ʻAmosi 8

1 ‌ʻOku pehē hono fakahā mai kiate au ʻe he ʻEiki ko e ʻOtua: pea vakai, ko e kato fuaʻi ʻakau ʻoe faʻahitaʻu mafana.

Herren Herren viste mig ena syn; och si, der stod en korg med sommarfrukt.

2 Pea naʻa ne pehē, “ʻAmosi, Ko e hā ʻoku ke mamata ai?” Pea u pehē, “Ko e kato fuaʻi ʻakau ʻoe faʻahitaʻu mafana.” Pea naʻe pehē ʻe Sihova kiate au, “Kuo hoko hono ngataʻanga ki hoku kakai ko ʻIsileli; ʻe ʻikai te u toe laka ʻiate kinautolu.”

Och han sade: Hvad ser du, Amos? Men jag svarade: En korp; med sommarfrukt. Då sade Herren till mig: Änden är kommen på mitt folk Israel; jag vill icke mer öfverse med dem.

3 ‌ʻOku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua, “ʻE hoko ʻae ngaahi hiva ʻoe fale tapu, ko e tangi fakalōloa ʻi he ʻaho ko ia: ʻe lahi ʻae ʻangaʻanga ʻi he potu kotoa pē; ʻe lī ʻakinautolu kituʻa ʻi he fakalongo pē.

Och de visor uti kyrkomen skola uti gråt vända varda på den tiden, säger Herren Herren. Der skola mäng död lekamen ligga allestäds, de man skall hemliga bortbära.

4 Fanongo eni, ʻakimoutolu ʻoku folo hifo ʻae paea, ʻio, ke fakaʻosi ʻae kakai masiva mei he fonua,

Hörer detta, I som förtrycken den fattiga, och förderfven den elända i landena;

5 ‌ʻO pehē, ‘ʻE ʻosi ʻafē ʻae māhina foʻou, ka tau fakatau koane? Pea mo e ʻaho tapu, ka tau vakili ʻae uite, ʻo fakasiʻisiʻi ʻae efa, pea fakalahi ʻae sikeli, pea fakakehe ʻae meʻa fua tautau ʻi he kākā?

Och sägen: När vill då den nymånaden hafva en ända, att vi måge korn sälja? och Sabbathen, att vi måge hafva kom falt, och förminska skäppona, och förhöja siklen, och förfalska vigtena?

6 Pea ke tau fakatau ʻae kakai masiva ʻaki ʻae siliva, pea mo e paea ʻaki ha topuvaʻe: pea ke fakatau ʻae uite kovi?’”

På det vi måge få de fattiga under oss för penningar, och de torftiga för ett par skor, och sälja agnar för korn?

7 Kuo fuakava ʻaki ʻe Sihova ʻae lelei ʻo Sēkope, “Ko e moʻoni ʻe ʻikai ngalo ʻiate au ʻenau ngaahi ngāue ʻo lauikuonga.

Herren hafver svorit emot Jacobs högfärd: Hvad gäller, om jag sådana deras gerningar evinnerliga förgäta skall?

8 ‌ʻIkai ʻe tetetete ʻae fonua koeʻuhi ko eni, pea taki taha tangi ʻaia ʻoku nofo ʻi ai? Pea ʻe tupu kātoa ia ʻo hangē ko e lōmaki; pea ʻe lī ia kituʻa ʻo melemo, hangē ko e malofa ʻi ʻIsipite.

Skulle för slik styckers skull landet icke bäfva, och alla inbyggarena gråta? Ja, det skall alltsamman lika som med en flod öfverlupet, och bortfördt, och öfvertäckt varda, lika som floden gör uti Egypten.

9 ‌ʻOku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua, “ʻe hoko ʻi he ʻaho ko ia, te u pule ke tō ʻae laʻā ʻi he hoʻatāmālie, pea te u fakapoʻuliʻi ʻa māmani ʻi he kei ʻaho ʻaupito:

På den tiden, säger Herren Herren, skall jag låta solena nedergå om middagen, och landet mörkt varda om ljusa dagen.

10 Pea te u liliu hoʻomou ngaahi kātoanga ko e tangi, pea mo hoʻomou hiva kotoa pē ki he tangilāulau; pea te u ʻomi ʻae tauangaʻa ki homou kongaloto kotoa pē, pea ʻe tekefua ʻae ʻulu kotoa pē; pea te u ngaohi ia ke hangē ko e tangi koeʻuhi ko e pele pe taha, pea ko hono ngataʻanga ke hangē ko e ʻaho ʻoe mamahi kona.

Jag skall förvända edra högtidsdagar sorg, och alla edra visor i klagogråt; och jag skall låta komma en säck öfver alla länder, och göra all hufvud kullot; och skall göra dem ena sorg, lika som man sörjer öfver enda sonen; och de skola få en ömkelig ända.

11 Vakai, ʻoku hoko ʻae ngaahi ʻaho,” ʻoku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua, “ʻAia te u fekau ʻae honge ki he fonua, kae ʻikai ko e honge mā, pe ko e fieinu vai, ka ko e fanongo ki he ngaahi folofola ʻa Sihova:

Si, tiden kommer, säger Herren Herren, att jag skall sända en hunger i landet; icke en hunger efter bröd, eller törst efter vatten, utan efter att höra Herrans ord;

12 Pea te nau ʻāuhē mei he tahi ki he tahi, pea mei he tokelau ki hahake, te nau lele fano pe ke kumi ʻae folofola ʻa Sihova, ka ʻe ʻikai te nau ʻilo ia.

Så att de skola löpa omkring hit och dit, ifrå det ena hafvet till det andra, ifrå norr och till öster, till att söka Herrans ord, och skola dock icke finnat.

13 ‌ʻI he ʻaho ko ia ʻe pongia ʻae kau taʻahine hoihoifua, mo e kau talavou ʻi he fieinu.

På den tiden skola sköna jungfrur och ynglingar försmäkta af törst;

14 Ko kinautolu ʻoku fuakava ki he angahala ʻa Samēlia, pea lea pehē, ‘ʻOku moʻui ho ʻotua, ʻe Tani;’ pea ‘Ko e anga ʻo Peasipa ʻoku moʻui;’ te nau tō, pea ʻe ʻikai te nau toetuʻu ʻo lauikuonga.”

De der nu svärja vid Samme synd, och säga: Så sant som din gud i Dan lefver; så sant som din gud i BerSeba lefver; ty de skola så falla, att de intet skola kunna uppstå igen.