi kautau; neongo hono pito honau fonua ʻi he angahala ki he tokotaha māʻoniʻoni ʻo ʻIsileli.
Ty Israel och Juda äro icke änkor som hava blivit övergivna av sin Gud, av HERREN Sebaot, därför att deras land var fullt av skuld mot Israels Helige.
6 Mou hola mei loto Papilone, pea fakahaofi ʻe he tangata taki taha ʻa ʻene moʻui: ke ʻoua naʻa fakaʻauha ʻakimoutolu ʻi heʻene hia: he ko e kuonga eni ʻoe houhau ʻo Sihova: te ne ʻatu kiate ia ʻae totongi.
Flyn ut ur Babel; må var och en söka rädda sitt liv, så att I icke förgås genom dess missgärning. Ty detta är för HERREN en hämndens tid, då han vill vedergälla det vad det har gjort.
7 Ko Papilone ko e ipu koula ʻi he nima ʻo Sihova, ʻaia naʻe fakakonā ʻa māmani kotoa pē: kuo inu ʻae ngaahi puleʻanga ki heʻene uaine; ko ia kuo faha ai ʻae ngaahi puleʻanga.
Babel var i HERRENS hand en gyllene kalk som gjorde hela jorden drucken. Av dess vin drucko folken, och så blevo folken såsom vanvettiga.
8 Kuo hinga pea ʻauha fakafokifā ʻa Papilone: mou tangi kalanga koeʻuhi ko ia; pea ʻange ʻae feau koeʻuhi ko ʻene mamahi, heiʻilo ʻe fakamoʻui ia.
Men plötsligt är nu Babel fallet och krossat. Jämren eder över henne, hämten balsam för hennes plåga, om hon till äventyrs kan helas.
9 Naʻa mau fie fakamoʻui ʻa Papilone, ka ʻoku ʻikai te ne moʻui: liʻaki ia, pea ke tau taki taha ʻalu ki hono fonua: he kuo aʻu ʻa hono tautea ki he langi, pea kuo hiki hake ia ki he ngaahi ʻao.
"Ja, vi hava sökt hela Babel, men hon har icke kunnat helas; låt oss lämna henne och gå var och en till sitt land. Ty hennes straffdom räcker upp till himmelen och når allt upp till skyarna.
10 Kuo fakahā ʻe Sihova ʻetau angatonu: ‘Haʻu ke tau fakahā ʻi Saione ʻae ngāue ʻa Sihova ko hotau ʻOtua.’
HERREN har låtit vår rätt gå fram; kom, låt oss förtälja i Sion HERRENS, vår Guds, verk."
11 Fakangingila ʻae ngaahi ngahau, pea tānaki ʻae ngaahi fakaū: kuo ueʻi ʻe Sihova ʻae laumālie ʻoe ngaahi tuʻi ʻo Mitia: he kuo ne tokanga ki Papilone ke fakaʻauha ia; koeʻuhi ko e houhau ia ʻo Sihova, ko e totongi koeʻuhi ko hono fale tapu.
Vässen pilarna, fatten sköldarna. HERREN har uppväckt de mediska konungarnas ande; ty hans tankar äro vända mot Babel till att fördärva det. Ja, HERRENS hämnd är här, hämnden för hans tempel.
12 “Fokotuʻu ʻae fuka ki he ngaahi ʻā ʻo Papilone, fokotuʻu ʻae kau leʻo mālohi, fakanofo ʻae kau tangata leʻo, teuteu ʻae ngaahi malumu:” he kuo tokanga ʻa Sihova pea kuo fai ʻaia naʻa ne folofolaʻaki ki he kakai ʻo Papilone.
Resen upp ett baner mot Babels murar, hållen sträng vakt, ställen ut väktare, läggen bakhåll; ty HERREN har fattat sitt beslut, och han gör vad han har talat mot Babels invånare.
13 ʻA koe ʻoku ke nofo ʻi he ngaahi vai lahi, pea mohu koloaʻia, kuo hokosia ho ngataʻanga, pea mo e fuofua ʻo hoʻo manumanu.
Du som bor vid stora vatten och är så rik på skatter, din ände har nu kommit, din vinningslystnads mått är fyllt.
14 Kuo fuakava ʻa Sihova ʻoe ngaahi kautau ʻiate ia pe, ʻo pehē, ‘Ko e moʻoni te u fakapito ʻaki koe ʻae kau tangata, ʻo hangē ko e fanga ʻunufe; pea te nau fai ʻae kalanga kiate koe.’
HERREN Sebaot har svurit vid sig själv: sannerligen, om jag än har uppfyllt dig med människor så talrika som gräshoppor, så skall man dock få upphäva skördeskri över dig.
15 “Kuo ne ngaohi ʻae kelekele ʻaki hono mālohi, pea kuo ne fokotuʻumaʻu ʻa māmani ʻi heʻene poto, pea kuo ne folahi atu ʻae ngaahi langi ʻi heʻene ʻiloʻilo.
Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han utspänt himmelen.
16 ʻOka hiki hake ʻe ia hono leʻo ʻoku ai ʻae vai lahi ʻi he langi; pea ʻoku ne pule ke ʻalu hake ʻae ngaahi kakapu mei he ngaahi ngataʻanga ʻo māmani: ʻoku ne ngaohi ʻae ʻuhila mo e ʻuha, pea ʻomi ʻae matangi mei hono ngaahi feleoko.
När han vill låta höra sin röst, då brusa himmelens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ända; han låter ljungeldar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum.
17 ʻOku vale ʻae tangata taki taha ʻi heʻene ʻilo; ʻoku mā ʻae tufunga taki taha ʻi heʻene meʻa fakatātā kuo tā: he ko e fakatātā kuo haka ko e loi ia, pea ʻoku ʻikai ha mānava ʻiate kinautolu.
Såsom dårar stå då alla människor där och begripa intet; guldsmederna komma då alla på skam med sina beläten, ty deras gjutna beläten äro lögn, och ingen ande är i dem.
18 Ko e vaʻinga ʻakinautolu, ko e ngāue ʻae kau hē: ʻe ʻauha ʻakinautolu ʻi he ʻaho ʻo honau ʻaʻahi.
De äro fåfänglighet, en tillverkning att le åt; när hemsökelsen kommer över dem, måste de förgås.
19 ʻOku ʻikai tatau mo kinautolu ʻae ʻinasi ʻo Sēkope; he ʻoku muʻa ia ʻi he ngaahi meʻa kotoa pē: pea ko e tokotoko ʻo hono tofiʻa ʻa ʻIsileli: ko Sihova ʻoe ngaahi kautau hono huafa.
Men sådan är icke han som är Jakobs del; nej, det är han som har skapat allt, och särskilt sin arvedels stam. HERREN Sebaot är hans namn.
20 “Ko koe ko hoku toki ke tau ʻaki mo ʻeku mahafutau: he te u laiki ʻaki koe ke momo ʻae ngaahi fonua, pea te u fakaʻauha ʻaki ko e ngaahi puleʻanga;
Du var min hammare, mitt stridsvapen; med dig krossade jag folk, med dig fördärvade jag riken.
21 Pea te u laiki ʻaki koe ʻae hoosi mo e tangata ʻoku heka ai; pea teu laiki ʻaki koe ʻae saliote mo e tangata ʻoku heka ai;
Med dig krossade jag häst och ryttare; med dig krossade jag vagn och körsven.
22 Pea te u laiki ʻaki koe foki ʻae tangata mo e fefine; pea te u laiki ʻaki koe ʻaia ʻoku motuʻa mo e tamasiʻi; pea te u laiki ʻaki koe ʻae talavou pea mo e taʻahine.
Med dig krossade jag man och kvinna; med dig krossade jag gammal och ung; med dig krossade jag yngling och jungfru.
23 Pea te u laiki ʻaki koe ʻae tauhi mo ʻene fanga sipi; pea te u laiki ʻaki koe ʻae tangata ngoue mo ʻene fanga manu; pea te u laiki ʻaki koe ʻae houʻeiki mo e kau pule.
Med dig krossade jag herden och hans hjord; med dig krossade jag åkermannen och hans oxpar; med dig krossade jag ståthållare och landshövding.
24 “Pea te u totongi ki Papilone pea mo e kakai kotoa pē ʻo Kalitia ʻae kovi kotoa pē kuo nau fai ki Saione ʻi homou ʻao,” ʻoku pehē ʻe Sihova.
Men nu skall jag vedergälla Babel och alla Kaldeens inbyggare allt det onda som de hava förövat mot Sion, inför edra ögon, säger HERREN.
25 “ʻE moʻunga faʻa fakaʻauha, vakai, ʻoku ou tuʻu kiate koe,” ʻoku pehē ʻe Sihova, “a koe ʻoku fakaʻauha ʻa māmani kotoa pē: pea te u mafao atu hoku nima kiate koe, pea fakateka koe ki lalo mei he ngaahi makatuʻu, pea te u ngaohi koe ko e moʻunga vela.
Se, jag skall vända mig mot dig, du fördärvets berg, säger HERREN, du som fördärvade hela jorden; och jag skall uträcka min hand mot dig och vältra dig ned från klipporna och göra dig till ett förbränt berg,
26 Pea ʻe ʻikai te nau toʻo meiate koe ʻae maka ke tuliki ʻaki, pe ha maka ke tuʻunga ʻaki; ka te ke lala pe ʻo taʻengata,” ʻoku pehē ʻe Sihova.
så att man icke av dig skall kunna taga vare sig hörnsten eller grundsten, utan du skall bliva en ödemark för evärdlig tid, säger HERREN.
27 “Mou fokotuʻu ʻae fuka ʻi he fonua, ifi ʻae meʻalea ʻi he ngaahi puleʻanga, teuteu ʻae kakai ke tauʻi ia, ui ke fakataha kiate ia ʻae ngaahi puleʻanga ko ʻAlalate, mo Minai, mo ʻAsikenasi; fakanofo kiate ia ʻae pule; fekau ke haʻu kiate ia ʻae fanga hoosi ʻo hangē ko e fanga ʻunufe felefele.
Resen upp ett baner på jorden, stöten i basun ibland folken, invigen folk till strid mot det, båden upp mot det riken, både Ararats, Minnis och Askenas', tillsätten hövdingar mot det, dragen ditupp med hästar som likna borstiga gräshoppor.
28 Teuteu kiate ia ʻae ngaahi puleʻanga, mo e ngaahi tuʻi ʻo Mitia, mo hono ngaahi ʻeikitau, mo hono kau pule kotoa pē, pea mo e fonua kotoa pē ʻo honau puleʻanga.
Invigen folk till strid mot det: Mediens konungar, dess ståthållare och alla dess landshövdingar, och hela det land som lyder under deras välde.
29 Pea ʻe tetetete ʻae fonua pea mamahi ia: koeʻuhi ʻe fakahoko ki Papilone ʻae tuʻutuʻuni kotoa pē ʻa Sihova, ke ngaohi ʻae fonua ko Papilone ke lala taʻehanokakai.
Då darrar jorden och bävar, ty nu fullbordas vad HERREN tänkte mot Babel: att han ville göra Babels land till en ödemark, där ingen skulle bo.
30 ʻOku ʻikai tau ʻae kau tangata mālohi ʻo Papilone, kuo nau nofo ʻi honau ngaahi potu mālohi: kuo mole ʻenau mālohi; kuo nau liliu ʻo hangē ko e kau fefine: kuo tutu honau ngaahi nofoʻanga; kuo fesiʻi honau ngaahi fakamaʻu.
Babels hjältar upphöra att strida, de sitta stilla i sina fästen; deras styrka har försvunnit, de hava blivit såsom kvinnor. Man har tänt eld på dess boningar; dess bommar äro sönderbrutna.
31 E lele ʻae tangata talafekau ʻe taha, pea ʻe fakafetaulaki ʻae tangata ongoongo mo e tangata ongoongo, ke tala ki he tuʻi ʻo Papilone, kuo lavaʻi ʻene kolo mei hono ngataʻanga,
Löparna löpa mot varandra, den ene budbäraren korsar den andres väg, med bud till konungen i Babel om att hela hans stad år intagen,
32 Pea kuo tāpuni ʻae ngaahi hala, pea kuo tutu ʻae kaho ʻaki ʻae afi, pea kuo ilifia ʻae kau tangata tau.
att vadställena äro besatta och dammarna förbrända i eld och krigsmännen gripna av skräck.
33 He ʻoku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau, ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli; “ʻOku tatau ʻae taʻahine ʻo Papilone mo e hahaʻanga; kuo hokosi ʻae ʻaho ke haha ia: ʻe toetoe siʻi pea ʻe hoko kiate ia hono ututaʻu.
Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel är såsom en tröskplats, när man just har trampat till den; ännu en liten tid, och skördetiden kommer för henne.
34 “Kuo kai ʻo ʻosi au, pea kuo fakaʻauha au ʻe Nepukanesa ko e tuʻi ʻo Papilone, kuo ne ngaohi au ko e ipu maha, kuo ne folo ʻo ʻosi au ʻo hangē ko e talākoni, kuo ne fakapito hono kete ʻaki ʻeku ngaahi meʻa lelei, kuo ne lī au kituʻa.
Uppätit mig och förgjort mig har han, Nebukadressar, konungen i Babel. Han har gjort mig till ett tomt kärl; lik en drake har han uppslukat mig, han har fyllt sin buk med mina läckerheter och drivit mig bort.
35 ʻE pehē ʻe he kakai ʻo Saione, “ʻE hoko ki Papilone, ʻae fakamālohi kuo fai kiate au mo hoku kakano:” pea ʻe pehē ʻe Selūsalema, “Ke ʻi he kakai ʻo Kalitia ʻa hoku toto.”
"Den orätt mig har skett och det som har vederfarits mitt kött, det komme över Babel", så må Sions invånare säga; och "Mitt blod komme över Kaldeens inbyggare", så må Jerusalem säga.
36 Ko ia ʻoku pehē ʻe Sihova, Vakai, te u langomakiʻi koe, pea te u tautea koeʻuhi ko koe; pea te u fakatafe ke maha hono tahi, pea te u fakamaha hono ngaahi matavai.
Därför säger HERREN så: Se, jag skall utföra din sak och utkräva din hämnd. Jag skall låta dess hav sina bort och dess brunn uttorka,
37 Pea ʻe hoko ʻa Papilone ko e potu tokatāmaki, ko e nofoʻanga ʻoe fanga talākoni, ko e meʻa fakaofo, ko e meʻa fakaʻiseʻisa, pea ʻe ʻikai ʻi ai ha kakai.
och Babel skall bliva en stenhop, en boning för schakaler, ett föremål för häpnad och begabberi, så att ingen kan bo där.
38 Pea te nau ngungulu fakataha ʻo hangē ko e fanga talākoni; pea te nau ueʻi ʻakinautolu, ʻo hangē ko e fanga ʻuhikiʻi laione.
Alla ryta de nu såsom lejon; de skria såsom lejonungar.
39 Pea ʻi heʻenau holi ʻe teuteu ʻeau ʻenau ngaahi kātoanga, pea te u fakakonaʻi ʻakinautolu, koeʻuhi ke nau nekeneka, pea mohe ʻi he mohe taʻengata, pea ʻoua naʻa toe ʻā,” ʻoku pehē ʻe Sihova.
Men när de äro som mest upptända, skall jag tillreda åt dem ett gästabud; jag skall göra dem druckna, så att de jubla. Så skola de somna in i en evig sömn, ur vilken de aldrig skola uppvakna, säger HERREN.
40 Pea te u ʻomi ʻakinautolu ʻo hangē ko e fanga lami ki he tāmateʻi, ʻo hangē ko e fanga sipitangata fakataha mo e fanga kosi.
Jag skall föra dem ned till att slaktas såsom lamm, likasom vädurar och bockar.
41 “Hono ʻikai lavaʻi ʻa Sisake! Pea kuo fēfē ʻae lapasi ʻo ia naʻe ongoongo ʻi māmani kotoa pē! Kuo hoko fēfē ʻa Papilone ko e fakatumutumuanga ʻi he ngaahi puleʻanga!
Huru har icke Sesak blivit intaget och hon som var hela jordens berömmelse erövrad! Huru har icke Babel blivit ett föremål för häpnad bland folken!
42 Kuo hake ʻae tahi ki Papilone: kuo ʻufiʻufi ia ʻaki hono ngaahi peau lahi.
Havet steg upp över Babel; av dess brusande böljor blev det övertäckt.
43 Kuo hoko hono ngaahi kolo ko e potu lala, ko e fonua mōmoa, pea ko e toafa, ko e fonua ʻoku ʻikai nofo ai ha tangata, pea ʻoku ʻikai ʻalu ai ʻae foha ʻoe tangata.
Så blev av dess städer en ödemark, ett torrt land och en hedmark, ett land där ingen bor, och där intet människobarn går fram.
44 Pea te u tautea ʻa Peli ʻi Papilone, pea te u ʻomi mei hono ngutu ʻaia kuo ne folo hifo: pea ʻe ʻikai toe fakataha kiate ia ʻae ngaahi puleʻanga: ʻio, ʻe hinga ʻae ʻā ʻo Papilone.
Ja, jag skall hemsöka Bel i Babel och taga ut ur hans gap vad han har slukat; och folken skola icke mer strömma till honom. Babels murar skola ock falla.
45 ʻE hoku kakai, mou ʻalu atu mei he lotolotonga ʻo ia, pea taki taha fakamoʻui ʻa hono laumālie mei he houhau kakaha ʻo Sihova.
Dragen ut därifrån, mitt folk; må var och en söka rädda sitt liv undan HERRENS vredes glöd.
46 Pea telia naʻa vaivai homou loto, pea mou manavahē koeʻuhi ko e ongoongo ʻaia ʻe ongoʻi ʻi he fonua; koeʻuhi ʻe hoko mai ʻae ongoongo ʻi he taʻu ʻe taha, pea hili ia ʻe toe hoko mo e ongoongo ʻi he taʻu ʻe taha, mo e fakamālohi ʻi he fonua, ko e pule ki he pule.
Varen icke försagda i edra hjärtan, och frukten icke för de olycksbud som höras i landet, om än ett olycksbud kommer det ena året och sedan nästa år ett nytt olycksbud, och om än våld råder på jorden och härskare står mot härskare.
47 Ko ia, vakai, ʻoku haʻu ʻae ngaahi ʻaho, te u tautea ai ʻae ngaahi tamapua ʻo Papilone: pea ʻe maveuveu hono fonua kotoa pē, pea ʻe tō ʻi he lotolotonga ʻo ia ʻa hono kakai mate kotoa pē.
Se, därför skola dagar komma, då jag skall hemsöka Babels beläten, och då hela dess land skall stå med skam och alla skola falla slagna därinne.
48 Pea ʻe toki hiva ki Papilone ʻae ngaahi langi pea mo māmani, pea mo e meʻa kotoa pē ʻi ai: ʻe haʻu kiate ia ʻae kau maumau mei he tokelau,” ʻoku pehē ʻe Sihova.
Då skola himmel och jord jubla över Babel, de och allt vad i dem är, då nu förhärjarna komma över det norrifrån, säger HERREN.
49 Hangē kuo tō ʻae mate ʻo ʻIsileli ʻi Papilone ʻe tō pehē ʻi Papilone ʻae tāmateʻi kotoa pē ʻo māmani.
Ja, I slagna av Israel, också Babel måste falla, likasom för Babel människor föllo slagna över hela jorden.
50 ʻAlu ʻakimoutolu kuo hao ʻi he heletā, pea ʻoua naʻa veʻetōʻohi: fakamanatu kia Sihova mei he mamaʻo, pea manatu ʻi homou loto ki Selūsalema.”
I som haven lyckats rädda eder undan svärdet, gån åstad, stannen icke. Kommen ihåg HERREN, i fjärran land, och tänken på Jerusalem.
51 “Kuo mau puputuʻu, koeʻuhi kuo mau fanongo ki he ongoongo kovi: kuo ʻufiʻufi homau mata ʻaki ʻae mā: koeʻuhi kuo hū mai ʻae kau muli ki he ngaahi potu tapu ʻoe fale ʻo Sihova.”
Vi stå här med skam, ja vi måste höra smädelse; blygsel höljer vårt ansikte, ty främlingar hava kastat sig över vad heligt som fanns i HERRENS hus.
52 Ko ia, ʻoku pehē ʻe Sihova, “Vakai, ʻoku hoko ʻae ngaahi ʻaho, ʻa ia te u tautea ai hono ngaahi tamapua kuo tongi, pea ʻe toʻetoʻe ʻae lavea ʻi hono fonua kotoa pē.
Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då jag skall hemsöka dess beläten, och då slagna män skola jämra sig i hela dess land.
53 Kapau ʻe kaka hake ʻa Papilone ki he ngaahi langi, pea kapau te ne ngaohi hono ngaahi potu mālohi ki ʻolunga,” ka ʻoku pehē ʻe Sihova, “ʻE ʻalu atu meiate au kiate ia ʻae kau maumauʻi.
Om Babel än stege upp till himmelen, och om det gjorde sin befästning än så hög och stark så skulle dock förhärjare ifrån mig komma över det, säger HERREN.
54 ʻOku ongo mai ʻae longoaʻa ʻoe tangi mei Papilone, pea mo e fakaʻauha lahi mei he fonua ʻoe kau Kalitia:
Klagorop höras från Babel, och stort brak från kaldéernas land.
55 Koeʻuhi kuo maumauʻi ʻe Sihova ʻa Papilone, pea fakaʻauha ʻae longoaʻa lahi ʻiate ia; ʻoku ʻuʻulu hono ngaahi peau ʻo hangē ko e ngaahi vai lahi, ko e longoaʻa ʻo honau leʻo ʻoku ongo:
Ty HERREN förhärjar Babel och gör slut på det stora larmet därinne. Och deras böljor brusa såsom stora vatten; dånet av dem ljuder högt.
56 Koeʻuhi kuo hoko ʻae maumau kiate ia, ʻio, ki Papilone, pea kuo lavaʻi ʻa hono kau tangata mālohi, kuo fesiʻi ʻenau kaufana kotoa pē: he ko Sihova ko e ʻOtua faʻa totongi, pea ko e moʻoni te ne totongi.
Ty över det, över Babel, kommer en förhärjare, och dess hjältar tagas till fånga, deras bågar brytas sönder. Se, HERREN är en vedergällningens Gud; han lönar till fullo.
57 Pea te u fakakonaʻi hono houʻeiki, pea mo hono kau tangata poto, mo hono ngaahi ʻeiki, mo hono kau pule, pea mo hono kau tangata mālohi: pea te nau mohe ʻi he mohe taʻengata, pea ʻe ʻikai toe ʻā, ʻoku pehē ʻe he tuʻi, ʻaia ko hono huafa ko Sihova ʻoe ngaahi kautau.
Ja, jag skall göra dess furstar druckna, så ock dess visa män, dess ståthållare, dess landshövdingar och dess hjältar, och de skola somna in i en evig sömn, ur vilken de aldrig skola uppvakna, säger konungen, han vilkens namn är HERREN Sebaot.
58 ʻOku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau; “ʻE maumau ʻaupito ʻae ngaahi ʻā laulahi ʻo Papilone, pea ʻe tutu ʻaki ʻae afi hono ngaahi matapā māʻolunga; pea ʻe ngāue taʻeʻaonga ʻae kakai, pea ʻe feinga ʻae ngaahi puleʻanga koeʻuhi ko e afi.”
Så säger HERREN Sebaot: Det vida Babels murar skola i grund omstörtas, och dess höga portar skola brännas upp i eld. Så möda sig folken för det som skall bliva till intet, och folkslagen arbeta sig trötta för det som skall förbrännas av elden.
59 Ko e lea naʻe lea ʻaki ʻe Selemaia, ko e palōfita kia Selaia ko e foha ʻo Nelia, ko e foha ʻo Māseia, ʻi heʻene ʻalu meia Setikia ko e tuʻi ʻo Siuta ki Papilone ʻi hono fā ʻoe taʻu ʻo ʻene pule. Pea ko e Selaia ni ko e ʻeiki angamalū ia.
Detta är vad profeten Jeremia bjöd Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, när denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda konung, i hans fjärde regeringsår. Seraja var nämligen den som hade bestyret med lägerplatserna.
60 Pea naʻe tohi ʻi he tohi ʻe Selemaia ʻae kovi kotoa pē ʻe hoko ki Papilone, ʻio, ʻae lea ni kotoa pē kuo tohi ki Papilone.
Och Jeremia tecknade i en och samma bok upp alla de olyckor som skulle komma över Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel.
61 Pea pehē ʻe Selemaia kia Selaia, “ʻOka ke ka hoko ki Papilone, te ke mamata, pea lau ʻae ngaahi lea ni kotoa pē;
Jeremia sade till Seraja: "När du kommer till Babel, så se till, att du läser upp allt detta.
62 Pea te ke toki lea ʻo pehē, ‘ʻE Sihova, kuo ke folofola ki he potu ni, ke tuʻusi ia, koeʻuhi ke ʻoua naʻa nofo ai ha tokotaha, ha tangata pe ha manu, ka ʻe lala ia ʻo taʻengata.’
Och du skall säga: 'HERRE, du har själv talat om denna ort att du vill fördärva den, så att ingen mer skall bo där, varken någon människa eller något djur; ty den skall vara en ödemark för evärdlig tid.'
63 Pea ʻe hoko ia ʻo pehē, ʻoka ʻosi hoʻo lau ʻae tohi ni, ke ke noʻotaki ki ai ʻae maka, pea lī ia ki loto ʻIufaletesi.
Och när du har läst upp boken till slut, så bind en sten vid den och kasta den ut i Frat,
64 Pea ke ke lea ʻo pehē, ‘ʻE ngalo pehē hifo ʻa Papilone, pea ʻe ʻikai toetuʻu ia mei he kovi ʻaia te u fakahoko ki ai: pea te nau fiu ai.’” Ko hono ngata ia ʻoe ngaahi lea ʻa Selemaia.
och säg: 'På detta sätt skall Babel sjunka ned och icke mer komma upp, för den olyckas skull som jag skall låta komma över det, mitt under deras ävlan.'" Så långt Jeremias ord.
