ʻIsaia 58

1 “Tangi kalanga, ʻoua ʻe taʻofi, hiki hake ho leʻo ʻo hangē ko e meʻalea, pea fakahā ki hoku kakai ʻenau angahala, pea ki he fale ʻo Sēkope ʻenau ngaahi hia.

Ropa med full hals utan återhåll, häv upp din röst såsom en basun och förkunna för mitt folk deras överträdelse, för Jakobs hus deras synder.

2 Ka ʻoku nau kumi ʻi he ʻaho kotoa pē kiate au, pea fiefia ʻi he ʻilo ki hoku ngaahi hala, ʻo hangē ko e puleʻanga naʻe fai māʻoniʻoni, pea taʻeliʻaki ʻae tuʻutuʻuni ʻa honau ʻOtua: ʻoku nau kole kiate au ʻae ngaahi tuʻutuʻuni ʻoe angatonu; ʻoku nau fiefia ʻi he ʻunuʻunu atu ki he ʻOtua.

Väl söka de mig dag ut och dag in och vilja hava kunskap om mina vägar. Såsom vore de ett folk, som övade rättfärdighet och icke övergåve sin Guds rätt, så fråga de mig om rättfärdighetens rätter och vilja, att Gud skall komma till dem:

3 ‌ʻOku nau pehē, ‘Ko e hā kuo mau ʻaukai, ka ʻoku ʻikai te ke ʻafioʻi? Ko e hā kuo mau fakamamahi ai homau laumālie, pea ʻoku ʻikai te ke tokangaʻi?’ “Vakai ʻi he ʻaho ʻo hoʻomou ʻaukai ʻoku mou ʻilo ʻae fiemālie, pea pule ke fai hoʻomou ngāue kotoa pē.

"Vartill gagnar det, att vi fasta, när du icke ser det, vartill, att vi späka oss, när du icke märker det?" Men se, på edra fastedagar sköten I edra sysslor, och alla edra arbetare driven I blott på.

4 Vakai, ʻoku mou ʻaukai ke fakakikihi mo alea lalahi, pea ke tā ʻaki ʻae nima ʻoe angahala: ʻe ʻikai te mou ʻaukai ʻo hangē ko e ʻaho ni, ke ngaohi ke ongo homou leʻo ki ʻolunga.

Och se, I hållen eder fasta med kiv och split, med hugg och slag av gudlösa nävar. I hållen icke mer fasta på sådant sätt, att I kunnen göra eder röst hörd i höjden.

5 ‌ʻOku pehē koā ʻae ʻaukai kuo u fili? Ko e ʻaho ke fakamamahi ʻe he tangata hono laumālie? Ko e meʻa ia ke mapelu ki lalo hono ʻulu ʻo hangē ko e kaho, pea ke fofola ʻae tauangaʻa mo e efuefu ki lalo ʻiate ia? Te ke ui ʻae meʻa ni ko e ʻaukai, pea ko e ʻaho fakatuʻotuʻamelie kia Sihova?

Skulle detta vara en fasta, sådan som jag vill hava? Skulle detta vara en rätt späkningsdag? Att man hänger med huvudet såsom ett sävstrå och sätter sig i säck och aska, vill du kalla sådant att hålla fasta, att fira en dag till HERRENS behag?

6 “ʻIkai ko eni ʻae ʻaukai kuo u fili? Ke vete ʻae ngaahi noʻo ʻoe angahala, ke vete ʻae ngaahi kavenga mamafa, pea ke tukuange ʻae kau tamaioʻeiki, pea ke motumotuhi ʻae ngaahi haʻamonga kotoa pē?

Nej, detta är den fasta, som jag vill hava: att I lossen orättfärdiga bojor och lösen okets band, att I given de förtryckta fria och krossen sönder alla ok,

7 ‌ʻIkai ko e meʻa ke tufaki hoʻo mā ki he fiekaia, pea ke ʻomi ʻae masiva kuo lī kituʻa ki ho fale? ʻOka ke ka mamata ki he telefua, ke fakakofu ia; pea ʻoua naʻa ke fufū koe mei ho sino ʻoʻou?

ja, att du bryter ditt bröd åt den hungrige och skaffar de fattiga och husvilla härbärge att du kläder den nakne, var du ser honom, och ej drager dig undan för den som är ditt kött och blod.

8 Ka pehē ʻe toki ulo atu hoʻo maama ʻo hangē ko e pongipongi, pea ʻe tupu vave hoʻo moʻui lelei: pea ʻe muʻomuʻa ʻi ho ʻao ʻa hoʻo māʻoniʻoni; pea ʻe muimui ʻiate koe ʻae nāunau ʻo Sihova.

Då skall ljus bryta fram för dig såsom en morgonrodnad, och dina sår skola läkas med hast, och din rätt skall då gå framför dig och HERRENS härlighet följa dina spår.

9 Pea te ke toki ui pea ʻe tali ʻe Sihova; te ke kalanga, pea te ne pehē, ‘Ko au eni.’ “Kapau te ke toʻo mei ho ʻao ʻae haʻamonga, ʻae tuhutuhu ʻoe nima, mo e lea taʻeʻaonga.

Då skall HERREN svara, när du åkallar honom; när du ropar, skall han säga: "Se, här är jag." Om hos dig icke får finnas någon som pålägger ok och pekar finger och talar, vad fördärvligt är,

10 Pea kapau te ke tangaki ho laumālie ki he fiekaia, pea fafanga ʻae laumālie ʻoku mamahi; pea ʻe toki ʻalu hake ho maama ʻi he fakapoʻuli, pea tatau ʻae fakapoʻuli mo e hoʻatāmālie:

om du delar med dig av din nödtorft åt den hungrige och mättar den som är i betryck, då skall ljus gå upp för dig i mörkret, och din natt skall bliva lik middagens sken.

11 Pea ʻe fakahinohino koe ʻe Sihova maʻuaipē, pea ʻe fakainu ho laumālie ʻoka ʻikai ha vai, pea ʻe fakamālohi ho ngaahi hui: pea te ke hangē ko e ngoue ʻoku fakaviviku, pea hangē ko e matavai moʻui, ʻoku tupu maʻuaipē hono vai.

Och HERREN skall leda dig beständigt; han skall mätta dig mitt i ödemarken och giva styrka åt benen i din kropp. Och du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.

12 Pea ko kinautolu ʻoku ʻiate koe te nau toe langa ʻae ngaahi potu lala: te ke fokotuʻu hake ʻae tuʻunga ʻoe ngaahi toʻutangata lahi; pea ʻe ui koe, ko e fakalelei ʻoe potu ʻā kuo maumau, mo e toe fakapapa ʻoe hala ke ʻalu ai ʻae kakai.

Och dina avkomlingar skola bygga upp de gamla ruinerna, du skall åter upprätta grundvalar ifrån forna släkten; och du skall kallas "han som murar igen revor", "han som återställer stigar, så att man kan bo i landet."

13 “Kapau te ke taʻofi ho vaʻe ʻi he ʻaho tapu, pea ʻoua naʻa fai ki ho loto ʻi hoku ʻaho māʻoniʻoni; pea ke ui ʻae ʻaho tapu ko e fakafiefia, ko e ʻaho māʻoniʻoni ʻo Sihova, ko e ongoongolelei; pea fakaʻapaʻapa ki ai, ʻo taʻefai ki ho ngaahi hala, ʻo taʻefai ki ho loto, pea taʻeleaʻaki ʻae ngaahi lea ʻaʻau:

Om du är varsam med din fot på sabbaten, så att du icke på min heliga dag utför dina sysslor; om du kallar sabbaten din lust och HERRENS helgdag en äredag, ja, om du ärar den, så att du icke går dina egna vägar eller sköter dina sysslor eller talar tomma ord,

14 Pehē, te ke toki fiefia koe ʻia Sihova; pea te u ngaohi koe ke ke heka ʻi he ngaahi potu māʻolunga ʻo māmani, pea te u fafanga ʻaki koe ʻae tofiʻa ʻo Sēkope ko hoʻo tamai:” he kuo folofola pehē ʻae fofonga ʻo Sihova.

då skall du finna din lust i HERREN, och jag skall föra dig fram över landets höjder och giva dig till näring din fader Jakobs arvedel. Ja, så har HERRENS mun talat.