< 2 Meʻa Hokohoko 26 >

1 Pea naʻe toki ʻave ʻe he kakai kotoa pē ʻo Siuta ʻa ʻUsaia, ʻaia naʻe hongofulu ma ono taʻu hono motuʻa, ʻo fakanofo ia ke tuʻi ko e fetongi ʻo ʻene tamai ko ʻAmasia.
Hierauf nahm das ganze Volk von Juda den Ussia, obgleich er erst sechzehn Jahre alt war, und machte ihn zum König als Nachfolger seines Vaters Amazja.
2 Naʻa ne langa ʻa ʻEloti, ʻo toe fakakau ia ki Siuta, ʻi he hili ange ʻae mohe ʻae tuʻi ki heʻene ngaahi tamai.
Er befestigte Eloth, das er an Juda zurückgebracht hatte, nachdem der König sich zu seinen Vätern gelegt hatte.
3 Naʻe hongofulu ma ono ʻae taʻu ʻoe motuʻa ʻo ʻUsaia ʻi he kamata ʻene pule, pea naʻe pule ia ʻi he taʻu ʻe nimangofulu mo e taʻu ʻe ua ʻi Selūsalema. Pea ko e hingoa ʻo ʻene faʻē foki ko Sekolia ʻo Selūsalema.
Im Alter von sechzehn Jahren bestieg Ussia den Thron, und zweiundfünfzig Jahre regierte er in Jerusalem; seine Mutter hieß Jecholja und stammte aus Jerusalem.
4 Pea naʻe fai ʻe ia ʻaia naʻe lelei ʻi he ʻao ʻo Sihova, ʻo fakatatau ki he meʻa kotoa pē naʻe fai ʻe heʻene tamai ko ʻAmasia.
Er tat, was dem HERRN wohlgefiel, ganz wie sein Vater Amazja getan hatte.
5 Naʻe kumi ʻe ia ki he ʻOtua ʻi he ngaahi ʻaho ʻo Sakalia, ʻaia naʻe poto ʻi he ʻilo ʻae ngaahi meʻa hā mai ʻae ʻOtua: pea lolotonga ʻene kumi kia Sihova, naʻe fakamonūʻia ia ʻe he ʻOtua.
Er war darauf bedacht, sich an Gott zu halten, solange Sacharja lebte, der ihn zur Furcht Gottes anleitete; und solange er den HERRN suchte, gab Gott ihm Glück.
6 Pea naʻe ʻalu atu ia ʻo tauʻi ʻae kakai Filisitia, ʻo ne holoki hifo ʻae ʻā maka ʻo Kati, mo e ʻā maka ʻo Sapina, mo e ʻā maka ʻo ʻAsitoti, pea ne langa ʻae ngaahi kolo ʻi he fonua ʻAsitoti, pea ʻi he lotolotonga ʻoe kakai Filisitia.
Denn als er einen Feldzug gegen die Philister unternahm, riß er die Mauern der Städte Gath, Jabne und Asdod nieder und legte feste Plätze um Asdod her und im (übrigen) Philisterlande an.
7 Pea naʻe tokoni ia ʻe he ʻOtua ke tauʻi ʻae kakai Filisitia, pea ke tauʻi ʻae kakai ʻAlepea ʻaia naʻe nofo ʻi Kuapeali, mo e kakai Mehunimi.
So half Gott ihm im Kampf gegen die Philister und ebenso gegen die Araber, die in Gur-Baal wohnten, und gegen die Mehuniter.
8 Pea naʻe foaki ʻae ngaahi meʻaʻofa ʻe he kakai ʻAmoni kia ʻUsaia: pea naʻe ongoongoa atu hono hingoa ʻo aʻu ki he hūʻanga ki ʻIsipite: he naʻa ne fakamālohi ia ke lahi ʻaupito.
Auch die Ammoniter mußten Ussia Abgaben entrichten, und sein Ruhm verbreitete sich bis nach Ägypten hin; denn er war überaus mächtig geworden.
9 Pea naʻe langa foki ʻe ʻUsaia ʻae ngaahi fale māʻolunga ʻi Selūsalema ʻi he matapā ʻi he tuliki, pea ʻi he matapā ʻoe potu talalo, pea ʻi he afenga, ʻo ne langa foʻou ia.
Auch baute Ussia in Jerusalem Türme am Ecktor, am Taltor und am Winkel und befestigte sie.
10 Pea naʻa ne langa ʻae ngaahi fale māʻolunga ʻi he toafa, pea keli ʻae ngaahi vai lahi: he naʻe lahi ʻaupito ʻene fanga manu, ʻi he fonua ʻi lalo, pea mo e ngaahi tafangafanga: mo e kau tauhi ngoue, mo e kau tauhi vaine ʻi he ngaahi moʻunga, pea ʻi Kameli: he naʻe manako ia ki he tauhi ngoue.
Weiter ließ er in der Steppe Türme erbauen und zahlreiche Zisternen anlegen; denn er besaß große Viehherden sowohl in der Niederung als auch in der Ebene, dazu Ackerleute und Weingärtner im Gebirge und im Gefilde; denn er war ein Freund der Landwirtschaft.
11 Pea naʻe maʻu ʻe ʻUsaia foki ʻae kau tangata fai tau, ʻaia naʻe ʻalu vahevahe pe ki he tau, ʻo fakatatau ki honau lau ʻi he pule ʻa Sieli ko e tangata tohi mo Māseia ko e pule, ʻi he nima ʻo Hanania, ko e tokotaha ʻoe ngaahi ʻeiki pule ʻae tuʻi.
Ussia hatte aber auch ein kriegstüchtiges Heer, das, in Scharen gegliedert, zu Felde zog, soviele ihrer durch den Schreiber Jehiel und den Amtmann Maaseja unter der Aufsicht Hananjas, eines der Heerführer des Königs, gemustert worden waren.
12 Ko hono lau kotoa ʻoe kau tuʻukimuʻa ʻi he kau mātuʻa, ʻoe kau tangata toʻa mālohi naʻe toko ua afe mo e toko onongeau.
Die Gesamtzahl der Familienhäupter der kriegstüchtigen Mannschaft betrug 2600,
13 Pea naʻe ʻi honau nima ʻae fuʻu tau, ko e toko tolu kilu mo e toko fitu afe mo e toko nimangeau, naʻe fai ʻae tau ʻi he mālohi lahi, ke tokoni ki he tuʻi ke tauʻi ʻae fili.
unter deren Befehl eine Heeresmacht von 307500 kriegstüchtigen, vollkräftigen Männern stand, die dem König gegen die Feinde zu Gebote standen.
14 Pea naʻe tokonaki ʻe ʻUsaia moʻonautolu ʻi he tau kotoa pē ʻae ngaahi pā, mo e tao, mo e tatā, mo e ngaahi kofutau, mo e ngaahi kau fana, mo e ngaahi makatā.
Für dieses ganze Heer beschaffte Ussia Schilde, Lanzen, Helme, Panzer, Bogen und Schleudersteine.
15 Pea naʻe ngaohi ʻe ia ʻi Selūsalema ʻae ngaahi meʻa tau, naʻe fakakaukau hono ngaohi ʻe he kau tangata poto, ke fokotuʻu ʻi he ngaahi fale māʻolunga pea ki he ngaahi puke, ke fanaʻaki ʻae ngahau mo e ngaahi maka lahi. Pea naʻe ongoongo ki he mamaʻo hono hingoa: he naʻe lahi ʻaupito ʻae tokoni kiate ia, ke ne mālohi ai.
Auch ließ er in Jerusalem kunstvoll gebaute Maschinen anfertigen, die auf den Türmen und Zinnen aufgestellt werden sollten, um mit ihnen Pfeile und große Steine zu schleudern. So drang sein Ruhm in weite Ferne; denn er erlangte wunderbare Erfolge, bis er (überaus) mächtig geworden war.
16 Ka ʻi heʻene mālohi naʻe mahikihiki hake hono loto ke kovi lahi ai ia: he naʻa ne fai talangataʻa kia Sihova ko hono ʻOtua, pea naʻe hū ia ki he faletapu ʻo Sihova ke tutu ʻae meʻa namu kakala he feilaulauʻanga ʻoe meʻa namu kakala.
Als er aber zu Macht gelangt war, überhob sich sein Sinn zu gottlosem Handeln, so daß er sich gegen den HERRN, seinen Gott, versündigte, indem er in den Tempel des HERRN ging, um auf dem Räucheraltar Rauchopfer darzubringen.
17 Pea naʻe hū ki ai ʻa ʻAsalia ko e taulaʻeiki ʻo muimui ʻiate ia, pea naʻe ʻiate ia ʻae kau taulaʻeiki ʻa Sihova ʻe toko valungofulu, ko e kau tangata toʻa:
Da kam der Priester Asarja hinter ihm her, begleitet von achtzig Priestern des HERRN, vortrefflichen Männern;
18 Pea naʻa nau tali tuʻu ki he tuʻi ko ʻUsaia, ʻonau pehē kiate ia, “ʻE ʻUsaia ʻoku ʻikai ʻiate koe ke tutu ʻae meʻa namu kakala kia Sihova, ka ki he kau taulaʻeiki ko e ngaahi foha ʻo ʻElone, ʻaia kuo fakatapui ke tutu ʻae meʻa namu kakala: ʻalu kituʻa koe mei he faletapu, he kuo ke fai hala: pea ʻe ʻikai foki te ke ongoongolelei ai meia Sihova ko ho ʻOtua.”
die traten dem König Ussia mit den Worten entgegen: »Nicht dir, Ussia, steht das Recht zu, dem HERRN Rauchopfer darzubringen, sondern nur den Priestern, den Nachkommen Aarons, die zu diesem Dienst geweiht sind. Verlaß das Heiligtum, denn du hast dich vergangen, und das bringt dir vor Gott, dem HERRN, keine Ehre!«
19 Pea naʻe houhau ai ʻa ʻUsaia, pea naʻe ʻi hono nima ʻae ʻaiʻanga afi, ke tutu ai ʻae meʻa namu kakala: pea lolotonga ʻene houhau ki he kau taulaʻeiki, naʻe tupu hake ʻae kilia ʻi hono foʻi laʻē ʻi he ʻao ʻoe kau taulaʻeiki ʻi he fale ʻo Sihova, mei he potu ʻoe feilaulauʻanga ʻoe meʻa namu kakala.
Da geriet Ussia in Zorn, während er noch das Räucherfaß in der Hand hielt, um zu räuchern; als er aber seinen Zorn gegen die Priester ausließ, kam der Aussatz an seiner Stirn vor den Augen der Priester im Tempel des HERRN neben dem Räucheraltar zum Ausbruch.
20 Pea naʻe mamata kiate ia ʻe ʻAsalia ko e taulaʻeiki lahi, pea mo e kau taulaʻeiki kotoa pē, pea vakai, kuo kilia ia ʻi hono laʻē, pea naʻa nau tekeʻi ia mei ai kituʻa: ʻio, pea naʻe fakatoʻotoʻo ia ke ʻalu kituʻa, he kuo taaʻi ia ʻe Sihova.
Als sich nun der Oberpriester Asarja und alle Priester zu ihm hinwandten, da war er in der Tat an der Stirn vom Aussatz befallen. Da brachten sie ihn schleunigst von dort weg, und auch er selbst beeilte sich hinauszukommen, weil der HERR ihn geschlagen hatte.
21 Pea naʻe kilia ʻae tuʻi ko ʻUsaia ʻo aʻu ki he ʻaho ʻo ʻene pekia, pea naʻe nofo ia ʻi he fale liʻaki, he ko e kilia ia; he naʻe motuhi ia mei he fale ʻo Sihova pea naʻe pule ʻa Sotami ko hono foha ki he fale ʻoe tuʻi, ʻo fakamaauʻi ʻae kakai ʻoe fonua.
So war denn der König Ussia aussätzig bis zu seinem Todestage und wohnte als Aussätziger in einem Hause für sich; denn er war vom Tempel des HERRN ausgeschlossen. Jotham aber, sein Sohn, waltete im königlichen Hause als Familienhaupt und versah die Regierungsgeschäfte für das Land.
22 Pea ko hono toe ʻoe ngāue ʻa ʻUsaia, ko e ʻuluaki mo e kimui, naʻe tohi ia ʻe ʻIsaia ko e palōfita, ko e foha ʻo ʻAmosi.
Die übrige Geschichte Ussias aber, von Anfang bis zu Ende, hat der Prophet Jesaja, der Sohn des Amoz, geschrieben.
23 Pea pehē naʻe mohe ʻa ʻUsaia mo ʻene ngaahi tamai ʻi he ngoue ʻoe tanuʻanga naʻe kau ki he ngaahi tuʻi: he naʻa nau pehē, Ko e kilia ia: pea naʻe fetongi ia ʻi he pule ʻe Sotami ko hono ʻalo.
Als Ussia sich dann zu seinen Vätern gelegt hatte, begrub man ihn [bei seinen Vätern] auf dem (freien) Felde bei der Begräbnisstätte der Könige; denn man sagte: »Er ist aussätzig!« Sein Sohn Jotham folgte ihm in der Regierung nach.

< 2 Meʻa Hokohoko 26 >