ʻIsaia 45
1 ʻOku pehē ʻe Sihova ki heʻene pani, kia Kolesi, ʻaia kuo u puke ki hono nima toʻomataʻu, ke fakavaivai ʻae ngaahi puleʻanga ʻi hono ʻao; pea te u vete ʻae noʻotanga vala ʻoe ngaahi tuʻi, ke fakaava ʻi hono ʻao ʻae ngaahi matapā louua pea ʻe ʻikai tāpuni ʻae ngaahi matapā;
Så säger Herren till Cores, sin smorda, den jag vid hans högra hand fattar, att jag skall underkufva Hedningarna för honom, och lösa Konungenom svärdet ifrå; på det att portarna skola öppnade varda för honom, och dörrarna icke igenlästa blifva;
2 “Te u muʻomuʻa ʻiate koe, pea ngaohi ʻae ngaahi potu pikopiko ke totonu: te u laiki ʻae ngaahi matapā palasa, pea tuʻusi ke motu ʻae ngaahi ukamea fakamaʻu:
Jag vill gå för dig, och göra backarna till jemna mark; jag vill sönderslå de koppardörrar, och sönderbryta de jernbommar;
3 Pea te u foaki kiate koe ʻae koloa ʻoe poʻuli, mo e koloa fufū ʻoe ngaahi potu lilo, koeʻuhi ke ke ʻilo ko au, ko Sihova, ʻaia ʻoku ui koe ʻaki ho hingoa, ko au ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli.
Och skall gifva dig de fördolda rikedomar, och de bortgömda klenodier, på det att du skall förnimma att jag, Herren Israels Gud, dig vid ditt namn nämnt hafver;
4 Koeʻuhi ko Sēkope ko ʻeku tamaioʻeiki, mo ʻIsileli kuo u fili, kuo u ui ʻaki koe ho hingoa: kuo u fakahingoa koe, ka ʻoku teʻeki te ke ʻilo au.
För Jacob min tjenares skull, och för Israel mins utkorades skull; ja, jag kallade dig vid ditt namn, och nämnde dig, då du ännu intet kände mig.
5 Ko au ko Sihova, pea ʻoku ʻikai mo ha taha, ʻoku ʻikai ha ʻOtua mo au: naʻaku fakakofuʻi koe, ka ʻoku teʻeki te ke ʻilo au:
Jag är Herren, och eljest ingen mer; ingen Gud är utan jag. Jag tillrustade dig, då du ännu intet kände mig;
6 Koeʻuhi ke nau ʻilo mei he hopoʻangalaʻā, pea mei he lulunga, ʻoku ʻikai ha taha mo au. Ko au ko Sihova, pea ʻoku ʻikai mo ha taha.
På det man skall förnimma, både ifrån östan och vestan, att utan mig är intet; jag är Herren, och ingen mer.
7 Kuo u ngaohi ʻae maama, pea fakatupu mo e poʻuli: ʻoku ou fakahoko ʻae melino, pea fakatupu mo e tau: ko au ko Sihova ʻoku ou fai ʻae ngaahi meʻa ni kotoa pē.
Jag, som gör ljuset, och skapar mörkret; jag, som frid gifver, och skapar det onda; jag är Herren, som allt detta gör.
8 Mapee hifo, ʻakimoutolu ʻae ngaahi langi mei ʻolunga, pea tuku ke lilingi ʻe he ngaahi ʻao ʻae māʻoniʻoni: tuku ke fakamanga ʻae kelekele, pea tuku ke tupu ai ʻae moʻui, pea tuku ke tupu fakataha mo e angatonu; ko au ko Sihova kuo u fakatupu ia.
Dryper, I himlar, ofvanefter, och skyn regne rättfärdighet; jorden öppne sig, och bäre salighet, och rättfärdighet växe till med, jag Herren skapar honom.
9 ʻE malaʻia ia ʻaia ʻoku fekuki mo hono Tupuʻanga! Tuku ke fai ʻe he konga ipu maumau mo e ngaahi konga ipu maumau ʻoe kelekele. ʻE pehē ʻe he ʻumea kiate ia ʻoku ne fakafuofua ia, “Ko e hā kuo ke ngaohi?” Pe ko hoʻo ngāue, “ʻOku ʻikai hano nima?”
Ve honom, som träter med sinom skapare, nämliga krukan med krukomakaren. Månn leret säga till krukomakaren: Hvad gör du? Du bevisar icke dina händer på ditt verk.
10 ʻE malaʻia ia ʻoku pehē ki heʻene tamai, “Ko e hā kuo ke fakatupu?” Pe ki he fefine, “Ko e hā ia kuo ke fanauʻi?”
Ve honom, som till fadren säger: Hvi hafver du aflat mig? och till qvinnona: Hvi födde du?
11 ʻOku pehē ʻe Sihova, ko e tokotaha māʻoniʻoni ʻo ʻIsileli, mo hono Tupuʻanga, “Fehuʻi kiate au ʻi he ngaahi meʻa ʻe hoko ʻoku kau ki hoku ngaahi foha, pea ʻi he ngaahi ngāue ʻa hoku nima mou fekau mai kiate au.
Så säger Herren, den Helige i Israel, och hans mästare: Äsker tecken af mig, viser min barn och mina händers verk till mig.
12 Kuo u ngaohi ʻa māmani, pea fakatupu mo e tangata ʻi ai: ko au, kuo u folahi ʻe hoku nima ʻae ngaahi langi, pea kuo u fekau ki honau tokolahi kotoa pē.
Jag hafver gjort jordena, och skapat menniskona deruppå; jag är den, hvilkens händer himmelen utsträckt hafva, och budit allom hans här.
13 ʻOku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau, “kuo u fokotuʻu hake ia ʻi he māʻoniʻoni, pea te u fakahinohino hono ngaahi hala kotoa pē: te ne langa ʻeku kolo, pea te ne tukuange ʻeku ngaahi pōpula, ka e ʻikai koeʻuhi ko e fakatau, pe ko e totongi.
Jag hafver uppväckt honom uti rättfärdighet, och jag skall göra alla hans vägar släta; han skall bygga min stad, och låta mina fångar lösa, icke för penningar eller gåfvor, säger Herren Zebaoth.
14 ʻOku pehē ʻe Sihova, “ʻE haʻu kiate koe ʻae ngāue ʻa ʻIsipite, mo e koloa ʻa ʻItiopea, pea mo e kakai Sipa, ko e kau tangata lalahi, pea ʻe ʻaʻau ʻakinautolu: te nau muimui ʻiate koe; ʻi he ukamea fihifihi te nau aʻu mai, pea te nau tō ki lalo kiate koe, te nau kole kiate koe, ʻo pehē, ‘Ko e moʻoni ʻoku ʻiate koe ʻae ʻOtua; pea ʻoku ʻikai mo ha tokotaha, ʻoku ʻikai mo ha ʻOtua.’”
Så säger Herren: De Egyptiers handel, och de Ethiopers förvärfning, och det stora folket i Seba, skola gifva sig under dig, och vara dine egne; de skola följa dig, uti fjettrar skola de gå, och skola nederfalla för dig, och bedja dig; ty när dig är Gud, och är eljest ingen gud mer.
15 Ko e moʻoni ko koe ko e ʻOtua ʻoku ke fufū koe, ʻE ʻOtua ʻo ʻIsileli, ko e Fakamoʻui.”
Sannerliga äst du en fördold Gud, du Israels Gud, Frälsaren.
16 Te nau mā, pea puputuʻu, ʻakinautolu kotoa pē: ʻe tutuku fakataha ʻi he maveuveu ʻakinautolu ʻoku ngaohi tamapua.
Men de afgudamakare måste allesammans med skam och hån bestå, och med hvarannan med blygd afgå.
17 Ka e fakamoʻui ʻa ʻIsileli ʻia Sihova ʻaki ʻae moʻui taʻengata: ʻe ʻikai te mou mā pe puputuʻu ʻo lauikuonga pea taʻengata.
Men Israel varder förlossad genom Herran evinnerliga; och skall icke till skam och spott varda någon tid i evighet.
18 He ʻoku pehē ʻe Sihova ʻaia naʻa ne ngaohi ʻae ngaahi langi; ko e ʻOtua pe ʻaia naʻe fakafuofua ʻa māmani mo fakatupu ia; kuo ne fokotuʻumaʻu ia, naʻe ʻikai te ne ngaohi ke taʻeʻaonga ia, naʻa ne fakafuofua ia ke nofo ai ʻae kakai: “ko au ko Sihova: pea ʻoku ʻikai mo ha tokotaha.
Ty så säger Herren, som himmelen skapat hafver, Gud, som jordena beredt hafver, och hafver gjort henne och tillredt, och icke så gjort henne, att hon skulle tom vara; utan hafver tillredt henne, att man skall bo deruppå. Jag är Herren, och ingen mer.
19 Naʻe ʻikai te u lea ʻi he lilo, ʻi ha potu fakapoʻuli ʻo māmani: naʻe ʻikai te u pehē taʻeʻaonga ki he hako ʻo Sēkope, ‘Kumi kiate au:’ Ko au ko Sihova ʻoku ou lea ʻaki ʻae māʻoniʻoni, ʻoku ou fakahā ʻae ngaahi meʻa ʻoku totonu.”
Jag hafver icke hemliga talat uti något mörkt rum på jordene; jag hafver icke fåfängt sagt till Jacobs säd: Söker mig; ty jag är Herren, som om rättfärdighet talar, och förkunnar det rätt är.
20 “Fakataha ʻakimoutolu pea haʻu; ʻunuʻunu mai ke ofi ʻakimoutolu kuo hao ʻi he ngaahi puleʻanga: ʻoku ʻikai ha ʻilo ʻiate kinautolu ʻoku fokotuʻu ʻae ʻakau ʻo ʻenau tamapua kuo tongi, pea hū ki he ʻotua ʻoku ʻikai faʻa fakamoʻui.
Låt församla sig och tillhopa framkomma Hedningarnas hjeltar, de der intet veta, och bära deras afgudars stockar, och bedja den gud, som dem intet hjelpa kan.
21 Mou tala, pea ʻomi ke ofi ʻakinautolu, ʻio, tuku ke nau fakakaukau fakataha: ko hai kuo ne fakahā ʻae meʻa ni mei he kuonga ʻi muʻa? Ko hai kuo ne tala ia mei he kuonga ko ia? ʻIkai ko au ko Sihova? Pea ʻoku ʻikai mo ha ʻOtua mo au; ko e ʻOtua angatonu pea ko e Fakamoʻui; ʻoku ʻikai ha taha mo au.
Förkunner och kommer hit, rådslår tillsamman. Ho hafver detta låtit säga af ålder, och på den tiden förkunnat det? Hafver icke jag Herren gjort det? Och är eljest ingen Gud utan jag; en rätt Gud och Frälsare, och ingen är utan jag.
22 “Sio mai kiate au pea mou moʻui ai, ʻae ngaahi ngataʻanga kotoa pē ʻo māmani: he ko au pe ko e ʻOtua, pea ʻoku ʻikai mo ha taha.
Vänder eder till mig, så varden I salige, alle verldenes ändar; ty jag är Gud, och ingen mer.
23 Kuo u fuakava ʻiate au pe, kuo ʻalu atu ʻae folofola ʻi hoku fofonga ʻi he māʻoniʻoni, pea ʻe ʻikai foki ia, ʻE peluki ʻae tui kotoa pē kiate au, ʻe fuakava mo e ʻelelo kotoa pē.
Jag svär vid mig sjelf, och ett rättfärdighets ord går utaf min mun, der skall det blifva vid; nämliga, mig skola, all knä böjas, och alla tungor svärja;
24 Ko e moʻoni, ʻe pehē ʻe ha tokotaha, ‘ʻOku ou maʻu ʻae māʻoniʻoni mo e mālohi ʻia Sihova:’” ʻio, ʻe haʻu kiate ia ʻae kakai; pea ko kinautolu kotoa pē ʻoku ʻita kiate ia ʻe mā.
( Och säga: ) Uti Herranom hafver jag rättfärdighet och starkhet. Desse skola ock komma till honom; men alle de, som honom emotstå, måste till skam varda.
25 ʻE tonuhia ʻia Sihova ʻae hako kotoa pē ʻo ʻIsileli, pea te nau vikiviki ai.
Ty uti Herranom varder all Israels säd rättfärdigad, och skall berömma sig af honom.
