ʻEkisotosi 5

1 Pea hili ia naʻe ʻalu ʻa Mōsese mo ʻElone, ʻo tala kia Felo, “ʻOku pehē mai ʻe Sihova, ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, Tukuange ʻa hoku kakai ke ʻalu, koeʻuhi ke nau fai ʻae kātoanga kiate au ʻi he toafa.”

Därefter kommo Mose och Aron och sade till Farao: "Så säger HERREN, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla högtid åt mig i öknen."

2 Pea pehēange ʻe Felo, “Ko hai ʻa Sihova, koeʻuhi ke u talangofua ai ki hono leʻo ʻo tukuange ʻa ʻIsileli ke ʻalu? ʻOku ʻikai te u ʻiloa ʻa Sihova, pea ʻe ʻikai te u tukuange ʻa ʻIsileli ke ʻalu.”

Men Farao svarade: "Vem är HERREN, eftersom jag på hans befallning skulle släppa Israel? Jag vet icke av HERREN och vill ej heller släppa Israel."

3 Pea naʻa na pehē, “Kuo hāʻele mai ʻae ʻOtua ʻoe kau Hepelū kiate kimautolu: ko ia ʻoku mau kole ai kiate koe, tuku ʻakimautolu ke mau ʻalu ki he toafa, ko e fonongaʻanga ʻoe ʻaho ʻe tolu, ke feilaulau kia Sihova ko homau ʻOtua; telia naʻa hoko ia kiate kimautolu ʻi he mahaki fakaʻauha pe ko e heletā.

Då sade de: "Hebréernas Gud har visat sig för oss. Så låt oss nu gå tre dagsresor in i öknen och offra åt HERREN, vår Gud, för att han icke må komma över oss med pest eller med svärd."

4 Pea pehēange ʻe he tuʻi ʻo ʻIsipite kiate kinaua, “ʻE Mōsese mo ʻElone, ko e hā ʻoku mo taʻofi ai ʻae kakai ʻi heʻenau ngaahi ngāue? Mou fei mo ʻalu ki hoʻomou ngaahi kavenga.

Men konungen i Egypten svarade dem: "Mose och Aron, varför dragen I folket ifrån dess arbete? Gån bort till edra dagsverken.

5 Pea naʻe pehē ʻe Felo, “Vakai, ko ʻeni, ʻoku tokolahi ʻae kakai ʻoe fonua pea ʻoku mou taʻofi ʻakinautolu mei heʻenau ngaahi kavenga.”

Ytterligare sade Farao: "Folket är ju redan alltför talrikt i landet, och likväl viljen I skaffa dem frihet ifrån deras dagsverken!"

6 Pea naʻe fekau ʻe Felo ʻi he ʻaho ko ia ki he kau enginaki ngāue ʻoe kakai, mo honau kau matāpule, ʻo pehē,

Därefter bjöd Farao samma dag fogdarna och tillsyningsmännen över folket och sade:

7 “ʻOua te mou kei ʻatu ki he kakai ʻae mohuku mōmoa ke ngaohi ʻae makaʻumea ʻo hangē ko ia naʻe fai: tuku ke nau ʻalu ʻo tānaki ʻae mohuku mōmoa maʻanautolu.

"I skolen icke vidare såsom förut giva folket halm till att göra tegel. Låten dem själva gå och skaffa sig halm.

8 Pea ko hono lau ʻoe ngaahi makaʻumea ʻaia naʻa nau muʻaki ngaohi, te mou fakapapau ia kiate kinautolu; ʻe ʻikai te mou fakasiʻisiʻi ia, he ʻoku nau fakapikopiko; ko ia ʻoku nau tangi ai, ʻo pehē, Tukuange ʻakimautolu ke ʻalu ʻo feilaulau ki homau ʻOtua.

Men samma antal tegel som de förut hava gjort skolen I ändå ålägga dem, utan något avdrag; ty de äro lata, därför ropa de och säga: 'Låt oss gå och offra åt vår Gud.'

9 Fakalahi ki he ngāue ʻae kau tangata, koeʻuhi ke nau moʻua ai; pea ʻoua naʻa nau tokanga ki he ngaahi launoa.”

Man måste lägga tungt arbete på dessa människor, så att de därigenom få något att göra och icke akta på lögnaktigt tal."

10 Pea naʻe ʻalu kituʻa ʻae kau ʻenginaki ngāue ʻoe kakai, mo honau kau matāpule, ʻonau lea ki he kakai, ʻo pehē, “ʻOku pehē mai ʻe Felo, ʻE ʻikai te u ʻatu ʻae mohuku mōmoa kiate kimoutolu.

Då gingo fogdarna och tillsyningsmännen över folket ut och sade till folket: "Så säger Farao: Jag vill icke längre giva eder halm.

11 Mou ʻalu, ʻo maʻu ʻae mohuku mōmoa mei ha potu pe: ka ʻe ʻikai siʻi fakasiʻisiʻi ai hoʻomou ngāue.”

Gån själva och skaffen eder halm, var I kunnen finna sådan; men i edert arbete skall intet avdrag göras."

12 Pea ko ia naʻe movetevete ai ʻae kakai ʻi he fonua kotoa pē ʻo ʻIsipite, ke tānaki ʻae louveve ko e fetongi ʻoe mohuku mōmoa.

Då spridde sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att bruka det såsom halm.

13 Pea naʻe fakavavevave ʻakinautolu ʻe he kau enginaki ngāue, ʻo pehē, “Fakakakato hoʻomou ngāue ki he ʻaho taki taha, ʻo hangē ko ia ʻi he ʻi ai ʻae mohuku.

Och fogdarna drevo på dem och sade: "Fullgören edert arbete, var dag det för den dagen bestämda, likasom när man gav eder halm."

14 Pea ko e kau matāpule ʻi he fānau ʻa ʻIsileli, ʻaia naʻe fakanofo ʻe he kau enginaki ngāue ʻa Felo, ke pule kiate kinautolu, naʻe teʻia, pea ʻeke kiate kinautolu, “Ko e hā naʻe ʻikai te mou fakakakato ai hono lau ʻoe maka naʻe tala ke ngaohi ʻaneafi, pea mo e ʻaho ni, ʻo hangē ko hono muʻaki fai?”

Och Israels barns tillsyningsmän, de som Faraos fogdar hade satt över dem, fingo uppbära hugg och slag, och man sade till dem: "Varför haven I icke såsom förut fullgjort edert förelagda dagsverke i tegel, varken i går eller i dag?"

15 Pea haʻu ai ʻae kau matāpule ʻi he fānau ʻa ʻIsileli kia Felo, ʻo tangi ʻo pehē, “Ko e hā ʻoku ke fai pehē ai ki hoʻo kau tamaioʻeiki?

Då kommo Israels barns tillsyningsmän och ropade till Farao och sade: "Varför gör du så mot dina tjänare?

16 ‌ʻOku ʻikai tuku mai ha mohuku mōmoa ki hoʻo kau tamaioʻeiki, pea ʻoku nau tala mai, ‘Ngaohi ʻae maka:’ pea vakai, kuo teʻia ʻa hoʻo kau tamaioʻeiki ka ko hono kovi ʻoku ʻi ho kakai ʻoʻou.”

Ingen halm giver man åt dina tjänare, och likväl säger man till oss: 'Skaffen fram tegel.' Och se, dina tjänare få nu uppbära hugg och slag, fastän skulden ligger hos ditt eget folk."

17 Ka naʻe pehē ʻe ia, “ʻOku mou fakapikopiko, ʻoku mou fakapikopiko: ko ia ʻoku mou pehē ai, ‘Tuku ʻakimautolu ke mau ʻalu ʻo feilaulau kia Sihova.’

Men han svarade: "I ären lata, ja lata ären I. Därför sägen I: 'Låt oss gå och offra åt HERREN.'

18 Ko ia mou ʻalu ni ʻo ngāue: ʻe ʻikai ʻatu ha mohuku mōmoa kiate kimoutolu, ka te mou ʻatu hono lau totonu ʻo hoʻomou makaʻumea.”

Nej, gån i stället till edert arbete. Halm skall man icke giva eder, men det bestämda antalet tegel måsten I ändå lämna."

19 Pea mamata ʻae kau matāpule ʻoe fānau ʻa ʻIsileli ʻoku nau tuʻutāmaki, hili hono tala, ʻo pehē, “ʻE ʻikai te mou fakasiʻisiʻi ʻae makaʻumea mei he ngāue ʻoe ʻaho taki taha.”

Då märkte Israels barns tillsyningsmän att det var illa ställt för dem, eftersom de hade fått det svaret att de icke skulle få något avdrag i det antal tegel, som de skulle lämna för var dag.

20 Pea naʻa nau fetaulaki mo Mōsese mo ʻElone, ʻoku tutuʻu ʻi he hala, ʻi heʻenau haʻu kituʻa meia Felo.

Och när de kommo ut ifrån Farao, träffade de Mose och Aron, som stodo där för att möta dem;

21 Pea nau pehē kiate kinaua, “Ke vakai ʻa Sihova kiate kimoua, pea fakamaauʻi: koeʻuhi kuo mo fakanamukūʻi ʻakimautolu ʻi he ʻao ʻo Felo, pea mo e ʻao ʻo ʻene kau tamaioʻeiki, ke ai ʻae heletā ʻi honau nima ke fakapoongi ʻaki ʻakimautolu.”

och de sade till dem: "Må HERREN hemsöka eder och döma eder, eftersom I haven gjort oss förhatliga för Farao och hans tjänare och satt dem svärdet i hand till att dräpa oss.

22 Pea naʻe toe ʻalu ʻa Mōsese kia Sihova, ʻo ne pehē, “ʻEiki ko e hā kuo ke fai kovi pehē ai ki he kakai ni? Ko e hā kuo ke fekau ai au?

Då vände sig Mose åter till HERREN och sade: "Herre, varför har du gjort så illa mot detta folk? Varför har du sänt mig?

23 He talu ʻeku haʻu kia Felo ke lea ʻi ho huafa, kuo fai kovi ʻe ia ki he kakai ni; pea ʻoku teʻeki ʻaupito te ke fakamoʻui ho kakai.”

Allt ifrån den tid då jag gick till Farao för att tala i ditt namn har han ju gjort illa mot detta folk, och du har ingalunda räddat ditt folk.