ʻIsaia 59

1 Vakai, ʻoku ʻikai fakanounou ʻae nima ʻo Sihova, ke ne taʻefaʻafakamoʻui; pea ʻoku ʻikai mamafa hono fofonga, ke ne taʻefaʻaongoʻi.

Si, Herrans hand är icke för kort, så att han icke hjelpa, kan; och hans öron äro icke lomhörd vorden, att han intet hörer;

2 Ka ko hoʻomou ngaahi hia kuo fakamavae ʻakimoutolu mo homou ʻOtua, pea ʻi hoʻomou angahala kuo ne fakafufū hono fofonga meiate kimoutolu, koeʻuhi ʻe ʻikai te ne fanongo,

Utan edor ondska åtskiljer eder och edar Gud ifrå hvarannan; och edra synder gömma bort hans ansigte ifrån eder, att I icke hörde varden.

3 He kuo fakaʻuli homou nima ʻaki ʻae toto, mo homou louhiʻi nima ʻaki ʻae fai kovi; kuo lea loi homou loungutu, kuo puʻaki ʻe homou ʻelelo ʻae kovi.

Ty edra händer äro med blod besmittade, och edor finger med odygd; edra läppar tala lögn; edor tunga diktar orätt.

4 ‌ʻOku ʻikai ui ha taha ki he angatonu, pe lea ha niʻihi ki he moʻoni, ʻoku nau faʻaki ki he vaʻinga, pea lea loi; ʻoku nau tuituʻia ʻi he fai kovi, pea nau fanauʻi ʻae angahala.

Det är ingen, som om rättfärdighet predikar, eller troliga dömer; man tröster uppå fåfängelighet, och talar intet det något doger; med olycko äro de hafvande, och föda vedermödo.

5 ‌ʻOku nau fōfoaʻi ʻae fua ʻoe ngata fekai, pea fi ʻae matamata kupenga ʻoe hina: ko ia ʻoku ne kai honau fua ʻe mate, pea ko ia kuo laiki ʻoku haʻu mei ai ʻae ngata fekai.

De ligga på basiliskes äggom, och väfva dvergsnät. Äter man af deras ägg, så måste man dö; trådar man ock deruppå, så får man en huggorm derut.

6 ‌ʻE ʻikai hoko ko e ngaahi kofu ʻenau matamata kupenga, pea ʻe ʻikai te nau ʻufiʻufi ʻakinautolu ʻaki ʻenau ngaahi ngāue: he ko ʻenau ngaahi ngāue ko e ngāue ʻae angahala, pea ʻoku ʻi honau nima ʻae ngāue fakamālohi.

Deras dvergsnät doga intet till kläder, och deras verk doger intet till öfvertäckelse; ty deras verk är möda, och uti deras händer är orätt.

7 ‌ʻOku lele honau vaʻe ki he kovi, pea ʻoku nau fai toʻotoʻo ke lilingi ʻae toto ʻoe taʻehalaia: ko ʻenau ngaahi mahalo ko e ngaahi mahalo ʻoe angahala; ʻoku ʻi honau ngaahi hala ʻae maumau mo e fakaʻauha.

Deras fötter löpa till ondt, och äro snare till att utgjuta oskyldigt blod; deras tankar äro vedermöda; deras väg är skade och förderf.

8 Ko e hala ʻoe melino ʻoku ʻikai te nau ʻiloʻi; pea ʻoku ʻikai ha angatonu ʻi honau ngaahi ʻaluʻanga: kuo nau ngaohi kiate kinautolu ʻae ngaahi hala pikopiko: ko ia ʻe ʻalu ai ʻe ʻikai te ne ʻilo ha fiemālie.

De känna icke fridsens väg, och ingen rätt är uti deras gånger. De äro vrånge på deras vägom; den som der går uppå, han hafver aldrig frid.

9 “Ko ia ʻoku mamaʻo ai meiate kitautolu ʻae fakamaau, pea ʻoku ʻikai hoko mai ʻae angatonu: ʻoku tau tatali ki he maama, kae vakai ko e fakapoʻuli; ki he maama lahi, ka ʻoku tau ʻeveʻeva ʻi he poʻuli.

Derföre är rätten långt ifrån oss, och vi få icke rättvisona; vi bide efter ljus, si, så varder det mörker; efter sken, och si, vi vandre i töckno.

10 ‌ʻOku tau tautaufā ki he ʻā ʻo hangē ko e kui, pea ʻoku tau tautaufā ʻo hangē ʻoku ʻikai hatau mata: ʻoku tau humu ʻi he hoʻatāmālie ʻo hangē ha poʻuli; ʻoku tau ʻi he ngaahi potu lala ʻo hangē ko e kakai mate.

Vi famle efter väggene såsom de blinde, och trefve såsom de der inga ögon hafva; vi stöte oss om middagen såsom i skymningene; vi äre i mörkret såsom de döde;

11 ‌ʻOku tau tangi kotoa pē ʻo tatau mo e fanga pea, pea ʻoku tangi mamahi ʻo hangē ko e kulukulu, ʻoku tau kumi ki he fakamaau, ka ʻoku ʻikai; ki he fakamoʻui, ka ʻoku mamaʻo ia ʻiate kitautolu.

Vi vråle alle såsom björnar, och knurle såsom dufvor; ty vi bide efter rätten, och si, der är ingen; efter salighet, och si, hon är fjerran ibland oss.

12 He kuo fakalahi ʻemau ngaahi talangataʻa ʻi ho ʻao, pea ʻoku talatalaakiʻi ʻakitautolu ʻe heʻetau ngaahi angahala: he ʻoku ʻiate kitautolu ʻetau ngaahi talangataʻa; pea ko ʻetau ngaahi angahala, ʻoku tau ʻilo ia;

Ty vår öfverträdelse för dig är alltför mycken, och våra synder svara emot oss; ty vår öfverträdelse är när oss, och vi synde vetande;

13 Ko e meʻa ʻi he angatuʻu mo e lohiakiʻi kia Sihova, mo e ʻalu mei hotau ʻOtua, ʻo lea ki he fakamālohi mo e fakaaoao, ʻi he mahalo ʻaki mo e fakahā mei he loto ʻae ngaahi lea loi.

Med öfverträdelse och lögn emot Herran; med fråvändning ifrå vår Gud, till att tala orätt och olydighet, tänka och dikta falsk ord utu hjertana.

14 Pea kuo foki ki mui ʻae fakamaau, pea ʻoku ʻi he mamaʻo ʻae angatonu: he kuo hinga ʻae moʻoni ʻi he hala, pea ʻoku ʻikai faʻa hū ki ai ʻae faitotonu.

Derföre är ock rätten tillbakaviken, och rättvisan fjerran gången; ty sanningen faller uppå gatone, och: redelighet kan icke komma fram;

15 ‌ʻIo, kuo mole ʻae moʻoni; pea ʻoku lau ko e faha ʻaia kuo afe mei he kovi: pea naʻe ʻafio ki ai ʻa Sihova, pea naʻe kovi ia ki hono fofonga ʻi he ʻikai ai ha fakamaau.”

Sanningen är borto, och den som viker ifrå det onda, han måste hvars mans rof vara. Sådant ser Herren, och det behagar honom illa, att ingen rätt är.

16 “Pea naʻa ne ʻafioʻi ʻoku ʻikai ai ha tangata, pea ofo ia ʻi he ʻikai ha fakalaloa: ko ia naʻe ʻomi ʻe hono nima ʻae fakamoʻui kiate ia; pea ko ʻene māʻoniʻoni, naʻe tokoni ia kiate ia.

Och han ser, att der är ingen, och förundrar sig, att ingen lägger sig der ut före; derföre hjelper han honom sjelf med sinom arm, och hans rättfärdighet uppehåller honom.

17 He naʻa ne ʻai ʻae māʻoniʻoni ʻo hangē ko e kofu fatafata, pea mo e tatā ʻoe fakamoʻui ki hono fofonga; pea ne ai ʻae teunga ʻoe houhau ko e kofu, pea naʻa ne kofuʻaki ʻae loto faivelenga ʻo hangē ko e kofutuʻa.”

Ty han drager rättfärdighet uppå såsom ett pansar, och sätter salighetenes hjelm uppå sitt hufvud; och ikläder sig till att hämnas, och drager uppå sig nit såsom en kjortel;

18 ‌ʻO fakatatau ki heʻenau ngaahi faianga, ʻe pehē ʻene totongi, ʻaki ʻae houhau ki he kau angatuʻu, ʻae totongi ki hono ngaahi fili; ki he ngaahi motu te ne fakatatau ʻae totongi.

Såsom den der sinom motståndarom vedergälla, och sina fiendar med grymhet betala vill; ja, öomen vill han betala;

19 Ko ia te nau manavahē ai ki he huafa ʻo Sihova mei he lulunga, pea mo hono nāunau mei he hopoʻangalaʻā. ʻOka ʻoho mai ʻae fili ʻo hangē ko e vaitafe lahi, ʻe hiki hake ʻe he Laumālie ʻo Sihova ha fuka kiate ia.

Att Herrans Namn må fruktadt varda ifrån vestan, och hans härlighet ifrån östan, när han kommandes varder såsom en förhållen ström, den Herrans väder åstad drifver.

20 Pea ʻoku pehē ʻe Sihova, ʻE haʻu ʻae Huhuʻi ki Saione, pea kiate kinautolu ʻoku tafoki mei he talangataʻa ʻia Sēkope.

Ty dem i Zion skall komma en förlossare, och dem som sig omvända ifrå synderna i Jacob, säger Herren.

21 ‌ʻOku pehē ʻe Sihova, “Ka ko au, ko ʻeku fuakava eni mo kinautolu; Ko hoku laumālie ʻaia ʻoku ʻiate koe, pea mo ʻeku ngaahi lea kuo u ʻai ki ho ngutu, ʻe ʻikai ʻalu ʻi ho ngutu, pe mei he ngutu ʻo ho hako, pe mei he ngutu ʻoe hako ʻo ho hako, ʻoku pehē ʻe Sihova, ngata mei heni ʻo aʻu ʻo taʻengata.”

Och jag gör detta förbund med dem, säger Herren: Min ande, som när dig är, och min ord, de jag uti din mun satt hafver, skola icke vika ifrå dinom mun, ej heller ifrå dine säds och barnabarns mun, säger Herren, ifrå nu och i evighet.