Senesi 18
1 Pea naʻe hā mai ʻa Sihova kiate ia ʻi he fonua ʻo Mamili, ʻi heʻene nofo ʻi he matapā ʻoe fale fehikitaki ʻi he pupuha ʻoe ʻaho.
Och Herren syntes honom i dem lundenom Mamre, der han satt vid sins tjälls dörr, då hetast var på dagenom.
2 Pea hanga hake ʻe ia hono mata ʻo sio, pea vakai, ʻoku tutuʻu mai ʻae tangata ʻe toko tolu kiate ia: pea ʻi heʻene mamata ki ai, naʻa ne lele mei he matapā ʻoe fale fehikitaki, ke fakafetaulaki kiate kinautolu, pea naʻe punou hifo ia ki he kelekele,
Och som han upplyfte sin ögon och såg, då stodo tre män för honom. Och då han såg dem, lopp han emot dem ifrå sins tjälls dörr, och bugade sig ned på jordene.
3 ʻO ne pehē, “Ko hoku ʻEiki, ko eni, kapau kuo u maʻu ʻae lelei ʻi ho ʻao, ʻofa ke ʻoua naʻa ke ʻalu mei hoʻo tamaioʻeiki.
Och sade: Herre, hafver jag funnit nåd för din ögon, så gack icke fram om din tjenare.
4 Tuku ke ʻomi ha vai siʻi, pea fufulu homou vaʻe, pea mou mālōlō ʻi he lolo ʻakau.
Man vill hemta eder litet af vatten och två edra fötter, och hviler eder under trät.
5 Pea te u ʻomi ha konga mā, pea fakafiemālie homou loto; pea hili ia te mou ʻalu; he ko ia kuo mou haʻu ai ki hoʻomou tamaioʻeiki.” Pea naʻa nau pehē, “Ke ke fai ʻo hangē ko hoʻo lea.”
Och jag vill lägga för eder ett stycke bröd, att I vederqvecken edor hjerta; sedan gån I då fram bätter, förty derföre ären I komne till edar tjenare. De sade: Gör som du hafver sagt.
6 Pea ʻalu fakatoʻotoʻo ʻa ʻEpalahame ki he fale, kia Sela ʻo ne pehē, “Teuteu fakavave ʻae fua ʻe tolu ʻoe mahoaʻa lelei ʻo natu ia, ʻo ngaohi ʻaki ʻae ngaahi foʻi mā, pea taʻo ia ʻi he ngotoʻumu.
Abraham skyndade sig in i tjället till Sara, och sade henne: Skynda dig, och blanda tre mått semlomjöl, och baka kakor.
7 Pea lele ʻa ʻEpalahame ki he fanga manu, ʻo ne toʻo mei ai ʻae ʻuhiki pulu molu mo lelei, ʻo ne ʻatu ia ki ha talavou pea naʻa ne fakatoʻotoʻo ʻa hono ngaohi.
Men han lopp bort till boskapen, och tog en god späd kalf, och fick drängenom; han skyndade sig, och tillredde det.
8 Pea ne toʻo mai ʻae pota, mo e huʻahuhu, pea mo e ʻuhiki pulu naʻa ne ngaohi, ʻo ne tuku ia ʻi honau ʻao; pea tuʻu ia ʻo ofi kiate kinautolu ʻi he lolo ʻakau, pea naʻa nau kai.”
Och han tog fram smör och mjölk, och af kalfvenom, som han tillredt hade, och satte för dem; och gick fram för dem under trät, och de åto.
9 Pea nau pehē kiate ia, “Ko e fē ʻa Sela, ko ho uaifi?” Pea pehēange ʻe ia, “Vakai, ʻoku ʻi he fale fehikitaki ia.”
Då sade de till honom: Hvar är din hustru Sara? Han svarade: Derinne i tjället.
10 Pea ne pehē, “Ko e moʻoni te u toe haʻu kiate koe, ʻi he kuonga totonu; pea vakai, ʻe maʻu ʻe ho uaifi ko Sela, ha tama.” Pea naʻe ongoʻi ʻe Sela ʻi he matapā ʻoe fale fehikitaki, ʻaia naʻe ʻi hono tuʻa.
Han sade: När jag igenkommer till dig, om man lefver, si, så skall Sara din hustru hafva en son. Detta hörde Sara, der hon stod bak tjälldörrena.
11 Pea naʻe motuʻa ʻa ʻEpalahame mo Sela, pea naʻe lahi hona taʻu: naʻe ʻikai kei ia Sela ʻae anga ʻoe fefine.
Och de voro, både Abraham och Sara, gamle och väl till ålders komne, så att Sara nu icke mer hade som qvinnor pläga hafva.
12 Ko ia naʻe katakata loto ai ʻa Sela, ʻo pehē, “He ko e moʻoni, te u nekeneka au, ka kuo u motuʻa, pea kuo motuʻa mo ʻeku ʻeiki foki?”
Derföre log hon vid sig sjelf, och sade: Nu jag gammal är, och min herre desslikes ålderstigen, skall jag ännu gifva mig till lusta?
13 Pea folofola ʻa Sihova kia ʻEpalahame, ʻo pehē, “Ko e hā naʻe kata ai ʻa Sela, ʻo pehē, ‘Ko e moʻoni koā te u fanauʻi ha tama ʻeau ka kuo u motuʻa?’
Då sade Herren till Abraham: Hvi log Sara, sägandes: Menar du, att det kan vara, att jag ännu föda skall, så gammal som jag är?
14 He ʻoku ai ha meʻa ʻe taha ʻoku faingataʻa kia Sihova? ʻI he kuonga kuo kotofa te u toe haʻu kiate koe, pea ʻe maʻu ʻe ho uaifi ko Sela ʻae tama.”
Mån Herranom något vara omöjeligit? I sinom tid vill jag komma till dig igen, om man lefver, och då skall Sara hafva en son.
15 Pea fakafisi ʻa Sela ʻo pehē, “Naʻe ʻikai te u kata;” he naʻa ne manavahē. Pea ne pehē, “ʻIkai, ka naʻa ke kata pe.”
Då nekade Sara, och sade: Jag log intet, och vardt förfärad. Men han sade: Det är icke så, du logst.
16 Pea tuʻu hake ʻae kau tangata mei ai, pea hanga atu ki Sotoma, pea ʻalu ʻa ʻEpalahame mo kinautolu, ke moimoiʻi ʻakinautolu ʻi he hala.
Då stodo männerne upp dädan, och vände sig åt Sodom, och Abraham följde dem och ledsagade dem.
17 Pea pehē ʻe Sihova, “He te u fufū mei ʻa ʻEpalahame ʻae meʻa te u fai?
Och Herren sade: Huru kan jag dölja för Abraham det jag gör?
18 He ko e moʻoni ʻe hoko ʻa ʻEpalahame ko e puleʻanga lahi mo mālohi ʻaupito, pea ʻe monūʻia ʻiate ia ʻae ngaahi puleʻanga kotoa pē ʻo māmani.
Efter han skall varda till ett stort och mägtigt folk, och all folk på jordene skola varda välsignade i honom.
19 He ʻoku ou ʻiloʻi ia, te ne fekau ʻene fānau mo hono kau nofoʻanga kotoa pē tuku fakaholo, pea te nau ʻalu ʻi he hala ʻo Sihova, ke fai ʻae angatonu, mo e fakamaau: koeʻuhi ke fakahoko ʻe Sihova kia ʻEpalahame, ʻaia kotoa pē kuo ne lea ʻaki kiate ia.”
Ty jag vet, att han befaller sinom barnom, och sino huse efter sig, att de skola hålla Herrans vägar, och göra hvad rätt och godt är, på det att Herren skall låta komma öfver Abraham allt det han honom lofvat hafver.
20 Pea pehē ʻe Sihova, “Koeʻuhi kuo lahi ʻae tangi ʻa Sotoma mo Komola, pea kuo hoko ʻo kovi ʻaupito ʻenau angahala;
Och Herren sade: I Sodom och Gomorra är ett rop, det är stort, och deras synder äro ganska svåra.
21 Ko ia te u ʻalu hifo ni, ʻo mamata, pe kuo nau fai kotoa pē, ʻo hangē ko e tangi ʻo ia, ʻaia kuo aʻu mai kiate au: pea kapau ʻe ʻikai, pea te u ʻilo.”
Derföre skall jag fara ned och se till, om de allt gjort hafva efter ropet, som för mig kommet är; eller om det icke så är, att jag må vetat.
22 Pea naʻe hanga atu mei ai ʻae mata ʻoe ongo tangata ke na ʻalu atu ki Sotoma: ka naʻe kei tuʻu pe ʻa ʻEpalahame ʻi he ʻao ʻo Sihova.
Och männerne vände sitt ansigte, och gingo åt Sodom. Men Abraham vardt ståndandes för Herranom.
23 Pea ʻunuʻunu atu ke ofi ʻa ʻEpalahame, ʻo ne pehē, “Pea te ke fakaʻauha fakataha ʻae angatonu mo e angahala?
Och trädde fram till honom, och sade: Vill du då förgöra den rättfärdiga med den ogudaktiga?
24 Naʻa ʻoku ʻi he kolo ʻae angatonu ʻe toko nimangofulu: pea te ke fakaʻauha foki, ka ʻe ʻikai fakamoʻui ʻae potu, koeʻuhi ko e angatonu ʻe toko nimangofulu ʻoku ʻi ai?
Kunde hända, att i stadenom voro femtio rättfärdige, ville du dem förgöra, och icke skona de rummena för femtio rättfärdigas skull, som derinne voro?
25 Ke mamaʻo ʻiate koe ha fai pehē, ke tāmateʻi ʻae angatonu fakataha mo e angahala, pea ke fakatatau ʻae angatonu ki he angahala, ke mamaʻo ia ʻiate koe: ʻikai ʻe fai totonu ʻae Fakamaau ʻo māmani kotoa pē?”
Bort det ifrå dig, att du det göra skulle, och döda den rättfärdiga med den ogudaktiga, och att dem rättfärdiga skulle gå lika som de ogudaktiga; bort det ifrå dig, som alla verldenes domare äst, sådana straff låter du icke gå.
26 Pea pehē ʻe Sihova, “Kapau te u ʻilo ʻi Sotoma ʻae angatonu ʻe toko nimangofulu, te u fakamoʻui ʻae potu kotoa pē koeʻuhi ko kinautolu.”
Herren sade: Finner jag femtio rättfärdiga i Sodoms stad, så vill jag skona allestäds i all rum för deras skull.
27 Pea lea ʻa ʻEpalahame ʻo ne pehē, “Vakai, ko eni kuo u lea au kia Sihova, ka ko e efu, mo e efuefu pe au:
Abraham svarade och sade: Ack si, jag hafver tagit mig före att tala med Herranom, ändock jag är stoft och aska.
28 Pea kapau ʻe ʻikai ʻi ai ʻae toko nima ʻi he toko nimangofulu ʻoku angatonu: pea te ke fakaʻauha ʻae kolo kotoa pē, koeʻuhi ko e toko nima? Pea pehē ʻe ia, kapau te u ʻilo ʻi ai ʻae toko fāngofulu ma toko nima, ʻe ʻikai te u fakaʻauha ia.”
Om der voro fem mindre än femtio rättfärdige inne, ville du då förgöra hela staden för de fems skull? Han sade: Finner jag derinne fem och fyratio, så vill jag icke förgöra dem.
29 Pea ne toe lea kiate ia, ʻo pehē, “Pea kapau ʻe ʻilo ʻi ai ʻae toko fāngofulu.” Pea pehē ʻe ia, “E ʻikai te u fai ia, koeʻuhi koe toko fāngofulu ko ia.”
Och han talade ändå ytterligare till honom, och sade: Måtte hända, att man finner der fyratio inne. Och han sade: Jag vill intet göra dem för de fyratio skull.
30 Pea pehē ʻe ia kiate ia, “ʻOfa ke ʻoua naʻa houhau ʻa Sihova, pea te u lea: Kapau ʻe ʻilo ʻi ai ʻae toko tolungofulu.” Pea pehēange ʻe ia, “E ʻikai te u fai ia, ʻo kapau te u ʻilo ʻi ai ʻae toko tolungofulu.”
Och Abraham sade: Herre, tag icke till misstycke, om jag ännu talar något: Måtte hända, att man finner der tretio inne. Han svarade: Finner jag der tretio inne, så vill jag intet göra dem.
31 Pea pehē ʻe ia, “Vakai, kuo u lea ni kia Sihova: Kapau ʻe ʻilo ʻi ai ʻae toko uofulu.” Pea pehē ʻe ia, “E ʻikai te u fakaʻauha ia koeʻuhi ko e toko uofulu ko ia.”
Och han sade: Ack si, jag hafver tagit mig före att tala med min Herra: Måtte hända, att man finner tjugu derinne. Han svarade: Jag vill icke förgöra dem för de tjugu skull.
32 Pea pehē ʻe ia, “ʻOfa ke ʻoua naʻa houhau ʻa Sihova, pea te u lea ni ʻo tā tuʻo taha pe; Kapau ʻe ʻilo ʻi ai ʻae toko hongofulu.” Pea pehē ʻe ia, “E ʻikai te u fakaʻauha ia, koeʻuhi ko e toko hongofulu ko ia.”
Och han sade: Tag icke till misstycke, Herre, om jag talar än en tid: Måtte hända, att man finner tio derinne. Han sade: Jag vill icke förgöra dem för de tio skull.
33 Pea hāʻele atu ai ʻa Sihova ʻi hono hala, hili ʻena alea mo ʻEpalahame; pea liu mai ʻa ʻEpalahame ki hono potu.
Och Herren gick bort, sedan han hade uttalat med Abraham; och Abraham vände om och gick hem till sitt igen.
