< 2 Tuʻi 24 >
1 ʻI hono ngaahi ʻaho ʻoʻona naʻe ʻalu hake ai ʻa Nepukanesa ko e tuʻi ʻo Papilone, pea naʻe hoko ʻa Sihoiakimi ko ʻene tamaioʻeiki ʻi he taʻu ʻe tolu: pea hili ia naʻa ne toe angatuʻu kiate ia.
Während seiner Regierung kam Nebukadnezar, der König von Babylon, herangezogen, und Jojakim wurde ihm drei Jahre lang untertan, fiel dann aber wieder von ihm ab.
2 Pea naʻe fekau ʻe Sihova kiate ia ʻae kautau ʻoe kakai Kalitia mo e kautau ʻoe kakai Silia, mo e kautau ʻoe kakai Moape, mo e kautau ʻoe fānau ʻa ʻAmoni, pea ne fekauʻi ʻakinautolu ke tauʻi ʻa Siuta, ke fakaʻauha ia, ʻo fakatatau ki he folofola ʻa Sihova ʻaia naʻa ne folofola ai ʻi heʻene kau tamaioʻeiki ko e kau palōfita.
Da ließ Gott der HERR die Kriegsscharen der Chaldäer und der Syrer sowie die Scharen der Moabiter und der Ammoniter gegen ihn heranziehen; die ließ er in Juda einfallen, um es zugrunde zu richten, gemäß der Drohung, die der HERR durch den Mund seiner Knechte, der Propheten, hatte aussprechen lassen.
3 Ko e moʻoni naʻe hoko ʻae meʻa ni ki Siuta ʻi he fekau ʻa Sihova, ke hiki ʻakinautolu mei hono ʻao, koeʻuhi ko e ngaahi angahala ʻa Manase, ʻo fakatatau ki he meʻa kotoa pē naʻa ne fai;
Nur nach dem Ausspruch des HERRN ist dies Unheil über Juda hereingebrochen, damit er es sich aus den Augen schaffte wegen der Sünden Manasses, infolge alles dessen, was er verübt hatte;
4 Pea koeʻuhi foki ko e toto māʻoniʻoni naʻa ne lilingi: he naʻa ne fakapito ʻa Selūsalema ʻi he toto māʻoniʻoni; ʻaia naʻe ʻikai finangalo ʻa Sihova ke fakamolemole.
besonders auch das unschuldige Blut, das er vergossen hatte, so daß er Jerusalem mit unschuldigem Blut anfüllte, auch das wollte der HERR nicht vergeben.
5 Pea ko e toe ʻoe ngaahi ngāue ʻa Sihoiakimi, mo ia kotoa pē naʻa ne fai ʻikai kuo tohi ia ʻi he tohi fakamatala ki he ngaahi tuʻi ʻo Siuta?
Die übrige Geschichte Jojakims aber und alles, was er unternommen hat, das findet sich bekanntlich aufgezeichnet im Buch der Denkwürdigkeiten der Könige von Juda.
6 Pea naʻe mohe ʻa Sihoiakimi mo ʻene ngaahi tamai: pea naʻe fetongi ia ʻi he pule ʻe hono foha ko Sihoiakini.
Als Jojakim sich dann zu seinen Vätern gelegt hatte, folgte ihm sein Sohn Jojachin als König in der Regierung nach.
7 Pea naʻe ʻikai toe haʻu ʻae tuʻi ʻo ʻIsipite mei hono fonua: he naʻe maʻu ʻe he tuʻi ʻo Papilone ʻaia kotoa pē naʻe ʻoe tuʻi ʻo ʻIsipite, mei he vaitafe ʻo ʻIsipite, ʻo aʻu ki he vaitafe ko ʻIufaletesi.
Der König von Ägypten aber unternahm fortan keinen Kriegszug mehr aus seinem Lande; denn der König von Babylon hatte alles in Besitz genommen, was dem König von Ägypten gehört hatte, vom Bach Ägyptens an bis zum Euphratstrom.
8 Naʻe hongofulu ma valu taʻu ʻae motuʻa ʻo Sihoiakini ʻi heʻene kamata ʻene pule, pea naʻe pule ia ʻi Selūsalema ʻi he māhina ʻe tolu. Pea ko e hingoa ʻo ʻene faʻē ko Nehusita, ko e ʻofefine ʻo Elinatani ʻo Selūsalema.
Im Alter von achtzehn Jahren wurde Jojachin König und regierte drei Monate in Jerusalem; seine Mutter hieß Nehustha und war die Tochter Elnathans aus Jerusalem.
9 Pea naʻe fai ʻe ia ʻae kovi ʻi he ʻao ʻo Sihova, ʻo hangē ko ia kotoa pē naʻe fai ʻe heʻene tamai.
Er tat, was dem HERRN mißfiel, ganz so wie sein Vater getan hatte.
10 ʻI he kuonga ko ia naʻe haʻu ai ʻae kau tamaioʻeiki ʻa Nepukanesa ko e tuʻi ʻo Papilone ke tauʻi ʻa Selūsalema, pea naʻe kāpui ʻae kolo ʻaki ʻae tau.
Zu jener Zeit zogen die Heerführer Nebukadnezars, des Königs von Babylon, gegen Jerusalem heran, und die Stadt wurde eingeschlossen.
11 Pea naʻe haʻu ʻa Nepukanesa ko e tuʻi ʻo Papilone ke tauʻi ʻae kolo, pea naʻe kāpui ia ʻe heʻene kau tamaioʻeiki,
Als dann Nebukadnezar, der König von Babylon, selbst vor der Stadt ankam, während seine Heerführer sie belagerten,
12 Pea naʻe ʻalu kituʻa ʻa Sihoiakini ko e tuʻi ʻo Siuta ki he tuʻi ʻo Papilone, ʻaia mo ʻene faʻē, mo ʻene kau tamaioʻeiki, mo ʻene houʻeiki, mo ʻene kau matāpule: pea naʻe puke ia ʻe he tuʻi ʻo Papilone ʻi hono valu taʻu ʻo ʻene pule.
ging Jojachin, der König von Juda, zum König von Babylon hinaus, er mit seiner Mutter, seinen Hofbeamten, seinen Heeresobersten und seinen Kämmerlingen, und der König von Babylon nahm ihn im achten Jahre seiner Regierung gefangen.
13 Pea naʻa ne fetuku mei ai ʻae ngaahi koloa kotoa pē ʻoe fale ʻo Sihova, mo e ngaahi koloa mei he fale ʻoe tuʻi, pea naʻa ne tuʻutuʻu ke iiki ʻae ngaahi ipu koula ʻaia naʻe ngaohi ʻe Solomone ko e tuʻi ʻo ʻIsileli ʻi he faletapu ʻo Sihova, ʻo hangē ko e folofola ʻa Sihova.
Er ließ dann alle Schätze des Tempels des HERRN und die Schätze des königlichen Palastes von dort wegbringen und brach den Metallbeschlag von allen goldenen Geräten ab, die Salomo, der König von Israel, für den Tempel des HERRN hatte anfertigen lassen: wie der HERR es angekündigt hatte.
14 Pea naʻa ne fetuku ʻo ʻave ʻae kakai Selūsalema kotoa pē mo e ngaahi houʻeiki kotoa pē, mo e kau tangata toʻa kotoa pē, ʻio, ko e pōpula ʻe tokotaha mano, mo e kau tangata tufunga mo e kau tufunga ukamea: naʻe ʻikai toe ha [kakai], ka ko e kakai masiva ʻaupito ʻoe fonua.
Ganz Jerusalem aber führte er in die Gefangenschaft: alle hohen Beamten und alle kriegstüchtigen Männer, zehntausend Gefangene, dazu alle Schmiede und Schlosser: nichts blieb zurück außer der niederen Bevölkerung des Landes.
15 Pea naʻa ne ʻave ʻa Sihoiakini ki Papilone, mo e faʻē ʻae tuʻi, mo e ngaahi uaifi ʻoe tuʻi, mo ʻene kau matāpule, mo e kau mālohi ʻoe fonua, naʻa ne fetuku pōpula ʻakinautolu mei Selūsalema ki Papilone.
Auch Jojachin führte er nach Babylon in die Gefangenschaft, ebenso die Mutter des Königs und die königlichen Frauen; auch seine Kämmerlinge und die vornehmsten Männer des Landes führte er als Gefangene von Jerusalem weg nach Babylon;
16 Pea ko e kau tangata toʻa kotoa pē, ʻio, ʻae toko fitu afe, mo e kau tufunga kehekehe, mo e kau tuki ukamea, ko e toko taha afe, ʻakinautolu kotoa pē naʻe mālohi mo poto ʻi he tau, naʻe fetuku pōpula ʻakinautolu ʻe he tuʻi ʻo Papilone ki Papilone.
dazu alle kriegstüchtigen Männer, siebentausend an Zahl, ferner die Schmiede und Schlosser, tausend an Zahl, lauter kriegstüchtige, streitbare Männer; die brachte der König von Babylon als Gefangene nach Babylon.
17 Pea naʻe fakanofo ʻe he tuʻi ʻo Papilone ʻa Matania ko e tokoua ʻo ʻene tamai ke tuʻi ia ko hono fetongi, pea naʻa ne liliu hono hingoa ko Setikia.
Hierauf machte der König von Babylon Matthanja, den Oheim Jojachins, zum König an dessen Stelle und änderte seinen Namen in Zedekia ab.
18 Naʻe uofulu ma taha ʻae taʻu ʻae motuʻa ʻo Setikia ʻi heʻene kamata ʻene pule, pea naʻe pule ia ʻi he taʻu ʻe hongofulu ma taha ʻi Selūsalema. Pea ko e hingoa ʻo ʻene faʻē ko Hamutali, ko e ʻofefine ia ʻo Selemaia ʻo Lipina.
Im Alter von einundzwanzig Jahren kam Zedekia auf den Thron und regierte elf Jahre in Jerusalem; seine Mutter hieß Hamutal und war die Tochter Jeremias aus Libna.
19 Pea naʻe fai kovi ʻe ia ʻi he ʻao ʻo Sihova, ʻo hangē ko ia kotoa pē naʻe fai ʻe Sihoiakimi.
Er tat, was dem HERRN mißfiel, ganz wie Jojakim getan hatte.
20 He ko e meʻa ʻi he houhau ʻa Sihova naʻe hoko eni ki Selūsalema mo Siuta, pea koeʻuhi ke ne liʻaki ʻakinautolu mei hono ʻao, naʻe fai ʻae angatuʻu ʻa Setikia ki he tuʻi ʻo Papilone.
Denn infolge des Zornes des HERRN kam es mit Jerusalem und Juda dahin, daß der HERR sie von seinem Angesicht verstieß.