< Selemaia 49 >

1 ‌ʻOku pehē mai ʻe Sihova ki he kau ʻAmoni; “ʻIkai ʻoku maʻu ʻe ʻIsileli ʻae ngaahi foha? ʻIkai ʻoku ai hono hoko? Ko e hā ʻoku maʻu ʻe honau tuʻi ʻa Kata, pea nofo ʻa hono kakai ʻi hono ngaahi kolo?
Wider die Söhne Ammons: So spricht Jehovah: Hat Israel keine Söhne? Hat es keinen Erbbesitzer? Warum beerbet ihr König Gad und wohnt sein Volk in dessen Städten?
2 Ko ia, vakai,” ʻoku pehē ʻe Sihova, “ʻOku hoko mai ʻae ngaahi ʻaho, ʻaia te u fakatupu ai ʻae ongoongo tau ʻi Lapa, ʻi he kau ʻAmoni; pea ʻe hoko ia ko e tuʻunga meʻa liʻaki, pea ʻe fakaʻauha ʻaki ʻae afi ʻa hono ngaahi ʻofefine: pea ʻe toki maʻu ʻe ʻIsileli ʻae nofoʻanga ʻonautolu naʻa nau maʻu hono nofoʻanga,” ʻoku pehē ʻe Sihova.
Darum seht, kommen Tage, spricht Jehovah, da Ich hören lasse über Rabbah der Söhne Ammon Feldgeschrei des Streites, und da es zum wüsten Schutthaufen wird, und seine Töchter mit Feuer angezündet werden, und Israel beerben wird die, so ihn beerbt hatten, spricht Jehovah.
3 “ʻE Hesiponi, ke ke tangi mamahi, he kuo maumauʻi ʻa ʻAi: pea tangi ʻakimoutolu ko e ngaahi ʻofefine ʻo Lapa, mou ʻai ʻae tauangaʻa; pea tangilāulau, pea femaleleaki ki he ngaahi ʻā; koeʻuhi ʻe ʻave fakapōpula ʻa honau tuʻi, mo ʻene kau taulaʻeiki pea mo hono houʻeiki fakataha.
Heule, Cheschbon; denn verheert ist Ai. Schreit, ihr Töchter Rabbahs, gürtet euch mit Säcken, klaget und rennet zwischen den Mauern umher, denn ihr König geht hin, weggeführt, seine Priester und seine Obersten allzumal.
4 Ko e hā ʻoku ke polepole ai ʻi he ngaahi teleʻa, ko ho ngaahi teleʻa mahu, ʻE ʻofefine fakaholomui? ʻAia naʻe falala ki heʻene ngaahi koloa, ʻo pehē, ‘Ko hai te ne haʻu kiate au?’
Was rühmst du dich der Talgründe? dein Talgrund, der fließt dahin, abwendige Tochter, die vertraut auf ihre Schätze: Wer kommt an mich?
5 “Vakai,” ʻoku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua ʻoe ngaahi kautau, “Te u ʻomi ʻae ilifia kiate koe, meiate kinautolu kotoa pē ʻoku takatakai koe; pea ʻe kapusi atu ʻakimoutolu ʻae tangata taki taha; pea ʻe ʻikai toe ʻomi ʻe ha taha ʻaia kuo hola.
Siehe, Ich bringe Schauder über dich, spricht der Herr, Jehovah der Heerscharen, von allen rings um dich her; und ihr werdet verstoßen, jeder Mann vor sich hin, und niemand bringt die Flüchtigen zusammen.
6 Pea hili ia te u toe ʻomi ʻae fakapōpula ʻoe kakai ʻAmoni, ʻoku pehē ʻe Sihova.”
Doch hernach wende Ich zurück die Gefangenschaft der Söhne Ammons, spricht Jehovah.
7 Ko e meʻa ʻoku kau ki ʻItomi: ʻoku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau; “ʻIkai ʻoku kei toe ʻae poto ʻi Timani? Kuo ʻosi ʻae fakakaukau ʻi he kau fakapotopoto? Kuo mole ʻenau poto?
Wider Edom spricht also Jehovah der Heerscharen: Ist keine Weisheit mehr in Theman? Ist der Rat der Einsichtsvollen verlorengegangen? Ist ihre Weisheit stinkend geworden?
8 Mou hola, ʻo foki mai, ʻalu ki lalo pea nofo, ʻae kakai ʻo Titani; koeʻuhi te u ʻomi kiate ia ʻae tuʻutāmaki ʻo ʻIsoa, ko e ʻaho te u ʻaʻahi ai kiate ia.
Fliehet! Sie sind abgewandt, sie machten tief ihren Wohnsitz, die Bewohner Dedans; denn Esaus Not bringe Ich über ihn, die Zeit, da Ich ihn heimsuche.
9 Kapau ʻe haʻu kiate koe ʻae kau tānaki kālepi, ʻe ʻikai te nau fakatoe ha kālepi? Kapau ko e kau kaihaʻa ʻi he poʻuli, te nau kaihaʻa ʻo fakatatau mo ʻenau manako.
Wenn über dich Weinleser kommen, würden sie dir nicht Nachlese überlassen? wenn Diebe in der Nacht, verderben sie nach ihrer Genüge?
10 Ka kuo u fakatelefuaʻi ʻa ʻIsoa, kuo u fakaʻilo hono ngaahi toitoiʻanga, pea ʻe ʻikai te ne faʻa fai ke fakafufū ia: kuo maumauʻi hono hoko, pea mo hono kāinga, pea mo hono kaungāʻapi, pea ʻoku ʻikai ia.
Denn Ich entblöße Esau, decke auf sein Verborgenes. Nicht kann er sich verstecken. Verheert ist sein Same und seine Brüder und seine Nachbarn, und er ist nicht mehr.
11 Tuku hoʻo fānau tamai mate, te u fakamoʻui ʻakinautolu, pea tuku ke falala kiate au ho kau fefine kuo mate honau husepāniti.
Verlaß deine Waisen! Ich erhalte sie am Leben. Und deine Witwen sollen Mir vertrauen.
12 He ʻoku pehē ʻe Sihova; Vakai, ko kinautolu naʻe totonu ke ʻoua naʻa nau inu; kuo nau inu moʻoni ki he ipu; pea te ke hao ʻaupito koe ʻi he tautea? ʻE ʻikai te ke hao, ka ko e moʻoni te ke inu ki ai.
Denn so spricht Jehovah: Siehe, deren Gericht nicht war den Becher zu trinken, die tranken. Und du sollst ungestraft bleiben? Du sollst nicht ungestraft bleiben, du sollst trinken.
13 He ʻoku pehē ʻe Sihova, kuo u fuakava ʻiate au, ke fakahoko ʻa Posila ko e meʻa fakaofo, mo e ongokovi, mo e liʻaki, pea mo e malaʻia; pea ʻe lala maʻuaipē hono ngaahi kolo.”
Denn Ich habe bei Mir geschworen, spricht Jehovah, daß zur Verwüstung, zur Schmach, zur Öde und zum Fluch Bozrah soll werden, und alle seine Städte zu ewigen Öden.
14 Kuo u fanongo ki he ongoongo meia Sihova, kuo fekau ʻae kau talafekau ki he ngaahi puleʻanga, ʻo pehē, “Mou fakataha ʻakimoutolu, pea haʻu kiate ia, pea mou tuʻu hake ki he tau.
Ein Gerücht habe Ich gehört von Jehovah und eine Gesandtschaft wird an die Völkerschaften gesandt: Ziehet euch zusammen und kommt wider es und stehet auf zum Streit.
15 Vakai, he te u ngaohi koe ke siʻi ʻi he ngaahi puleʻanga; pea ko e fehiʻanekina ʻi he kakai.
Denn siehe, klein habe Ich dich hingegeben unter den Völkerschaften, verachtet unter den Menschen.
16 Kuo kākaaʻi koe ʻe hoʻo mālohi, mo e fielahi ʻo ho loto, ʻa koe ʻoku ke nofo ʻi he ngaahi ʻanaʻi maka, pea maʻu ʻae māʻolunga ʻoe moʻunga: kapau te ke ngaohi ho pununga ke māʻolunga ʻo hangē ko e ʻikale, te u fakahifo koe mei ai,” ʻoku pehē ʻe Sihova.
Dein Trotz hat dich verführt und deines Herzens Vermessenheit, der du in Klüften der Felsenklippe wohnst und die Höhe der Hügel eingenommen hast. Ob du hoch wie der Adler machst dein Nest, Ich bringe dich von da herab, spricht Jehovah.
17 Pea ʻe hoko ʻa ʻItomi ko e meʻa liʻaki: pea ʻe fakatumutumu ʻae tangata taki taha ʻoku fononga ofi ki ai! Pea ʻe fakaʻiseʻisa koeʻuhi ko hono ngaahi tautea kotoa pē.
Und Edom wird zur Verwüstung sein, jeder, der an ihm vorübergeht, erstaunt sich und zischt ob allen seinen Schlägen.
18 ‌ʻOku pehē ʻe Sihova, “Hangē ko e fakaʻauha ʻo Sotoma mo Komola, mo e ngaahi kolo ofi ki ai, ʻe ʻikai nofo ai ha tangata, pea ʻe ʻikai ʻāunofo ki ai ʻae foha ʻoe tangata.
Gleichwie in der Umkehrung Sodoms und Gomorrahs und ihrer Nachbarn, spricht Jehovah, soll allda kein Mann wohnen, nicht sich in ihm aufhalten ein Sohn des Menschen.
19 “Vakai, te ne ʻalu hake ʻo hangē ko e laione mei he fonu mahakehake ʻo Soatani ki he nofoʻanga ʻoe mālohi: ko e moʻoni te u pule kiate ia ke ne lele vave mei ai: pea ko hai ʻae tangata kuo fili ke u tuʻutuʻuni ke pule ia? He ko hai ʻoku tatau mo au? Pe ko hai te ne akonakiʻi au? Pe ko hai ʻae tauhi ko ia te ne faʻa tuʻu ʻi hoku ʻao?
Siehe, wie der Löwe von dem Anschwellen des Jordans aufsteigt nach dem Wohnorte Ethans. Aber im Augenblick lasse Ich ihn von dannen laufen. Und wer ist der Auserwählte, den Ich über sie bestellt? Denn wer ist wie Ich? Und wer ruft Mich zum Zeugen vor, und wer ist der Hirte, der vor Meinem Angesicht steht?
20 Ko ia fanongo ki he fakakaukau ʻa Sihova ʻaia kuo ne folofola ki ʻItomi; pea mo ʻene tuʻutuʻuni kuo ne tuʻutuʻuni ki he kakai ʻo Timani: ko e moʻoni ʻe taki kituʻa ʻakinautolu ʻe he tokosiʻi pe: ko e moʻoni te ne ngaohi honau nofoʻanga ko e meʻa fakaofo ʻiate kinautolu.
Darum hört den Ratschluß Jehovahs, den Er über Edom beschlossen hat, und Seine Gedanken, die Er wider Themans Bewohner denkt: Schleppen sie nicht davon die Geringen der Herde; verwüsten sie nicht ihren Wohnort?
21 ‌ʻOku ngalulu ʻae kelekele ʻi he longoaʻa ʻo ʻenau tō, naʻe ongo atu ʻae longoaʻa ʻo ia ʻi he tangi ʻi he Tahi Kulokula.
Die Erde bebt von dem Getöse ihres Falls, am Schilfmeere hört man die Stimme seines Geschreis.
22 Vakai, te ne ʻalu hake pea puna ʻo hangē ko e ʻikale, pea mafola hono kapakau ki Posila: pea ʻi he ʻaho ko ia ʻe hoko ʻae loto ʻoe tangata mālohi ʻo ʻItomi ʻo hangē ko e loto ʻoe fefine ʻi heʻene langā.”
Siehe, wie der Adler steigt er auf und schwebt und breitet seine Flügel über Bozrah, und das Herz der Helden Edoms wird an dem Tage wie das Herz des Weibes im Kreißen.
23 Ko e meʻa ʻoku kau ki Tamasikusi. “Kuo puputuʻu ʻa Hamati pea mo ʻAapati: he kuo nau fanongo ki he ngaahi ongoongo kovi: ʻoku vaivai honau loto; kuo fakavai ʻakinautolu ʻi he mamahi ke hangē ko e tahi, ʻaia ʻoku ʻikai ʻaupito malaʻia.
Wider Damask. Beschämt ist Chamath und Arpad; denn ein böses Gerücht hören sie, sie zerfließen. Am Meer ist Besorgnis, sie vermögen nicht zu rasten.
24 Kuo vaivai ʻa Tamasikusi, kuo tafoki mai ia ke hola, pea kuo moʻua ia ʻi he manavahē: pea kuo maʻu ia ʻe he feinga mo e mamahi, ʻo hangē ko e fefine ʻoku langā.
Damask erschlafft, hat sich zur Flucht gewandt, und grauen hat sie gefaßt, Drangsal und Geburtsnöten sie ergriffen, wie die Gebärerin.
25 Ko e hā naʻe ʻikai tuku ai ʻae kolo ongoongolelei, ko e kolo naʻaku fiefia ai?
Wie ist sie nicht verlassen, die Stadt des Lobes, Meiner Freude Stadt.
26 Ko ia ʻe tō hono kau talavou ʻi hono ngaahi hala, pea ʻe tuʻusi ʻae kau tangata tau kotoa pē ʻi he ʻaho ko ia,” ʻoku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau.
Darum fallen sie auf ihren Straßen ihre Jünglinge, und alle Männer des Streites gehen unter an jenem Tage, spricht Jehovah der Heerscharen.
27 “Pea te u tutu ʻae afi ʻi he ʻā ʻo Tamasikusi, pea ʻe ʻauha ai ʻae ngaahi fale fakaʻeiʻeiki ʻo Penihatati.”
Und in der Mauer von Damask zünde Ich Feuer an, daß es Benhadads Paläste auffresse.
28 Ko e meʻa ʻoku kau ki Keta, mo e ngaahi puleʻanga ʻo Hasoa, ʻaia ʻe teʻia ʻe Nepukanesa ko e tuʻi ʻo Papilone, ʻoku pehē ʻe Sihova; “Mou tuʻu, ʻo ʻalu hake ki Keta, pea maumauʻi ʻae kau tangata mei hahake.
Wider Kedar und wider die Königreiche Chazors, die Nebuchadrezzar, Babels König, schlug. So spricht Jehovah: Steht auf und ziehet wider Kedar hinauf und verheeret die Söhne des Ostens.
29 Te nau ʻave honau ngaahi fale fehikitaki pea mo ʻenau fanga manu: pea te nau ʻave maʻanautolu ʻae ngaahi puipui, mo ʻenau ngaahi ipu kotoa pē, pea mo ʻenau fanga kāmeli; pea te nau tangi kiate kinautolu ʻo pehē, ʻoku ʻi he potu kotoa pē ʻae manavahē.
Und ihre Zelte und ihr Kleinvieh nehmen sie, ihre Teppiche und all ihre Geräte und ihre Kamele nehmen sie für sich fort, und rufen über sie: Bangen ringsum.
30 “ʻAe kakai ʻo Hasoa, ʻOku pehē ʻe Sihova, “Mou hola ʻo ʻalu mamaʻo, pea nofo māʻulalo; koeʻuhi ko Nepukanesa ko e tuʻi ʻo Papilone, kuo ne fakakaukau ha meʻa kiate kimoutolu, pea tuʻutuʻuni ha meʻa ke fai kiate kimoutolu.
Fliehet, schweifet sehr umher! Gehet in die Tiefe zu wohnen Chazors Bewohner, spricht Jehovah; denn Nebuchadrezzar, der König Babels, hat einen Ratschluß wider euch beschlossen; und er denkt einen Gedanken wider sie.
31 ‌ʻOku pehē mai ʻe Sihova, ‘Mou tuʻu, pea ʻalu hake ki he kakai ʻoku fakafiemālie, ʻaia ʻoku nofo fakafiemālie, pea ʻoku ʻikai ha ngaahi matapā pe ha ngaahi fakamaʻu, ʻoku nofo taha pe ʻakinautolu.
Steht auf, zieht hinauf zu einer zufriedenen Völkerschaft, die da wohnt in Sicherheit, spricht Jehovah, keine Türflügel und keine Riegel hat sie, einsam wohnen sie.
32 Pea ʻe vetea ʻa ʻenau fanga kāmeli, pea ʻave mo ʻenau fanga manu lahi: pea te u fakamovetevete ʻakinautolu ki he ngaahi potu kotoa pē, ko kinautolu ʻoku ʻi he ngaahi muileleu mamaʻo; pea te u ʻomi ʻenau mamahi mei he ngaahi potu kotoa pē, ʻoku pehē ʻe Sihova.
Und ihre Kamele sollen zum Raube werden, und ihrer Viehherden Menge zur Beute, und Ich zersprenge in alle Winde die im Winkel Abgeschnittenen, und lasse ihre Not von allen Seiten kommen, spricht Jehovah.
33 Pea ʻe hoko ʻa Hasoa ko e nofoʻanga ʻoe fanga talākoni, pea mo e potu liʻaki ʻo taʻengata: ʻe ʻikai nofomaʻu ʻi ai ha tangata, pea ʻe ʻikai nofo ai ha foha ʻoe tangata.”
Und Chazor soll werden zur Behausung der Drachen, zur Verwüstung ewiglich. Nicht wird ein Mann darin wohnen, und nicht in ihr sich aufhalten ein Menschensohn.
34 Ko e folofola ʻa Sihova naʻe hoko kia Selemaia ko e palōfita ki ʻIlami ʻi he kamataʻanga ʻoe pule ʻa Setikia ko e tuʻi ʻo Siuta, ʻo pehē,
Das Wort Jehovahs, das geschah an Jirmejahu, den Propheten, wider Elam im Anfang der Regierung Zidkijahus, des Königs von Jehudah, sprechend:
35 “ʻOku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau, ‘Vakai, te u fesiʻi ʻae kaufana ʻo ʻIlami, ko honau mālohiʻanga.
So spricht Jehovah der Heerscharen: Siehe, Ich breche Elams Bogen, den Erstling seiner Macht.
36 Pea te u ʻomi ki ʻIlami ʻae matangi ʻe fā, mei he ngataʻanga ʻe fā ʻoe langi, pea ʻe fakamovetevete ʻakinautolu ʻi he feituʻu matangi ko ia kotoa pē; pea ʻoku ʻikai ha kakai, ʻe taʻehoko ki ai ʻae kau liʻekina ʻo ʻIlami.
Und Ich lasse kommen über Elam vier Winde von den vier Enden der Himmel, und zersprenge sie nach allen diesen Winden, und keine Völkerschaft soll sein, wohin nicht kämen Verstoßene von Elam.
37 Pea te u fakailifiaʻi ʻa ʻIlami ʻi he ʻao ʻo hono ngaahi fili, pea ʻi he ʻao ʻonautolu ʻoku kumi ki heʻenau moʻui: pea te u ʻomi kiate kinautolu ʻae kovi, ʻio, ko e kakaha ʻo ʻeku tuputāmaki,’ ʻoku pehē ʻe Sihova; ‘pea te u ʻomi kiate kinautolu ʻae heletā, kaeʻoua ke u fakaʻauha ʻaupito ʻakinautolu:
Und Ich lasse Elam sich entsetzen vor seinen Feinden und vor denen, die nach seiner Seele trachten, und werde Böses über sie bringen, Meines Zornes Entbrennen, spricht Jehovah, und hinter ihnen her das Schwert senden, bis daß Ich sie alle gemacht habe.
38 Pea te u fokotuʻu hoku nofoʻanga fakaʻeiʻeiki ʻi ʻIlami, pea fakaʻauha mei ai ʻae tuʻi pea mo e houʻeiki,’ ʻoku pehē ʻe Sihova.
Und Meinen Thron will Ich in Elam setzen und von da König und Oberste zerstören, spricht Jehovah.
39 ‘Ka ʻe hoko ʻi he ngaahi ʻaho fakamui, ʻa ʻeku toe ʻomi ʻae fakapōpula ʻo ʻIlami,’ ʻoku pehē ʻe Sihova.”
Und in den letzten der Tage wird geschehen, daß Ich zurückwende Elams Gefangenschaft, spricht Jehovah.

< Selemaia 49 >