< 2 Tuʻi 21 >
1 Naʻe hongofulu ma ua ʻae taʻu ʻo Manase ʻi heʻene kamata pule, pea naʻe pule ia ʻi he taʻu ʻe nimangofulu ma nima ʻi Selūsalema. Pea ko e hingoa ʻo ʻene faʻē ko Hefisipa.
Im Alter von zwölf Jahren wurde Manasse König und regierte fünfundfünfzig Jahre in Jerusalem; seine Mutter hieß Hephziba.
2 Pea naʻe fai ʻe ia ʻae kovi ʻi he ʻao ʻo Sihova, ʻo fakatatau mo e ngaahi meʻa kovi ʻae hiteni, ʻaia naʻe kapusi ʻe Sihova mei he ʻao ʻoe fānau ʻa ʻIsileli.
Er tat, was dem HERRN mißfiel, im Anschluß an den greuelhaften Götzendienst der heidnischen Völker, die der HERR vor den Israeliten vertrieben hatte.
3 He naʻa ne toe langa hake ʻae ngaahi potu māʻolunga ʻaia naʻe fakaʻauha ʻe heʻene tamai ko Hesekaia: pea naʻa ne fokotuʻu hake ʻae ngaahi feilaulauʻanga kia Peali, ʻo ne ngaohi ʻae vaotapu, ʻo hangē ko ia naʻe fai ʻe ʻEhapi ko e tuʻi ʻo ʻIsileli, pea naʻe lotu ia ki he ngaahi meʻa ʻoe langi, mo ne tauhi ʻakinautolu.
Er baute die Höhen wieder auf, die sein Vater Hiskia zerstört hatte, errichtete dem Baal Altäre, ließ ein Standbild der Aschera herstellen, wie es der König Ahab von Israel getan hatte, betete das ganze Sternenheer des Himmels an und erwies ihnen Verehrung.
4 Pea naʻe ngaohi ʻe ia ʻae ngaahi feilaulauʻanga ʻi he fale ʻo Sihova, ʻaia naʻe folofola ki ai ʻa Sihova, Te u ʻai hoku huafa ʻi Selūsalema.
Er erbaute sogar Altäre im Tempel des HERRN, von dem doch der HERR gesagt hatte: »In Jerusalem will ich meinen Namen wohnen lassen«;
5 Pea naʻe ngaohi ʻe ia ʻae ngaahi feilaulauʻanga ki he ngaahi meʻa ʻae langi ʻi he lotoʻā ʻe ua ʻoe fale ʻo Sihova.
und zwar erbaute er dem ganzen Sternenheer des Himmels Altäre in den beiden Vorhöfen des Tempels des HERRN.
6 Pea naʻa ne tuku hono foha ke ʻalu ʻi he lotolotonga ʻoe afi, pea naʻe tokanga ia ki he ngaahi kuonga, pea naʻa ne fai ʻae tuki [fakatēvolo ]pea naʻe kau ia mo e kau laumālie kovi mo e kau kikite loi: naʻe fai ʻe ia ʻae ngaahi angakovi lahi ʻi he ʻao ʻo Sihova, ke fakatupu hono houhau.
Auch ließ er seinen eigenen Sohn als Brandopfer verbrennen, trieb Zauberei und Wahrsagerei und bestellte Totenbeschwörer und Zeichendeuter: er tat gar vieles, was dem HERRN mißfiel und ihn zum Zorn reizen mußte.
7 Pea naʻe fokotuʻu ʻe ia ʻae tamapua ʻi he vao tapu naʻa ne ngaohi ʻi he fale ʻo Sihova, ʻaia naʻe folofola ai ʻe Sihova kia Tevita, pea kia Solomone ko hono foha, “Te u ʻai hoku hingoa ʻo taʻengata ki he fale ni, pea ʻi Selūsalema, ʻaia kuo u fili mei he ngaahi faʻahinga kotoa pē ʻo ʻIsileli.
Das geschnitzte Astartebild, das er hatte anfertigen lassen, stellte er sogar im Tempel auf, von dem doch der HERR zu David und dessen Sohne Salomo gesagt hatte: »In diesem Hause und in Jerusalem, das ich aus allen Stämmen Israels erwählt habe, will ich meinen Namen für ewige Zeiten wohnen lassen;
8 Pea ʻe ʻikai te u toe hiki ʻae vaʻe ʻo ʻIsileli mei he fonua ʻaia ne u foaki ki heʻenau ngaahi tamai; ʻo kapau pe te nau tokanga ke fai ʻo hangē ko ia kotoa pē naʻaku fekau kiate kinautolu, pea fakatatau ki he fono kotoa pē ʻaia naʻe fekau ʻe heʻeku tamaioʻeiki ko Mōsese kiate kinautolu.”
und ich will den Fuß Israels fortan nicht wieder wandern lassen aus dem Lande, das ich ihren Vätern gegeben habe, wofern sie nur darauf bedacht sind, alles zu tun, wie ich es ihnen geboten habe, nämlich ganz nach dem Gesetz (zu leben), das mein Knecht Mose ihnen geboten hat.«
9 Ka naʻe ʻikai te nau tokanga: pea naʻe fakahēʻi ʻakinautolu ʻe Manase ke nau fai kovi lahi hake ʻi he ngaahi puleʻanga ʻaia naʻe fakaʻauha ʻe Sihova mei he ʻao ʻoe fānau ʻa ʻIsileli.
Aber sie gehorchten nicht; und Manasse verleitete sie dazu, es noch ärger zu treiben als die heidnischen Völker, welche der HERR vor den Israeliten vertilgt hatte.
10 Pea naʻe folofola ʻa Sihova ʻi heʻene kau tamaioʻeiki ko e kau palōfita, ʻo pehē,
Da ließ sich der HERR durch den Mund seiner Knechte, der Propheten, so vernehmen:
11 “Ko e meʻa ʻi he fai ʻe Manase ko e tuʻi ʻo Siuta ʻae ngaahi angakovi lahi ni, pea kuo ne fai angakovi lahi hake ʻaupito ʻi he meʻa naʻe fai ʻe he kakai ʻAmoni ʻaia naʻe ʻi muʻa ʻiate ia, pea kuo ne fakaangahalaʻi ʻa Siuta ʻaki ʻa ʻene ngaahi ʻotua loi:
»Weil Manasse, der König von Juda, diese Greuel verübt hat, die ärger sind als alles, was die Amoriter vordem getan haben; und weil er auch Juda durch seinen Götzendienst zur Sünde verführt hat,
12 Ko ia ʻoku pehē ai ʻe Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, Vakai, ʻOku ou ʻomi ha kovi pehē ki Selūsalema, mo Siuta, ko ia fulipē ʻe fanongo ki ai ʻe vavana hono telinga fakatouʻosi pe.
darum hat der HERR, der Gott Israels, so gesprochen: ›Wisset wohl: ich will Unglück über Jerusalem und Juda kommen lassen, daß allen, die davon hören, beide Ohren gellen sollen!
13 Pea te u falō atu ʻi ʻolunga ki Selūsalema ʻae afo ʻo Samēlia, mo e afo fakafuofua ʻoe fale ʻo ʻEhapi: pea te u holoholo ʻa Selūsalema ʻo hangē ko e holoholo ʻae ipukai ʻae tangata, ʻo holoholo ia, pea fakafoʻohifo ki lalo.
Und zwar will ich über Jerusalem die Meßschnur ziehen wie (vordem) über Samaria und will die Setzwaage stellen wie beim Hause Ahabs, und ich will Jerusalem ausscheuern, wie man eine Schüssel ausscheuert und sie nach dem Ausscheuern auf ihre Oberseite umkehrt.
14 Pea te u liʻaki hono toe ʻo hoku tofiʻa, pea tukuange ʻakinautolu ki he nima ʻo honau fili: pea te nau hoko ko e meʻa ke vete mo maumau ʻe honau ngaahi fili kotoa pē;
Und ich will den Überrest meines Eigentumsvolkes verstoßen und sie in die Gewalt ihrer Feinde fallen lassen, daß sie allen ihren Feinden zum Raub und zur Beute werden sollen,
15 Ko e meʻa ʻi heʻenau fai kovi ʻi hoku ʻao, mo fakatupu ʻeku houhau, talu ʻae ʻaho naʻe haʻu ai ʻenau ngaahi tamai mei ʻIsipite, ʻio, ʻo aʻu ki he ʻaho ni.”
zur Strafe dafür, daß sie getan haben, was mir mißfällt, und mich immerfort zum Zorn gereizt haben seit der Zeit, wo ihre Väter aus Ägypten ausgezogen sind, bis auf den heutigen Tag!‹«
16 Ka ko eni, naʻe lingi ʻe Manase ʻae toto māʻoniʻoni ʻo lahi ʻaupito, mo ne fakafonu ʻaki ia ʻa Selūsalema mei he potu ʻe taha ki he potu ʻe taha; kaeʻumaʻā foki ʻa ʻene angahala ʻaia naʻa ne fakaangahala ai ʻa Siuta, ʻi he fai ʻaia naʻe kovi ʻi he ʻao ʻo Sihova.
Auch sehr viel unschuldiges Blut vergoß Manasse, so daß er Jerusalem damit bis oben an den Rand anfüllte, abgesehen von der Sünde, zu der er Juda verführte, das zu tun, was dem HERRN mißfiel.
17 Pea ko hono toe ʻoe ngaahi ngāue ʻa Manase, mo ia kotoa pē naʻa ne fai, mo ʻene angahala ʻaia naʻa ne fai, ʻikai kuo tohi ʻi he tohi fakamatala ki he ngaahi tuʻi ʻo Siuta?
Die übrige Geschichte Manasses aber und alles, was er unternommen, und seine Versündigung, die er begangen hat, das findet sich bekanntlich aufgezeichnet im Buch der Denkwürdigkeiten der Könige von Juda. –
18 Pea naʻe mohe ʻa Manase mo ʻene ngaahi tamai, pea naʻe tanu ia ʻi he ngoue ʻo hono fale ʻoʻona, ʻi he ngoue ʻo Usa: pea naʻe fetongi ia ʻi he pule ʻe ʻAmoni ko hono foha.
Als Manasse sich dann zu seinen Vätern gelegt und man ihn im Garten seines Palastes, im Garten Ussas begraben hatte, folgte ihm sein Sohn Amon als König in der Regierung nach.
19 Naʻe uofulu ma ua ʻae taʻu ʻae motuʻa ʻo ʻAmoni ʻi heʻene kamata ʻene pule, pea naʻe pule ia ʻi he taʻu ʻe ua ʻi Selūsalema. Pea ko e hingoa ʻo ʻene faʻē ko Mesulemeti, ko e ʻofefine ʻo Halusi ʻoe kakai Sotipa.
Im Alter von zweiundzwanzig Jahren wurde Amon König, und zwei Jahre regierte er in Jerusalem; seine Mutter hieß Mesullameth und war die Tochter des Haruz von Jotba.
20 Pea naʻe fai ʻe ia ʻae kovi ʻi he ʻao ʻo Sihova, ʻo hangē ko ʻene tamai ko Manase.
Er tat, was dem HERRN mißfiel, wie sein Vater Manasse getan hatte,
21 Pea naʻe ʻalu ia ʻi he hala kotoa pē naʻe ʻalu ai ʻene tamai, mo ne tauhi ʻae ngaahi ʻotua loi naʻe tauhi ʻe heʻene tamai, ʻo ne lotu kiate kinautolu:
und wandelte ganz auf dem Wege, den sein Vater gewandelt war: er verehrte die Götzen, die sein Vater verehrt hatte, und betete sie an;
22 Pea naʻa ne liʻaki ʻe ia ʻa Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻene ngaahi tamai, pea naʻe ʻikai ʻalu ia ʻi he hala ʻo Sihova.
aber vom HERRN, dem Gott seiner Väter, wandte er sich ab und wandelte nicht auf dem Wege des HERRN.
23 Pea naʻe teu ʻae lapa ʻe he kau tamaioʻeiki ʻa ʻAmoni kiate ia, ʻonau tāmateʻi ʻae tuʻi ʻi hono fale ʻoʻona.
Da verschworen sich seine eigenen Diener gegen ihn und ermordeten den König in seinem Palaste;
24 Pea naʻe tāmateʻi ʻe he kakai ʻoe fonua ʻakinautolu kotoa pē naʻe kau ki he tuʻi ko ʻAmoni: pea naʻe fakanofo ʻe he kakai ʻoe fonua ʻa Sosaia ko hono foha ke tuʻi ia ko hono fetongi.
die Landbevölkerung aber erschlug alle, die an der Verschwörung gegen den König Amon teilgenommen hatten, und erhob dann seinen Sohn Josia zu seinem Nachfolger auf dem Throne.
25 Pea ko hono toe ʻoe ngaahi ngāue naʻe fai ʻe ʻAmoni, ʻikai kuo tohi ia ʻi he tohi fakamatala ki he ngaahi tuʻi ʻo Siuta?
Die übrige Geschichte Amons aber, alles was er unternommen hat, findet sich bekanntlich aufgezeichnet im Buch der Denkwürdigkeiten der Könige von Juda.
26 Pea naʻe tanu ia ʻi he fonualoto ʻi he ngoue ʻo Usa; pea naʻe fetongi ia ʻi he pule ʻe hono foha ko Sosaia.
Als man ihn aber in seinem Begräbnis im Garten Ussas begraben hatte, folgte ihm sein Sohn Josia als König in der Regierung nach.