2 Timote 2

1 Ko ia, ko hoku foha, ke ke mālohi koe ʻi he ʻofa ʻaia ʻoku ʻia Kalaisi Sisu.

Så bliv nu du, min son, allt starkare i den nåd som är i Kristus Jesus.

2 Pea ko e ngaahi meʻa ko ia kuo ke fanongo ʻiate au ʻi he ʻao ʻoe kau fakamoʻoni tokolahi, ke ke tuku ia ki he kau tangata angatonu, ke nau faʻa fai ke akonekina foki ʻae niʻihi.

Och vad du har hört av mig och fått betygat av många vittnen, det må du betro åt män som äro förtroende värda, och som kunna bliva skickliga att i sin ordning undervisa andra.

3 Ko ia ke ke faʻa kātaki ʻae ngaue faingataʻa, ʻo taau mo e tangata tau lelei ʻa Sisu Kalaisi.

Bär ock du ditt lidande såsom en god Kristi Jesu stridsman.

4 ‌ʻOku ʻikai ha tangata ʻoku ne fai ʻa ʻetau pea ne fakaʻefihia ia ʻi he ngaahi meʻa ʻoe moʻui ni; kaekehe ke fakafiemālie kiate ia kuo fili ia ko e tangata tau.

Ingen som tjänar i krig låter sig insnärjas i näringsomsorger, ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold.

5 Pea kapau ʻoku feinga ʻe ha tokotaha ke ne ikuna, ʻoku ʻikai fakapale ia, kae ʻi heʻene feinga totonu.

Likaså, om någon deltager i en tävlingskamp, så vinner han icke segerkransen, ifall han icke kämpar efter stadgad ordning.

6 Pea ʻoku taau mo e tangata tauhi ngoue ke tomuʻa fai ʻae ngaue ʻi heʻene kai hono fua.

Åkermannen, han som gör arbetet, bör främst av alla få njuta av frukten.

7 Tokanga ki heʻeku lea; pea ʻofa ke tuku kiate koe ʻe he ʻEiki ʻae ʻilo ʻi he meʻa kotoa pē.

Fatta rätt vad jag säger; Herren skall giva dig förstånd i allt.

8 Manatu kia Sisu Kalaisi ko e hako ʻo Tevita, naʻe fokotuʻu hake ia mei he mate, ʻo fakatatau mo ʻeku ongoongolelei:

Tänk på Jesus Kristus, som är uppstånden från de döda, av Davids säd, enligt det evangelium som jag förkunnar,

9 ‌ʻAia ʻoku ou mamahi ai ʻo hangē ha fai kovi, pea kuo haʻisia au; ka ʻoku ʻikai haʻisia ʻae folofola ʻae ʻOtua.

och i vars tjänst jag jämväl utstår lidande, ja, till och med måste bära bojor såsom en ogärningsman. Men Guds ord bär icke bojor.

10 Ko ia ʻoku ou faʻa kātaki ai ʻae meʻa kotoa pē koeʻuhi ko kinautolu kuo fili, koeʻuhi ke nau maʻu foki ʻae fakamoʻui ʻaia ʻoku ʻia Kalaisi Sisu mo e hakeakiʻi taʻengata. (aiōnios g166)

Därför uthärdar jag ståndaktigt allting för de utvaldas skull, på det att också de må vinna frälsningen i Kristus Jesus och därmed evig härlighet. (aiōnios g166)

11 Ko e tala moʻoni eni: “He kapau kuo tau mate mo ia, te tau moʻui foki mo ia:

Detta är ett fast ord; ty hava vi dött med honom, så skola vi ock leva med honom;

12 Kapau ʻoku tau faʻa kātaki, te tau pule foki mo ia: kapau te tau liʻaki ia, te ne liʻaki ʻakitautolu foki:

äro vi ståndaktiga, så skola vi ock få regera med honom. Men förneka vi honom, så skall ock han förneka oss;

13 Kapau ʻoku tau taʻetui, ka ʻoku moʻoni pehē ai pe ia: ʻoku ʻikai te ne faʻa fakaʻikaiʻi ia.”

äro vi trolösa, så står han troget fast vid sitt ord. Ty han kan icke förneka sig själv.

14 Fakamanatu ʻae ngaahi meʻa ni, ʻo fekau [kiate kinautolu ]ʻi he ʻao ʻoe ʻEiki, ke ʻoua naʻa nau fakakikihi ʻi he ngaahi lea ʻoku ʻikai hano ʻaonga, [ka ]ko e fakahēʻi ʻoe kau fanongo ki ai.

Påminn dem om detta, och uppmana dem allvarligt inför Gud att icke befatta sig med ordstrider; ty sådana gagna till intet, utan äro allenast till fördärv för dem som höra därpå.

15 Ke ke feinga ke fakahā koe ʻoku ke lelei ki he ʻOtua, ko e tangata ngaue ʻoku ʻikai ke mā, kae vahevahe totonu atu ʻae folofola ʻoe moʻoni.

Sträva med all flit efter att själv kunna träda fram inför Gud såsom en som håller provet, en arbetare som icke behöver blygas, utan rätt förvaltar sanningens ord.

16 Ka ke siʻaki ʻae ngaahi lea papūnoa mo e kovi: koeʻuhi ʻe tupu pea ʻāsili ai ʻae anga fakataʻelotu.

Men undfly oandligt och tomt prat. Ty de som befatta sig med sådant komma att gå allt längre i ogudaktighet,

17 Pea ʻe keina ʻenau lea ʻo hangē ko e popo: pea ʻoku ʻi ai ʻa ʻAiminia mo Failito;

och deras tal skall fräta omkring sig såsom ett kräftsår. Av det slaget äro Hymeneus och Filetus;

18 ‌ʻAkinaua kuo na hē mei he moʻoni, ʻo na pehē kuo hili ange ʻae toetuʻu; pea kuo na fulihi ʻae tui ʻae niʻihi.

ty när dessa säga att uppståndelsen redan har skett, hava de farit vilse från sanningen, och de förvända så tron hos somliga.

19 Ka ʻoku tuʻumaʻu pe ʻae tuʻunga ʻoe ʻOtua, ʻoku ʻi ai ʻae fakaʻilonga ni, “ʻOku ʻilo ʻe he ʻEiki ʻakinautolu ʻoku ʻaʻana;” pea, “Ke ʻilonga ia ʻoku ne huaʻaki ʻae huafa ʻo Kalaisi, ke afe ia mei he angahia.”

Dock, Guds fasta grundval förbliver beståndande och har ett insegel med dessa ord: »Herren känner de sina», och: »Var och en som åkallar Herrens namn, han vände sig bort ifrån orättfärdighet.»

20 Ka ʻi he fale lahi ʻoku ʻikai ke ngata ʻi he ngaahi ipu koula mo siliva pe, ka ʻoku ʻi ai mo e ipu ʻakau mo e ʻumea; ko e niʻihi ke ʻaonga lahi, mo e niʻihi ke ʻaonga siʻi pe.

Men i ett stort hus finnas kärl icke allenast av guld och silver, utan ock av trä och lera; och somliga äro till hedersamt bruk, andra till mindre hedersamt.

21 Ko ia kapau ʻe fakamaʻa ia ʻe ha tangata mei he ngaahi meʻa ni, ʻe hoko ai ia ko e ipu ke ʻaonga lahi, kuo fakatapuʻi, pea taau mo e ʻeiki ke ngāueʻaki kuo teuteu ki he ngaue lelei kotoa pe.

Om nu någon håller sig ren och obesmittad av sådant folk, då bliver han ett kärl till hedersamt bruk, helgat, gagneligt för sin herre, tjänligt till allt vad gott är.

22 Ke ke puna foki mei he ngaahi holi fakatalavou: ka ke tuli ki he māʻoniʻoni, mo e angatonu, mo e ʻofa, mo e melino, kiate kinautolu ʻoku ui ki he ʻEiki ʻi he lotomaʻa.

Fly ungdomens onda begärelser, och far efter rättfärdighet, tro och kärlek, och frid med dem som av rent hjärta åkalla Herren.

23 Ka ke liʻaki ʻae ngaahi fehuʻi vale mo launoa, ʻi hoʻo ʻilo ʻoku tupu ai ʻae fakakikihi.

Men undvik dåraktiga och barnsliga tvistefrågor; du vet ju att de föda av sig strider.

24 Pea ʻoku ʻikai lelei ke fakakikihi ʻae tamaioʻeiki ʻae ʻEiki; ka ke angavaivai ia ki he kakai kotoa pē, ʻo faʻa ako, mo faʻa kātaki,

Och en Herrens tjänare bör icke strida, utan vara mild mot alla, väl skickad att undervisa, tålig när han får lida.

25 ‌ʻO akonekina ʻi he angamalū ʻakinautolu ʻoku angatuʻu; heiʻilo ʻe foaki ai ʻe he ʻOtua kiate kinautolu ʻae fakatomala ke nau tui ki he moʻoni;

Han bör med saktmod tillrättavisa de motspänstiga, i hopp att Gud till äventyrs skall förläna dem bättring, så att de komma till kunskap om sanningen,

26 Pea nau fakahaofia ʻakinautolu mei he tauhele ʻae tēvolo, ʻakinautolu kuo ne moʻua ʻo fakapōpulaʻi ko ʻene faʻiteliha pe.

och i hopp att de så skola bliva nyktra och därigenom befrias ur djävulens snara; ty av honom äro de fångade, så att de göra hans vilja.