Selemaia 37

1 Pea naʻe pule ʻae tuʻi ko Setikia ko e foha ʻo Siosaia ko e fetongi ʻo Konaia ko e foha ʻo Sihoiakimi, ʻaia naʻe fakanofo ko e tuʻi ʻi he fonua ʻo Siuta, ʻe Nepukanesa ko e tuʻi ʻo Papilone.

Och Sidkia, Josias son, blev konung i stället för Konja, Jojakims son; ty Nebukadressar, konungen i Babel, gjorde honom till konung i Juda land.

2 Ka naʻe ʻikai te ne fanongo ʻe ia, pe ko ʻene kau tamaioʻeiki, pe ko e kakai ʻoe fonua ki he ngaahi folofola ʻa Sihova, ʻaia naʻa ne folofolaʻaki ʻi he palōfita ko Selemaia.

Men varken han eller hans tjänare eller folket i landet hörda på HERRENS ord, dem som han talade genom profeten Jeremia.

3 Pea naʻe fekau ʻe Setikia ko e tuʻi ʻa Sehukali, ko e foha ʻo Selemaia, pea mo Sefania ko e foha ʻo Māseia ko e taulaʻeiki, ki he palōfita ko Selemaia, ʻo pehē, “Hūfia ni ʻakimautolu kia Sihova ko hotau ʻOtua,”

Dock sände konung Sidkia åstad Jehukal, Selemjas son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till profeten Jeremia och lät säga: "Bed för oss till HERREN, vår Gud."

4 He naʻe kei feʻaluʻaki pe ʻa Selemaia ʻi he kakai: he naʻe teʻeki ai tuku ia ki he fale fakapōpula.

Jeremia gick då ännu ut och in bland folket, ty man hade ännu icke satt honom i fängelse.

5 Pea naʻe toki haʻu ʻae kautau ʻa Felo mei ʻIsipite: pea kuo fanongo ki ai ʻae kau Kalitia ʻakinautolu naʻe kāpui ʻa Selūsalema, naʻa nau ʻalu mei Selūsalema.

Och Faraos här hade då dragit ut från Egypten; och när kaldéerna, som belägrade Jerusalem, hade fått höra ryktet därom, hade de dragit sig tillbaka från Jerusalem.

6 Pea naʻe toki hoko ʻae folofola ʻa Sihova ki he palōfita ko Selemaia, ʻo pehē,

Då kom HERRENS ord till profeten Jeremia; han sade:

7 “ʻOku pehē ʻe Sihova, ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli; ‘Te ke lea ʻo pehē ki he tuʻi ʻo Siuta, ʻaia naʻe fekau koe kiate au ke ʻeke kiate au; “Vakai, ko e kau tau ʻa Felo ʻaia kuo haʻu ko e tokoni kiate kimoutolu, te nau toe ʻalu ki ʻIsipite ko honau fonua.

Så säger HERREN, Israels Gud: Så skolen I svara Juda konung, som har sänt eder till mig för att fråga mig: "Se, Faraos här, som har dragit ut till eder hjälp, skall vända tillbaka till sitt land Egypten.

8 Pea ʻe toe haʻu ʻae kau Kalitia ʻo tau mo e kolo ni, pea ʻe lavaʻi ia, pea tutu ʻaki ia ʻae afi.”’

Sedan skola kaldéerna komma tillbaka och belägra denna stad och de skola då intaga den och bränna upp den i eld.

9 “ʻOku pehē ʻe Sihova; ‘ʻOua naʻa kākaaʻi ʻakimoutolu, ʻo pehē, Ko e moʻoni ʻe ʻalu ʻiate kitautolu ʻae kau Kalitia; koeʻuhi ʻe ʻikai te nau ʻalu.

Därför säger HERREN så: Bedragen icke eder själva med att tänka: 'Kaldéerna skola nu en gång för alla draga bort ifrån oss'; ty de skola icke draga bort.

10 Kapau naʻa mou taaʻi ʻae kautau kotoa pē ʻae kau Kalitia ʻaia naʻe tauʻi ʻakimoutolu, kae toe pe ʻae kau tangata kafo ʻiate kinautolu, ka te nau tuʻu hake ʻae tangata taki taha mei hono fale fehikitaki, pea tutu ʻaki ʻae afi ʻae kolo ni.”

Nej, om I än så slogen kaldéernas hela här, när de strida mot eder, att allenast några svårt sårade män blevo kvar av dem, så skulle dessa resa sig upp, var och en i sitt tält, och skulle bränna upp denna stad i eld.

11 Pea naʻe hoko ʻo pehē, ʻi he mahuʻi ʻae tau ʻae kau Kalitia mei Selūsalema ko e manavahē ki he kau tau ʻa Felo,

Men när kaldéernas här hade dragit sig tillbaka från Jerusalem för Faraos har,

12 Naʻe ʻalu atu ʻa Selemaia ke mahuʻi mei Selūsalema ki he fonua ʻo Penisimani, ʻi he lotolotonga ʻoe kakai ʻi ai.

ville Jeremia lämna Jerusalem och begiva sig till Benjamins land, för att där taga i besittning en jordlott bland folket.

13 Pea ʻi heʻene ʻi he matapā ʻo Penisimani, naʻe ʻi ai ʻae ʻeiki ʻae fale fakapōpula, ko hono hingoa ko ʻIlisa, ko e foha ʻo Selemaia, ko e foha ʻo Hanania; pea naʻa ne puke ʻa Selemaia ko e palōfita, ʻo ne pehē, “ʻOku ke hola ki he kau Kalitia.”

När han då kom till Benjaminsporten, stod där såsom vakthavande en man vid namn Jiria, son till Selemja, son till Hananja; denne grep profeten Jeremia och sade: "Du vill gå över till kaldéerna."

14 Pea pehē ʻe Selemaia, “ʻOku ʻikai moʻoni ia; ʻoku ʻikai te u hola ki he kau Kalitia.” Ka naʻe ʻikai te ne tui kiate ia: Pea puke ʻe ʻIlisa ʻa Selemaia, pea ʻomi ia ki he houʻeiki.

Jeremia svarade: "Det är icke sant; jag vill icke gå över till kaldéerna", men ingen hörde på honom. Och Jiria grep Jeremia och förde honom till furstarna.

15 Pea naʻe ʻita ʻae houʻeiki kia Selemaia, pea taaʻi ia, pea tuku ia ki he fale fakapōpula ʻi he fale ʻo Sonatapi ko e tangata tohi: he kuo nau ngaohi ia ko e fale fakapōpula.

Och furstarna förtörnades på Jeremia och läto hudflänga honom och satte honom i häkte i sekreteraren Jonatans hus, ty detta hade de gjort till fängelse.

16 Pea kuo hū ʻa Selemaia ki he fale fakapoʻuli, pea mo hono ngaahi ʻana, pea nofo ai ʻa Selemaia ʻi he ngaahi ʻaho lahi;

Men när Jeremia hade kommit i fängelsehålan, ned i fångvalven, och suttit där en lång tid,

17 Pea naʻe toki fekau ʻe Setikia ko e tuʻi ke ʻomi ia mei ai: pea fehuʻi fakafufū ʻe he tuʻi kiate ia ʻi hono fale, ʻo pehē, “ʻOku ai ha folofola meia Sihova?” Pea pehē ʻe Selemaia, “ʻOku ai:” he naʻe pehē ʻe ia, “ʻE tukuange koe ki he nima ʻoe tuʻi ʻo Papilone.”

sände konung Sidkia och lät hämta honom; och hemma hos sig frågade konungen honom hemligen och sade: "Har något ord kommit från HERREN Jeremia svarade: "Ja"; och han tillade: "Du skall bliva given i den babyloniske konungens hand.

18 Pea naʻe lea ʻa Selemaia, ki he tuʻi ko Setikia, “Ko e hā ʻeku kovi kuo u fai kiate koe, pe ki hoʻo kau tamaioʻeiki, pe ki hoʻo kakai, koeʻuhi kuo mou tuku ai au ki he fale fakapōpula?

Därefter frågade Jeremia konung Sidkia: "Varmed har jag försyndat mig mot dig och dina tjänare och detta folk, eftersom I haven satt mig i fängelse?

19 Ko e fē homou kau palōfita naʻe kikite kiate kimoutolu, ʻo pehē, ‘ʻE ʻikai tauʻi ʻakimoutolu, pe ko e fonua ni ʻe he tuʻi ʻo Papilone?’

Och var äro nu edra profeter, som profeterade för eder och sade: 'Konungen i Babel skall icke komma över eder och över detta land'?

20 Ka ko eni, fanongo mai, ʻOku ou kole kiate koe, ʻE hoku ʻeiki ko e tuʻi: ʻoku ou kole kiate koe, tuku ke lelei ʻeku kole ʻi ho ʻao; pea ʻoua naʻa pule ke toe ʻave au ki he fale ʻo Sonatapi ko e tangata tohi, telia naʻaku mate ai.”

Så hör mig nu, herre konung; värdes upptaga min bön: sänd mig icke tillbaka till sekreteraren Jonatans hus, på det att jag icke må dö där."

21 Pea naʻe toki fekau ʻe Setikia ko e tuʻi ke ʻave ʻa Selemaia ki he lotoʻā ʻoe fale fakapōpula, pea ke nau foaki kiate ia ʻi he ʻaho kotoa pē ʻae konga mā mei he hala ʻoe kau tangata taʻo mā, ʻo aʻu ki he fakaʻosi ʻae mā kotoa pē ʻi he kolo. Ko ia naʻe nofo ʻa Selemaia ki he lotoʻā ʻoe fale fakapōpula.

På konung Sidkias befallning satte man då Jeremia i förvar i fängelsegården, och gav honom en kaka bröd om dagen från Bagargatan, till dess att det var slut på allt brödet i staden. Så stannade Jeremia i fängelsegården.