2 Tuʻi 12

1 Naʻe kamata pule ʻa Soasa ʻi hono fitu ʻoe taʻu ʻo Sehu; pea naʻe pule ia ʻi Selūsalema ʻi he taʻu ʻe fāngofulu. Pea ko e hingoa ʻo ʻene faʻē ko Sipia mei Peasipa.

Uti sjunde årena Jehu vardt Joas Konung, och regerade i fyratio år i Jerusalem; hans moder het Zibja, af BerSeba.

2 Pea naʻe fai totonu ʻa Soasa ʻi he ʻao ʻo Sihova ʻi he ngaahi ʻaho kotoa pē naʻe akonakiʻi ai ia ʻe Sihoiata ko e taulaʻeiki.

Och Joas gjorde det rätt var, och det Herranom väl behagade, så länge Presten Jojada lärde honom;

3 Ka naʻe ʻikai ʻave ʻae ngaahi potu māʻolunga: naʻe kei fai feilaulau mo e tutu ʻae meʻa namu kakala ʻe he kakai ʻi he ngaahi potu māʻolunga.

Undantagno, att han icke bortlade höjderna; ty folket offrade och rökte ännu på höjderna.

4 Pea naʻe pehē ʻe Soasa ki he kau taulaʻeiki, “Ko e paʻanga kotoa pē ʻoe ngaahi meʻa tapu kotoa pē ʻoku ʻomi ki he fale ʻo Sihova, ʻae paʻanga ʻoe kakai kotoa pē ʻoku lau, ʻae paʻanga ʻoku fakatatau ki ai ʻae tangata taki taha, pea mo e paʻanga ʻoku loto lelei ki ai ʻae tangata ke ne ʻomi ki he fale ʻo Sihova,

Och Joas sade till Presterna: Alla de penningar, som dertill helgade varda, att de skola läggas till Herrans hus, nämliga de penningar, som hvar och en gifver i skatt, och de penningar, som hvar och en löser sina själ med, och alla de penningar, som hvar och en offrar af fritt hjerta, dertill att det skall läggas till Herrans hus;

5 Tuku ke maʻu ia ʻe he kau taulaʻeiki, ko e taki taha mei hono kāinga: pea tuku ke nau toe langa ʻae ngaahi potu maumau ʻoe fale, ʻi he potu kotoa pē ʻoku ʻilo ai ha maumau.”

Det låter Presterna taga till sig, hvardera sin del; dermed skola de bota hvad som förfaller på ( Herrans ) hus, ehvar de finna att det förfallet är.

6 Ka ko eni, ʻi hono uofulu ma tolu ʻoe taʻu ʻoe tuʻi ko Soasa naʻe teʻeki ke toe langa ʻe he kau taulaʻeiki ʻae ngaahi potu maumau ʻoe fale.

Då nu Presterna, allt intill tredje och tjugonde året Konungs Joas, icke botade hvad som förfallet var i husena,

7 Pea naʻe toki ui ʻe Soasa ko e tuʻi kia Sihoiata ko e taulaʻeiki, pea mo e kau taulaʻeiki kehe, ʻo ne pehē kiate kinautolu, “Ko e hā ʻoku ʻikai ai te mou toe langa ʻae ngaahi potu maumau ʻoe fale? Ko ia foki ke ʻoua naʻa mou kei maʻu ha paʻanga mei homou kāinga, ka mou tuku ia ke toe langa ʻae ngaahi potu maumau ʻoe fale.”

Kallade Konung Joas Presten Jojada, samt med Presterna, och sade till dem: Hvi boten I icke hvad som förfaller i husena? Så skolen I nu icke taga de penningar till eder, hvar och en sin del; utan skolen låta kommat till det, som förfallet är i husena.

8 Pea naʻe loto ki ai ʻae kau taulaʻeiki ke ʻoua naʻa nau kei maʻu ha paʻanga mei he kakai, pea naʻe ʻikai te nau loto ke toe langa ʻae ngaahi potu maumau ʻoe fale.

Och Presterna samtyckte inga penningar vilja taga af folkena, till att bota det förfallet var af huset.

9 Ka naʻe ʻave ha ngeʻesi puha ʻe Sihoiata, ko e taulaʻeiki mo ne vili ha ava ʻi hono tāpuni, pea naʻa ne fokotuʻu ia ʻi he veʻe feilaulauʻanga, ki he potu fakatoʻomataʻu ʻi heʻene hū ange ha tokotaha ki he fale ʻo Sihova: pea naʻe ʻai ki ai ʻe he kau taulaʻeiki naʻe tauhi ʻae matapā, ʻae paʻanga kotoa pē naʻe ʻomi ki he fale ʻo Sihova.

Då tog Presten Jojada ena kisto, och gjorde der ett hål ofvanuppå, och satte henne på högra sidon vid altaret, der man ingår i Herrans hus. Och Presterna, som vakt höllo för dörrene, läto komma alla penningar deruti, som till Herrans hus fördes.

10 Pea naʻe pehē, ʻi heʻenau mamata kuo lahi ʻae paʻanga ʻi he puha, naʻe haʻu ʻae tangata tohi ʻae tuʻi mo e taulaʻeiki lahi, pea naʻa na ʻai ia ki he ngaahi kato, mo lau hake ʻae paʻanga ʻaia naʻe ʻilo ʻi he fale ʻo Sihova.

När de nu sågo, att många penningar voro i kistone, så kom Konungens skrifvare upp, och öfverste Presten, och bundo penningarna tillhopa, och räknade hvad till Herrans hus funnet vardt.

11 Pea naʻa nau foaki ʻae paʻanga, ka kuo ʻosi hono lau, ki he nima ʻokinautolu naʻe fai ʻae ngāue, ʻakinautolu naʻe pule ki he fale ʻo Sihova: pea naʻa nau totongi ʻaki ia ki he kau tufunga mo e kau langa fale ʻaia naʻe ngāue ki he fale ʻo Sihova,

Och man gaf penningarna redo i handena dem som arbetade, och skickade voro till Herrans hus; och de gåfvo dem ut timbermannom, som byggde och arbetade på Herrans huse;

12 Pea ki he kau helehele maka mo e kau tā maka, pea ke fakatauʻaki ʻae ʻakau mo e ngaahi maka kuo tā ke toe langaʻaki ʻae ngaahi potu maumau ʻoe fale ʻo Sihova, pea ki he meʻa kotoa pē naʻe ngāueʻaki ʻi he fakafoʻou ʻoe fale.

Nämliga murmästarom, och stenhuggarom, och dem som trä och huggna stenar köpte: på det att det förfallna på Herrans hus måtte botadt varda, och hvad som helst de funno af nödene vara att botas skulle på huset.

13 Ka naʻe ʻikai ngaohi maʻae fale ʻo Sihova ʻae ngaahi ipu siliva, mo e helekosi maama, mo e ngaahi ipu luoluo, mo e ngaahi meʻalea, pe ha ngaahi teunga koula, pe ha ngaahi teunga siliva, mei he paʻanga naʻe ʻomi ki he fale ʻo Sihova:

Dock lät man icke göra silfskålar, bägare, bäcken, trummeter, eller något gyldene eller silfvertyg i Herrans hus, af de penningar, som till Herrans hus förde voro;

14 Ka naʻa nau foaki ia ki he kau ngāue, mo nau toe langa ʻaki ia ʻae fale ʻo Sihova.

Utan man gaf dem arbetarena, att de dermed botade det förfallna på Herrans hus.

15 Pea naʻe ʻikai foki ke nau ʻekeʻi ʻae kau tangata ʻakinautolu naʻe tuku ki honau nima ʻae paʻanga ke totongiʻaki ʻae kau ngāue, he naʻa nau fai angatonu pe.

Och behöfde de män ingen räkenskap göra, som man fick penningarna, till att utgifva dem arbetarena; utan de handlade på sina tro.

16 Naʻe ʻikai ʻomi ki he fale ʻo Sihova ʻae paʻanga ʻi he fai hala, mo e paʻanga ʻoe angahala: he naʻe ʻoe kau taulaʻeiki ia.

Men de penningar af skuldoffer och syndoffer vordo icke förde uti Herrans hus; förty de voro Presternas.

17 Pea naʻe ʻalu hake ʻa Hasaeli ko e tuʻi ʻo Silia, ke fai ʻae tau ki Kati, pea naʻa ne lavaʻi ia: pea naʻe fakahanga hono mata ʻe Hasaeli ke ʻalu hake ki Selūsalema.

På den tiden drog Hasael, Konungen i Syrien, upp, och stridde emot Gath, och vann det. Och då Hasael ställde sitt ansigte till att draga upp till Jerusalem,

18 Pea naʻe toʻo mai ʻe Soasa ko e tuʻi ʻo Siuta ʻae ngaahi meʻa tapu kotoa pē ʻaia naʻe fakatapui ʻe Sihosafate, mo Siholami, pea mo ʻAhasia, ko ʻene ngaahi tamai, ko e ngaahi tuʻi ʻo Siuta, pea mo ʻene ngaahi meʻa tapu ʻaʻana, pea mo e koula kotoa pē naʻe ʻilo ʻi he ngaahi tukunga koloa ʻi he fale ʻo Sihova, pea ʻi he fale ʻoe tuʻi, mo ne ʻave ia kia Hasaeli ko e tuʻi ʻo Silia: pea naʻa ne foki atu mei Selūsalema.

Tog Joas, Juda Konung, allt det helgada, som hans fader; Josaphat, Joram och Ahasia, Juda Konungar, helgat hade, och det han helgat hade; dertill allt det guld, som man fann i Herrans hus skatt, och i Konungshusena, och sände det till Hasael, Konungen i Syrien. Sedan drog han sina färde ifrå Jerusalem.

19 Pea ko hono toe ʻoe ngaahi ngāue ʻa Soasi, pea mo ia kotoa pē naʻa ne fai, ʻikai kuo tohi ia ʻi he tohi fakamatala ki he ngaahi tuʻi ʻo Siuta?

Hvad nu mer af Joas sägandes är, och allt det han gjort hafver, si, det är skrifvet i Juda Konungars Chrönico.

20 Pea naʻe tuʻu hake ʻa ʻene kau tamaioʻeiki, mo nau teuteu ʻae lapa, pea naʻe tāmateʻi ʻa Soasi ʻi he fale ʻo Milo, ʻaia ʻoku ʻi he hala ʻoku hifo ki Silia.

Och hans tjenare hofvo sig upp, och gjorde ett förbund, och slogo honom i Millo hus, der man nedergår till Silla.

21 He naʻe taaʻi ia ʻe Sosaka ko e foha ʻo Simiati, mo Sihosapati ko e foha ʻa Someli, ko ʻene ongo tamaioʻeiki, pea naʻa ne mate; pea naʻa nau tanu ia fakataha mo ʻene ngaahi tamai ʻi he Kolo ʻo Tevita: pea naʻe fetongi ia ʻi he pule ʻe ʻAmasia ko hono foha.

Ty Josachar, Simeaths son, och Josabad, Somers son, hans tjenare, slogo honom ihjäl; och man begrof honom med hans fäder uti Davids stad. Och Amazia hans son vardt Konung i hans stad.