2 Meʻa Hokohoko 13

1 Pea ko eni, ʻi hono hongofulu ma valu taʻu ʻoe tuʻi ko Selopoami naʻe hoko ʻa ʻApisa ke pule ki Siuta.

Uti adertonde årena Konungs Jerobeams vardt Abia Konung i Juda;

2 Pea naʻe pule ia ʻi he taʻu ʻe tolu ʻi Selūsalema. Pea ko e hingoa ʻo ʻene faʻē foki ko Mikaia ko e ʻofefine ʻo Ulieli ʻo Kipea. Pea naʻe fetauʻaki ʻa ʻApisa mo Selopoami.

Och regerade tre år i Jerusalem; hans moder het Michaja, Uriels dotter, af Gibea. Och en strid hof sig upp emellan Abia och Jerobeam.

3 Pea naʻe teu ʻae tau ʻe ʻApisa ko e fuʻu kautau ʻoe kau tangata toʻa, ʻio, ko e kau tangata fili ʻe toko fā kilu: pea naʻe fokotuʻu foki ʻe Selopoami ʻae tau ke tali ia ko e tau tangata toʻa mālohi kuo fili ʻe toko valu kilu.

Och Abia gjorde redo till strid med fyrahundradtusend unga män, starka till strid; men Jerobeam gjorde redo till att strida emot dem med åttahundradtusend starka unga män.

4 Pea naʻe tuʻu hake ʻa ʻApisa ki he moʻunga ko Simalemi, ʻaia ʻoku ʻi he moʻunga ko ʻIfalemi, ʻo ne pehē, “Fanongo kiate au, ʻa koe ko Selopoami, pea mo ʻIsileli, kotoa pē:

Och Abia steg upp på Zemaraims berg, som ligger på Ephraims berg, och sade: Hörer härtill, Jerobeam, och hele Israel!

5 ‌ʻIkai ʻoku totonu ke mou ʻilo naʻe foaki ʻe Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli ʻae puleʻanga ʻo ʻIsileli kia Tevita ke taʻengata, ʻio, kiate ia pea ki hono ngaahi foha ʻi he fuakava māsima?

Veten I icke, att Herren Israels Gud hafver gifvit David Israels Konungarike till evig tid; honom och hans söner ett saltförbund?

6 Ka kuo tuʻu hake ʻa Selopoami ko e foha ʻo Nipati, ko e tamaioʻeiki ʻa Solomone ko e foha ʻo Tevita, pea kuo ne angatuʻu ki hono ʻeiki.

Men Jerobeam, Nebats son, Salomos tjenare, Davids sons, kastade sig upp, och satte sig emot sin herra;

7 Pea kuo tānaki ʻo fakataha kiate ia ʻae kau tangata noa pē, ko e fānau ʻoe angakovi, pea kuo nau fakamālohiʻi ʻakinautolu kia Lehopoami ko e foha ʻo Solomone, ʻi he kei siʻi ʻa Lehopoami mo loto vaivai, pea naʻe ʻikai mafai ia ke tekeʻi ʻakinautolu.

Och till honom hafva gifvit sig lösaktige män och Belials barn, och hafva förstärkt sig emot Rehabeam, Salomos son; förty Rehabeam var ung, och af blödigt hjerta, så att han icke varde sig för honom.

8 Pea ko eni ʻoku mou mahalo te mou faʻa fai ke tauʻi ʻae puleʻanga ʻo Sihova ʻi he nima ʻoe ngaahi foha ʻo Tevita: pea ko e fuʻu kakai tokolahi ʻakimoutolu, pea ʻoku ʻiate kimoutolu ʻae ngaahi ʻuhiki pulu koula, ʻaia naʻe ngaohi ʻe Selopoami ko e ngaahi ʻotua moʻomoutolu.

Nu menen I vilja sätta eder emot Herrans rike, ibland Davids söner; efter I ären en stor hop, och hafven gyldene kalfvar, som Jerobeam eder för gudar gjort hafver.

9 ‌ʻIkai kuo mou kapusi kituaʻā ʻae kau taulaʻeiki ʻa Sihova, ko e ngaahi foha ʻo ʻElone, mo e kau Livai, pea kuo mou ngaohi ʻae kau taulaʻeiki kiate kimoutolu ʻo hangē ko e kakai ʻoe ngaahi puleʻanga kehekehe? Pea ko ia fulipē ʻoku ʻalu atu ke fakatapui ia ʻe ia pe ʻaki ha pulu mui, mo e fanga sipitangata ʻe fitu, ʻe hoko leva ia ko e taulaʻeiki ʻokinautolu ʻoku ʻikai ko e ʻotua.

Hafven I icke fördrifvit Herrans Prester, Aarons söner, och Leviterna; och hafven gjort eder egna Prester, såsom folken i landen? Den som kommer till att fylla sina hand med en ung stut och sju vädrar, den varder Prest till dem som icke äro gudar.

10 Ka ko kinautolu, ko homau ʻOtua ʻa Sihova, pea naʻe ʻikai te mau liʻaki ia: pea ko e kau taulaʻeiki, ʻaia ʻoku ngāue kia Sihova, ko e ngaahi foha ʻo ʻElone, pea mo e kau Livai ʻoku nau fai pe ʻenau ngaahi ngāue:

Men med oss är Herren vår Gud, den vi icke öfvergifve, och Presterna, som Herranom tjena, Aarons barn, och Leviterna i deras sysslor;

11 Pea ʻoku nau tutu kia Sihova ʻi he pongipongi kotoa pē mo e efiafi kotoa pē ʻae ngaahi feilaulau tutu mo e meʻa namu kakala: pea ʻoku nau ʻai ʻae mā ʻoe ʻao foki ki he palepale māʻoniʻoni; mo e tuʻunga maama koula mo hono ngaahi maama ʻo ia, ke tutu ʻi he efiafi kotoa pē: he ʻoku mau tauhi ʻae fekau ʻa Sihova ko homau ʻOtua; ka kuo mou liʻaki ia ʻekimoutolu.

Och upptända Herranom bränneoffer, hvar morgon och hvar afton, dertill det goda rökverket, och tillreda bröden på det rena bordet, och den gyldene stakan med sina lampor, så att de varda upptände hvar afton; ty vi behålle Herrans vår Guds vakt; men I hafven öfvergifvit honom.

12 Pea, vakai, ʻoku ʻiate kimautolu moʻoni ʻae ʻOtua ko homau ʻEiki tau, mo ʻene kautaulaʻeiki ke nau fakaongo ʻae ngaahi meʻalea ke kalangaekina ʻae manavahē kiate kimoutolu ʻae fānau ʻa ʻIsileli, ʻoua naʻa mou tau kia Sihova ko e ʻOtua ʻo hoʻomou ngaahi tamai: koeʻuhi ʻe ʻikai te mou monūʻia.”

Si, med oss är Gud i spetsen, och hans Prester och trummeterna till att trummeta; så att man skall trummeta emot eder; I Israels barn, strider icke emot Herran edra fäders Gud; ty det varder eder icke väl bekommandes.

13 Ka naʻe fai ʻe Selopoami ke hiki ʻae malumu mei honau tuʻa: ko ia naʻa nau ʻi he ʻao ʻo Siuta pea naʻe ʻi honau tuʻa ʻae malumu.

Men Jerobeam gjorde en bakhär, att han måtte komma bakuppå dem; så att desse voro frammanför Juda, och bakhären efter dem.

14 Pea ʻi he sio ki mui ʻa Siuta, vakai, naʻe ʻi honau ʻao ʻae tau, pea ʻi honau tuʻa: pea naʻa nau tangi kia Sihova, pea naʻe ifi ʻo fakaongo ʻe he kau taulaʻeiki ʻae ngaahi meʻalea.

Då nu Juda vände sig om, si, då var strid både för och efter. Då ropade de till Herran, och Presterna trummetade med trummeter;

15 Pea naʻe toki mavava ai ʻae kau tangata Siuta: pea ʻi he mavava ʻae kau tangata Siuta, naʻe hoko ʻo pehē, naʻe taaʻi ʻe he ʻOtua ʻa Selopoami mo ʻIsileli kotoa pē ʻi he ʻao ʻo ʻApisa mo Siuta.

Och hvar man i Juda skriade. Och då hvar man i Juda skriade, plågade Gud Jerobeam och hela Israel för Abia och Juda.

16 Pea naʻe hola ʻae fānau ʻa ʻIsileli mei he ʻao ʻo Siuta: pea naʻe fakatukutukuʻi ʻakinautolu ʻe he ʻOtua ki honau nima.

Och Israels barn flydde för Juda; och Gud gaf dem i deras händer.

17 Pea naʻe taaʻi ʻakinautolu ʻe ʻApisa mo hono kakai ʻi he tāmateʻi lahi: ko ia naʻe tāmate ai ʻoe kakai ʻIsileli, ʻae kau tangata fili, ʻe toko nima kilu.

Och Abia med sitt folk gjorde en stor slagtning på dem; och föllo af Israel slagne femhundradtusend unge män.

18 Naʻe pehē pe hono fakavaivai ʻae fānau ʻa ʻIsileli ʻi he kuonga ko ia, pea naʻe mālohi ʻo lavaʻi ʻe he fānau ʻa Siuta, ko e meʻa ʻi heʻenau tui kia Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻenau ngaahi tamai.

Alltså vordo Israels barn nedertryckte i den tiden; och Juda barn vordo tröste; förty de förläto sig på Herran deras fäders Gud.

19 Pea naʻe tuli ʻe ʻApisa ʻa Selopoami, ʻo ne maʻu meiate ia ʻae ngaahi kolo, ko Peteli mo hono ngaahi kolo, mo Sesana mo hono ngaahi kolo, mo ʻIfalemi mo hono ngaahi kolo ʻo ia.

Och Abia jagade efter Jerobeam, och vann honom städer af, BethEl med dess döttrar, Jesana med dess döttrar, och Ephron med dess döttrar;

20 Pea naʻe ʻikai toe maʻu ʻe Selopoami ha mālohi ʻi he ngaahi ʻaho ʻo ʻApisa: pea naʻe taaʻi ia ʻe Sihova, pea pekia ia.

Så att Jerobeam kom intet mer till magt, så länge Abia lefde. Och Herren plågade honom, så att han blef död.

21 Ka naʻe fakaʻaʻau ʻo mālohi ʻa ʻApisa, pea fakamaʻu ia mo e uaifi ʻe toko hongofulu ma fā, pea naʻe tupu ʻiate ia ʻae foha ʻe toko uofulu ma toko ua, mo e ʻofefine ʻe toko hongofulu ma toko ono.

Då nu Abia vardt förstärkt, tog han fjorton hustrur, och födde två och tjugu söner och sexton döttrar.

22 Pea ko hono toe ʻoe ngāue ʻa ʻApisa, mo ʻene ngaahi anga, mo ʻene ngaahi lea ʻikai kuo tohi ʻi he [tohi ]talanoa ʻoe palōfita ko Ito?

Hvad nu mer af Abia sägande är, och om hans vägar, och hans gerningar, det är skrifvet uti den Prophetens Iddo Historia.