2 Meʻa Hokohoko 26
1 Pea naʻe toki ʻave ʻe he kakai kotoa pē ʻo Siuta ʻa ʻUsaia, ʻaia naʻe hongofulu ma ono taʻu hono motuʻa, ʻo fakanofo ia ke tuʻi ko e fetongi ʻo ʻene tamai ko ʻAmasia.
Och allt folket i Juda tog Ussia, som då var sexton år gammal, och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas ställe.
2 Naʻa ne langa ʻa ʻEloti, ʻo toe fakakau ia ki Siuta, ʻi he hili ange ʻae mohe ʻae tuʻi ki heʻene ngaahi tamai.
Det var han som befäste Elot, och han lade det åter under Juda, sedan konungen hade gått till vila hos sina fäder.
3 Naʻe hongofulu ma ono ʻae taʻu ʻoe motuʻa ʻo ʻUsaia ʻi he kamata ʻene pule, pea naʻe pule ia ʻi he taʻu ʻe nimangofulu mo e taʻu ʻe ua ʻi Selūsalema. Pea ko e hingoa ʻo ʻene faʻē foki ko Sekolia ʻo Selūsalema.
Ussia var sexton år gammal, när han blev konung, och han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans moder hette Jekilja, från Jerusalem.
4 Pea naʻe fai ʻe ia ʻaia naʻe lelei ʻi he ʻao ʻo Sihova, ʻo fakatatau ki he meʻa kotoa pē naʻe fai ʻe heʻene tamai ko ʻAmasia.
Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, alldeles såsom hans fader Amasja hade gjort.
5 Naʻe kumi ʻe ia ki he ʻOtua ʻi he ngaahi ʻaho ʻo Sakalia, ʻaia naʻe poto ʻi he ʻilo ʻae ngaahi meʻa hā mai ʻae ʻOtua: pea lolotonga ʻene kumi kia Sihova, naʻe fakamonūʻia ia ʻe he ʻOtua.
Och han sökte Gud, så länge Sakarja levde, han som aktade på Guds syner. Och så länge han sökte HERREN, lät Gud det gå honom väl.
6 Pea naʻe ʻalu atu ia ʻo tauʻi ʻae kakai Filisitia, ʻo ne holoki hifo ʻae ʻā maka ʻo Kati, mo e ʻā maka ʻo Sapina, mo e ʻā maka ʻo ʻAsitoti, pea ne langa ʻae ngaahi kolo ʻi he fonua ʻAsitoti, pea ʻi he lotolotonga ʻoe kakai Filisitia.
Han drog ut och stridde mot filistéerna och bröt ned Gats, Jabnes och Asdods murar; och han byggde städer på Asdods område och annorstädes i filistéernas land.
7 Pea naʻe tokoni ia ʻe he ʻOtua ke tauʻi ʻae kakai Filisitia, pea ke tauʻi ʻae kakai ʻAlepea ʻaia naʻe nofo ʻi Kuapeali, mo e kakai Mehunimi.
Och Gud hjälpte honom mot filistéerna och mot de araber som bodde i Gur-Baal och mot maoniterna.
8 Pea naʻe foaki ʻae ngaahi meʻaʻofa ʻe he kakai ʻAmoni kia ʻUsaia: pea naʻe ongoongoa atu hono hingoa ʻo aʻu ki he hūʻanga ki ʻIsipite: he naʻa ne fakamālohi ia ke lahi ʻaupito.
Och ammoniterna måste giva skänker åt Ussia, och ryktet om honom sträckte sig ända till Egypten, ty han blev övermåttan mäktig.
9 Pea naʻe langa foki ʻe ʻUsaia ʻae ngaahi fale māʻolunga ʻi Selūsalema ʻi he matapā ʻi he tuliki, pea ʻi he matapā ʻoe potu talalo, pea ʻi he afenga, ʻo ne langa foʻou ia.
Och Ussia byggde torn i Jerusalem över Hörnporten och över Dalporten och över Vinkeln och befäste dem.
10 Pea naʻa ne langa ʻae ngaahi fale māʻolunga ʻi he toafa, pea keli ʻae ngaahi vai lahi: he naʻe lahi ʻaupito ʻene fanga manu, ʻi he fonua ʻi lalo, pea mo e ngaahi tafangafanga: mo e kau tauhi ngoue, mo e kau tauhi vaine ʻi he ngaahi moʻunga, pea ʻi Kameli: he naʻe manako ia ki he tauhi ngoue.
Han byggde ock torn i öknen och högg ut många brunnar, ty han hade mycken boskap, både i låglandet och på slätten. Jordbruks- och vingårdsarbetare hade han i bergsbygden och på de bördiga fälten, ty han var en vän av åkerbruk.
11 Pea naʻe maʻu ʻe ʻUsaia foki ʻae kau tangata fai tau, ʻaia naʻe ʻalu vahevahe pe ki he tau, ʻo fakatatau ki honau lau ʻi he pule ʻa Sieli ko e tangata tohi mo Māseia ko e pule, ʻi he nima ʻo Hanania, ko e tokotaha ʻoe ngaahi ʻeiki pule ʻae tuʻi.
Och Ussia hade en krigshär som drog ut till strid i avdelade skaror, med en mansstyrka som hade blivit fastställd vid mönstring genom sekreteraren Jeguel och tillsyningsmannen Maaseja, under överinseende av Hananja, en av konungens hövitsmän.
12 Ko hono lau kotoa ʻoe kau tuʻukimuʻa ʻi he kau mātuʻa, ʻoe kau tangata toʻa mālohi naʻe toko ua afe mo e toko onongeau.
Hela antalet av de tappra stridsmän som voro huvudmän för familjerna var två tusen sex hundra.
13 Pea naʻe ʻi honau nima ʻae fuʻu tau, ko e toko tolu kilu mo e toko fitu afe mo e toko nimangeau, naʻe fai ʻae tau ʻi he mālohi lahi, ke tokoni ki he tuʻi ke tauʻi ʻae fili.
Under deras befäl stod en krigshär av tre hundra sju tusen fem hundra män, som stridde med kraft och mod och voro konungens hjälp mot fienden.
14 Pea naʻe tokonaki ʻe ʻUsaia moʻonautolu ʻi he tau kotoa pē ʻae ngaahi pā, mo e tao, mo e tatā, mo e ngaahi kofutau, mo e ngaahi kau fana, mo e ngaahi makatā.
Och Ussia försåg hela denna här med sköldar, spjut, hjälmar, pansar och bågar, så ock med slungstenar.
15 Pea naʻe ngaohi ʻe ia ʻi Selūsalema ʻae ngaahi meʻa tau, naʻe fakakaukau hono ngaohi ʻe he kau tangata poto, ke fokotuʻu ʻi he ngaahi fale māʻolunga pea ki he ngaahi puke, ke fanaʻaki ʻae ngahau mo e ngaahi maka lahi. Pea naʻe ongoongo ki he mamaʻo hono hingoa: he naʻe lahi ʻaupito ʻae tokoni kiate ia, ke ne mālohi ai.
Och han lät i Jerusalem göra krigsredskap, konstmässigt uttänkta, till att sätta upp på tornen och på murarnas hörn, för att med dem avskjuta pilar och stora stenar. Och ryktet om honom gick ut vida omkring, ty underbart hjälptes han fram till makt.
16 Ka ʻi heʻene mālohi naʻe mahikihiki hake hono loto ke kovi lahi ai ia: he naʻa ne fai talangataʻa kia Sihova ko hono ʻOtua, pea naʻe hū ia ki he faletapu ʻo Sihova ke tutu ʻae meʻa namu kakala he feilaulauʻanga ʻoe meʻa namu kakala.
Men när han nu var så mäktig, blev hans hjärta högmodigt, så att han gjorde vad fördärvligt var; han förbröt sig trolöst mot HERREN, sin Gud, i det att han gick in i HERRENS tempel för att antända rökelse på rökelsealtaret.
17 Pea naʻe hū ki ai ʻa ʻAsalia ko e taulaʻeiki ʻo muimui ʻiate ia, pea naʻe ʻiate ia ʻae kau taulaʻeiki ʻa Sihova ʻe toko valungofulu, ko e kau tangata toʻa:
Då gick prästen Asarja ditin efter honom, åtföljd av åttio HERRENS präster, oförskräckta män.
18 Pea naʻa nau tali tuʻu ki he tuʻi ko ʻUsaia, ʻonau pehē kiate ia, “ʻE ʻUsaia ʻoku ʻikai ʻiate koe ke tutu ʻae meʻa namu kakala kia Sihova, ka ki he kau taulaʻeiki ko e ngaahi foha ʻo ʻElone, ʻaia kuo fakatapui ke tutu ʻae meʻa namu kakala: ʻalu kituʻa koe mei he faletapu, he kuo ke fai hala: pea ʻe ʻikai foki te ke ongoongolelei ai meia Sihova ko ho ʻOtua.”
Dessa trädde fram mot konung Ussia och sade till honom: "Det hör icke dig till, Ussia, att antända rökelse åt HERREN, utan det tillhör prästerna, Arons söner, som är helgade till att antända rökelse. Gå ut ur helgedomen, ty du har begått en förbrytelse, och HERREN Gud skall icke låta detta lända dig till ära."
19 Pea naʻe houhau ai ʻa ʻUsaia, pea naʻe ʻi hono nima ʻae ʻaiʻanga afi, ke tutu ai ʻae meʻa namu kakala: pea lolotonga ʻene houhau ki he kau taulaʻeiki, naʻe tupu hake ʻae kilia ʻi hono foʻi laʻē ʻi he ʻao ʻoe kau taulaʻeiki ʻi he fale ʻo Sihova, mei he potu ʻoe feilaulauʻanga ʻoe meʻa namu kakala.
Då for Ussia ut i vrede, där han stod med ett rökelsekar i sin hand för att antända rökelse. Men just som han for ut mot prästerna, slog spetälska ut på hans panna, i prästernas närvaro, inne i HERRENS hus, bredvid rökelsealtaret.
20 Pea naʻe mamata kiate ia ʻe ʻAsalia ko e taulaʻeiki lahi, pea mo e kau taulaʻeiki kotoa pē, pea vakai, kuo kilia ia ʻi hono laʻē, pea naʻa nau tekeʻi ia mei ai kituʻa: ʻio, pea naʻe fakatoʻotoʻo ia ke ʻalu kituʻa, he kuo taaʻi ia ʻe Sihova.
Och när översteprästen Asarja och alla prästerna vände sig till honom och fingo se att han var spetälsk i pannan, drevo de honom strax ut därifrån. Själv skyndade han också ut, eftersom HERREN så hemsökte honom.
21 Pea naʻe kilia ʻae tuʻi ko ʻUsaia ʻo aʻu ki he ʻaho ʻo ʻene pekia, pea naʻe nofo ia ʻi he fale liʻaki, he ko e kilia ia; he naʻe motuhi ia mei he fale ʻo Sihova pea naʻe pule ʻa Sotami ko hono foha ki he fale ʻoe tuʻi, ʻo fakamaauʻi ʻae kakai ʻoe fonua.
Sedan var konung Ussia spetälsk för hela sitt liv och bodde i ett särskilt hus såsom spetälsk, ty han var utesluten från HERRENS hus. Hans son Jotam förestod då konungens hus och dömde folket i landet.
22 Pea ko hono toe ʻoe ngāue ʻa ʻUsaia, ko e ʻuluaki mo e kimui, naʻe tohi ia ʻe ʻIsaia ko e palōfita, ko e foha ʻo ʻAmosi.
Vad nu mer är att säga om Ussia, om hans första tid såväl som om hans sista, det har profeten Jesaja, Amos' son, tecknat upp.
23 Pea pehē naʻe mohe ʻa ʻUsaia mo ʻene ngaahi tamai ʻi he ngoue ʻoe tanuʻanga naʻe kau ki he ngaahi tuʻi: he naʻa nau pehē, Ko e kilia ia: pea naʻe fetongi ia ʻi he pule ʻe Sotami ko hono ʻalo.
Och Ussia gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom hos hans fäder, ute på konungagravens mark, detta med tanke därpå att han hade varit spetälsk. Och hans son Jotam blev konung efter honom.
