ʻIsaia 6
1 ʻI he taʻu naʻe pekia ai ʻae tuʻi ko ʻUsia ne u mamata kia Sihova ʻoku ʻafio ʻi hono ʻafioʻanga, kuo māʻolunga mo hiki hake, pea ko hono kofu tōtōlofa naʻe fonu ai ʻae falelotu lahi.
Uti det året, då Konung Ussia blef död, såg jag Herran sitta på en hög och härlig stol, och hans klädefåll uppfyllde templet.
2 Pea naʻe tuʻu ʻi ʻolunga ʻae Selafimi: naʻe taki ono hona kapakau; naʻa ne fakapulou ʻaki hono mata ʻae ua, pea ne ʻufiʻufi ʻaki hono vaʻe ʻae ua, pea ne puna ʻaki ʻae ua.
Seraphim stodo öfver honom, hvardera hade sex vingar; med två betäckte de sitt anlete; med två betäckte de sina fötter, och med två flögo de.
3 Pea naʻa na lea fetāliaki, ʻo pehē, “ʻOku māʻoniʻoni, ʻoku māʻoniʻoni, ʻoku māʻoniʻoni, ʻa Sihova ʻoe ngaahi kautau: ʻoku fonu ʻa māmani kotoa pē ʻi hono nāunau.”
Och den ene ropade till den andra, och sade: Helig, Helig, Helig är Herren Zebaoth; hela jorden är full med hans äro;
4 Pea naʻe ngaueue ʻae ngaahi pou ʻoe matapā ʻi he leʻo ʻo ia naʻe ui, pea naʻe fakafonu ʻae fale ʻi he ʻohuafi.
Så att öfre dörrstocken bäfvade af deras rops röst, och huset vardt fullt med rök.
5 Pea ne u toki pehē, “Kuo u malaʻia au! He kuo u ʻauha; koeʻuhi ko e tangata loungutu taʻemaʻa au, pea ʻoku ou nofo ʻi he lotolotonga ʻoe kakai loungutu taʻemaʻa: he kuo mamata ʻa hoku mata ki he Tuʻi, ko Sihova ʻoe ngaahi kautau.”
Då sade jag: Ve mig, jag förgås; ty jag hafver orena läppar, och bor ibland ett folk som orena läppar hafver; ty jag hafver sett Konungen, Herran Zebaoth, med min ögon.
6 Pea naʻe toki puna mai ʻae tokotaha ʻoe Selafimi kiate au, naʻe ʻi hono nima ʻae malalaʻi afi, ʻaia naʻa ne toʻo ʻaki ʻae hikofi mei he feilaulauʻanga.
Då flög en af Seraphim till mig, och hade ett glödande kol uti handene, det han med en tång tog af altaret;
7 Pea naʻa ne ai ia ki hoku ngutu, mo ne pehē, “Vakai kuo tau ʻae meʻa ni ki ho loungutu; pea kuo toʻo ʻo ʻave hoʻo hia, pea kuo fakamaʻa hoʻo angahala.”
Och kom vid min mun, och sade: Si, härmed hafver jag kommit vid dina läppar, att din missgerning skall varda ifrå dig tagen, och din synd försonad vara.
8 Pea ne u fanongo foki ki he leʻo ʻo Sihova, naʻe pehē, “Ko hai te u fekau, pea ko hai ʻe ʻalu maʻamautolu?” Pea ne u toki pehē, “Ko au eni; ke ke fekau au.”
Och jag hörde Herrans röst, att han sade: Hvem skall jag sända? Hvilken vill vara vårt bådskap? Men jag sade: Här är jag, sänd mig.
9 Pea naʻa ne pehē, “ʻAlu, pea tala ki he kakai ni, ʻOku mou fanongo moʻoni, kae ʻikai ongoʻi; pea ʻoku mou mamata pau, kae ʻikai ʻiloʻi.
Och han sade: Gack åstad, och säg till detta folket: Hörer, och förstår det icke; ser, och märker det intet.
10 Ngaohi ke fangapesi ʻae loto ʻoe kakai ni, pea ngaohi ke mamafa honau telinga, pea tāpuni honau mata; telia naʻa nau mamata ʻaki honau mata, pea fanongo ʻaki honau telinga, pea ʻilo ʻaki honau loto, pea liliu, pea hoko ʻo moʻui.”
Förstocka detta folks hjerta, och låt deras öron lomhörd varda, och förblinda deras ögon, att de intet se med sin ögon, eller höra med sin öron, eller förstå med sitt hjerta, och omvända sig, och varda salige.
11 Pea ne u toki pehē, “ʻE Sihova, ʻe fēfē hono fuoloa?” Pea naʻa ne pehē mai, “Ke ʻoua ke lala ʻae ngaahi kolo ʻo ʻikai ha tokotaha ke nofo ai, pea ʻikai ha tangata ʻi he ngaahi fale, pea lala ʻaupito ʻae fonua,
Men jag sade: Herre, huru länge? Han sade: Tilldess, att städerna öde varda utan inbyggare, och husen utan folk, och marken ligger platt öde.
12 Pea ke ʻoua ke ʻave ʻe Sihova ʻae kakai, pea hoko ʻae liʻaki lahi ki he fonua.
Ty Herren skall låta folket komma, långt bort, så att landet skall svårliga öfvergifvet varda.
13 Ka e ʻi ai ʻae vahe ʻe hongofulu, pea ʻe toe foki ia, pea ʻe keina ia; ka e hangē ko e ʻakau ko e teili, pea hangē ko e oke, ʻoka tā hifo ʻoku kei tuʻu hono aka: ʻe pehē ʻe hoko ʻae hako māʻoniʻoni ko e aka ʻoe puleʻanga.”
Dock skall ännu tiondedelen blifva derinne; ty det skall varda bortfördt och förhärjadt, såsom en ek och lind, som ännu hafva bålen, ändock deras löf afslagne, varda; en helig säd skall sådana bål vara.
