Senesi 12
1 Ka ko eni, kuo pehē ʻe Sihova kia ʻEpalame, “ʻAlu koe ʻi ho fonua, pea mei ho kāinga, pea mei he fale ʻo hoʻo tamai, ki ha fonua te u fakahā kiate koe:
Och HERREN sade till Abram: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig.
2 Pea te u fakatupu ʻiate koe ha puleʻanga lahi, pea te u tāpuakiʻi koe, pea ngaohi ho hingoa ke lahi; pea te ke hoko ko e tāpuaki:
Så skall jag göra dig till ett stort folk; jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse.
3 Pea te u fakamonūʻia, ʻakinautolu ʻe tāpuakiʻi koe, pea fakamalaʻia ia ʻe kapeʻi koe: pea ʻe monūʻia ʻiate koe ʻae ngaahi faʻahinga kotoa pē ʻo māmani.”
Och jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade."
4 Ko ia naʻe ʻalu ʻa ʻEpalame, ʻo hangē ko e folofola ʻa Sihova kiate ia; pea ʻalu ʻa Lote mo ia: pea naʻe fitungofulu ma nima taʻu ʻae motuʻa ʻo ʻEpalame ʻi heʻene ʻalu mei Halani.
Och Abram gick åstad, såsom HERREN hade tillsagt honom, och Lot gick med honom. Och Abram var sjuttiofem år gammal, när han drog ut från Haran.
5 Pea naʻe ʻave ʻe ʻEpalame ʻa hono uaifi ko Selai, mo Lote ko e foha ʻo hono tokoua, mo e nau ngaahi meʻa kotoa pē kuo nau tānaki, mo e kakai kuo nau maʻu ʻi Halani; pea naʻa nau ʻalu atu ke fononga ki he fonua ko Kēnani; pea naʻa nau hoko ai ki he fonua ko Kēnani.
Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla ägodelar som de hade förvärvat och tjänarna som de hade skaffat sig i Haran; och de drogo åstad på väg mot Kanaans land
6 Pea naʻe ʻalu atu ʻa ʻEpalame ʻi he fonua ki he potu ʻo Sikemi, ki he potu ʻakauʻia ʻo Mole. Pea ko e kakai Kēnani naʻe ʻi he fonua ʻi he kuonga ko ia.
och kommo så till Kanaans land. Och Abram drog fram i landet ända till den heliga platsen vid Sikem, till Mores terebint. Och på den tiden bodde kananéerna där i landet.
7 Pea naʻe hā mai ʻa Sihova kia ʻEpalame, ʻo ne pehē, “Te u foaki ʻae fonua ni ki ho hako:” pea naʻe fokotuʻu ai ʻe ia ʻae ʻesifeilaulau kia Sihova, ʻaia naʻe hā kiate ia.
Men HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: "Åt din säd skall jag giva detta land." Då byggde han där ett altare åt HERREN, som hade uppenbarat sig för honom.
8 Pea naʻe hiki ia mei ai ki ha moʻunga ʻi he potu hahake ʻo Peteli, pea ne fokotuʻu hono fale fehikitaki, ʻoku ʻi hihifo ʻa Peteli, mo ʻAi ʻi hahake: pea ne fokotuʻu ai ʻae ʻesifeilaulau kia Sihova, pea ui ʻe ia ki he huafa ʻo Sihova.
Sedan flyttade han därifrån till bergsbygden öster om Betel och slog där upp sitt tält, så att han hade Betel i väster och Ai i öster; och han byggde där ett altare åt HERREN och åkallade HERRENS namn.
9 Pea naʻe fononga ʻa ʻEpalame, ʻo ne kei ʻalu atu ki he feituʻu tonga.
Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre mot Sydlandet.
10 Pea naʻe hoko ʻae honge ʻi he fonua: pea naʻe ʻalu hifo ʻa ʻEpalame ki ʻIsipite ke nofo ai: he kuo lahi ʻae honge ʻi he fonua.
Men hungersnöd uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten för att bo där någon tid, eftersom hungersnöden var så svår i landet.
11 Pea naʻe pehē, ʻi heʻene hoko ʻo ofi atu ki ʻIsipite, naʻe pehē ʻe ia kia Selai ko hono uaifi, “Vakai mai, ʻoku ou ʻilo ko e fefine hoihoifua koe ke sio ki ai:
Men när han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai: "Jag vet ju att du är en skön kvinna.
12 Pea ko ia, ka mamata ʻae kakai ʻIsipite kiate koe, te nau pehē, ‘Ko hono uaifi eni:’ pea te nau tāmateʻi au, ka te nau fakamoʻui koe.
Om nu egyptierna tänka, när de få se dig: 'Hon är hans hustru', så skola de dräpa mig, under det att de låta dig leva.
13 ʻOku ou kole kiate koe, ke ke pehē, ko hoku tuofefine koe: kae lelei ai au koeʻuhi ko koe; pea ʻe moʻui ʻa hoku laumālie koeʻuhi ko koe.”
Säg därför att du är min syster, så att det går mig väl för din skull, och så att jag för din skull får leva."
14 Pea naʻe pehē, ʻi he ʻalu atu ʻa ʻEpalame ki ʻIsipite, naʻe vakai ʻe he kakai ʻIsipite ki he hoihoifua ʻaupito ʻoe fefine.
Då nu Abram kom till Egypten, sågo egyptierna att hon var en mycket skön kvinna.
15 Naʻe mamata foki kiate ia ʻae houʻeiki ʻa Felo, pea naʻa nau fakaongolelei ia kia Felo: pea naʻe ʻave ʻae fefine ki he fale ʻo Felo.
Och när Faraos hövdingar fingo se henne, prisade de henne för Farao, och så blev kvinnan tagen in i Faraos hus.
16 Pea naʻe fai lelei ʻe ia kia ʻEpalame koeʻuhi ko ia: pea naʻa ne maʻu ʻae fanga sipi, mo e fanga manu, mo e fanga ʻasi tangata, mo e kau tamaioʻeiki, mo e kau kaunanga, mo e fanga ʻasi fefine, mo e fanga kāmeli.
Och Abram blev av honom väl behandlad för hennes skull, så att han fick får, fäkreatur och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler.
17 Pea naʻe tautea ʻe Sihova ʻa Felo mo hono fale ʻaki ʻae ngaahi hangatāmaki lahi koeʻuhi ko Selai ko e uaifi ʻo ʻEpalame.
Men HERREN hemsökte Farao och hans hus med stora plågor för Sarais, Abrams hustrus, skull.
18 Pea naʻe ui ʻa Felo kia ʻEpalame, ʻo ne pehē, “Ko e hā eni kuo ke fai kiate au? Ko e hā naʻe ʻikai ai te ke tala mai ko ho uaifi ia?
Då kallade Farao Abram till sig och sade: "Vad har du gjort mot mig! Varför lät du mig icke veta att hon var din hustru?
19 Ko e hā naʻa ke pehē ai, ‘Ko hoku tuofefine eni?’ Ne u meimei maʻu ia ko e uaifi kiate au; pea ko eni, vakai ki ho uaifi, ʻave ia pea ke ʻalu.”
Varför sade du: 'Hon är min syster' och vållade så, att jag tog henne till hustru åt mig? Se, här har du nu din hustru, tag henne och gå."
20 Pea naʻe fonosi ʻe Felo ki heʻene kau tangata koeʻuhi ko ia: pea naʻa nau fekau ia ke ʻalu, mo hono uaifi, mo ia kotoa pē naʻa ne maʻu.
Och Farao gav sina män befallning om honom, att de skulle ledsaga honom till vägs med hans hustru och allt vad han ägde.
