Metiu 18
1 Ho alu lo lvbwlaksu vdwv Jisu gvlo aala, tvvkato, “Nyidomooku gv Karv tolo yvvla kaiyachok jinv ngv?”
I samma stund trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Vilken är den störste i himmelriket?»
2 Vkvlvgabv Jisu vmi go gokla bunugv kaagialo dakmuto,
Då kallade han fram ett barn och ställde det mitt ibland dem
3 okv minto, “Ngo nonua milv jidunv vdwlo nonu mvngdinla so vmi so aingbv rima redw, nonu vdwloka Nyidomooku Karv tolo aala mare.
och sade: »Sannerligen säger jag eder: Om I icke omvänden eder och bliven såsom barn, skolen I icke komma in i himmelriket.
4 Yvvdw so vmi aingbv rila nyanyak dunv hv Nyidomooku gv Karv tolo kaiyachok nvgobv rireku.
Den som nu så ödmjukar sig, att han bliver såsom detta barn, han är den störste i himmelriket.
5 Okv yvvdw svkvnv vmia ngoogv amin bv alvbv naarwk sidunv, hv ngamka naarwk sidunv.”
Och den som tager emot ett sådant barn I mitt namn, han tager emot mig.
6 “Yvv akonv so miangnv vdw sokv akonyi nga mvngjing nvnga mva riadunv, ho nyi angv vbvribolo alvyare ninyigv lvngpo lo vlwng pwktv nvgo paklwk sutola svmasa bolo poklwk sunam mv.
Men den som förför en av dessa små som tro på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup.
7 Achialvbv mvngru runam gubv rire nyiamooku gv nyi vdwa ogulvgavbolo bunugv mvngjwng nga ngoomu jinv ngv achialvdu! Vkv nvngv lokia ribwngre-vbvritola yvvdw um bunua rimudunv hv achialvbv mvngru runam gubv rire!
Ve världen för förförelsers skull! Förförelser måste ju komma; men ve den människa genom vilken förförelsen kommer!
8 “Noogv laak gunv vmalo lvpa gunv noogv mvngjwng nga mvlamva riadu bolo, hum palin gvrila ora tvka! noogv lvgabv hv alvyare turnamlo laak vmalo lvpa gunv kaamabv vngnam mv, vbvmayabv laak laknyia okv lvpa lvnyia gvtola vmv doobwngnv gula dookulo orlwk komam svnga. (aiōnios g166)
Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt eller halt, än att hava båda händerna eller båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden. (aiōnios g166)
9 Okv noogv nyik gunv noogv mvngjwng nga nyemu bolo, hum koolin gvrila ora tvka! Noogv lvgabv si alvyare no nyik nyikin tvvla singkulo vngnam mv, vmabvya nyik nyiknyia gvtola uyumooku bolo orlwk komam svnga. (Geenna g1067)
Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna. (Geenna g1067)
10 “Kaatoka nonuno miangnv vdw so gv akonyika mvngnyekalo mabvka. Ngo nonua mindu, bunugv nyidogindung ngv lokia nyidomooku lo doonv ngo Abu gvlo dooming gvnya dunv.
Sen till, att I icke förakten någon av dessa små; ty jag säger eder att deras änglar i himmelen alltid se min himmelske Faders ansikte.
11 Nyia Kuunyilo ngv nyekunv vdwa ringlin tvkubv aapv kunv.
12 “Nonuno ogugo mvngdu nyi ako svlar lvnggo dooto okv akonv nyetoku? Nw kvvbi chamkia gula kia nga moodw lo nvmwng dvla rimu pila, nw vngla nyenv anga makardu.
Vad synes eder? Om en man har hundra får, och ett av dem har kommit vilse, lämnar han icke då de nittionio på bergen och går åstad och söker efter det som har kommit vilse?
13 Vdwlo nw hum kaapa rekudw, ngo nonua mindu, nw nyenv akin ho lvgabv nyemanv chamkia gula akkia ngam svnga achialv kaiyago mvngpu yareku.
Och händer det då att han finner det -- sannerligen säger jag eder: då gläder han sig mer över det fåret än över de nittionio som icke hade kommit vilse.
14 So gv apiabv noogv Abu nyidomooku tolo doonv so gv miangnv vdw so akonyika ngoomu dubv mvngma dunv.
Så är det ej heller eder himmelske Faders vilja att någon av dessa små skall gå förlorad.
15 “Noogv achiboru ngv nam rinyingla rimur dubolo, vngla ninyigv rimur a kaatam laka. Vbvritola um nonyi anyi gv pingkolo risila rila ka. Nw noogv minam a tvvdu boloka, no noogv achiboru a ria yaala paakor pvku.
Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder.
16 Vbvritola nw noogv minam a tvvma dubolo, no nyi lo ako vmalo anyigo noogv lvkobv vnggv laka, ogulvgavbolo Darwknv Kitaplo minam aingbv ‘Rimur mvnwngnga tvyakaayanv anyi aom lokv tvbwkkalo dukubv.’
Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två, för att 'var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago'.
17 Okv nw bunua tvvmabolo, ogumvnwng nga Gvrja lo minpa laka. Ataranyabv nw Gvrja gv minam haka tvvma kubolo, ninyia mvngjwng manv gubv vmalo rimurnv nyi gubv toa lakuka.
Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig såsom en hedning och en publikan.
18 “Okv vkvlvgabv ngo nonua mindunv: nonu sichingmooku so ogugo maakv vrikudw hum nyido mooku toloka maakv vrikunv, okv nonu sichingmooku so ogu gonyi vkv vrikudw hum nyido mooku toloka vkv vriku.
Sannerligen säger jag eder: Allt vad I binden på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad I lösen på jorden, det skall vara löst i himmelen.
19 “Okv ngo nonua minta jidunv: Vdwlo nonu sichingmooku so anyi gunv tolwk minsula ogugonyi kumridw, hum nonugv lvgabv ngoogv nyidomooku gv Abu ngv rijireku.
Ytterligare säger jag eder, att om två av eder här på jorden komma överens att bedja om något, vad det vara må, så skall det beskäras dem av min Fader, som är i himmelen.
20 Ogo lo anyi gunv vmalo aom gunv ngoogv amin bv dookum redw, ngo hoka bunua lvkobv dooming gvdunv.
Ty var två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.»
21 Vbvrikunamv Pitar Jisu gvlo aatoku okv tvvkato, “Ahtu nga ngoogv boruv rinyingla rimur morbwng bolo, ngo ninyia vdwgo mvngnga jidubv? Kanw guri?”
Då trädde Petrus fram och sade till honom: »Herre, huru många gånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig mot mig? Är sju gånger nog?»
22 Jisu mirwkto, “Ma, kanw mwngma, kanw hv chaamkanw lo gubv,
Jesus svarade honom: »Jag säger dig: Icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger.
23 ogulvgavbolo Nyidomooku gv Karv ngv svbv ridunv. Kvlokvcho dvbv ako dooto, nw ninyigv pakbu vdwgv narnamha kaaka dukubv mintoku.
Alltså är det med himmelriket, såsom när en konung ville hålla räkenskap med sina tjänare.
24 Nw vbv rirap kunam gula bunugv lokv pakbu ako, nw gvlo morko kororgo narnv anga aagv toku.
Och när han begynte hålla räkenskap, förde man fram till honom en som var skyldig honom tio tusen pund.
25 Pakbu angv morko dvdu nga dorla kuma toku, vkvlvgabv dvbv ngv morko dvdua dordu kubv nw nyila ninyigv nywng umvuu vdwa nyirabv okv ninyigv yikungyira dvdv nga piokdu kubv orto jitoku.
Men då denna icke kunde betala, bjöd hans herre att han skulle säljas, så ock hans hustru och barn och allt vad han ägde, för att skulden måtte bliva betald.
26 Pakbu angv lvbwng kumpvla dvbv gv habolo gipvto. Nw kodwkkrwkla koola minto, ‘Nga achukgo dooria jilabvkv, okv ngo nam ogumvnwng nga dorku nvpv!’
Då föll tjänaren ned för hans fötter och sade: 'Hav tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans.'
27 Dvbv ngv ninyia aya mvngpa toku, vkvlvgabv dvbv ninyia morko dvdu nga mvngnga jitoku okv ninyia vngmu toku.
Och tjänarens herre ömkade sig över honom och gav honom fri och efterskänkte honom hans skuld.
28 Vbvrikunamv nyi angv vnglintoku okv ninyigv pakbu ajin gonyi vngrwk suto hv kvvlo nw gvlo morko achukgo narnv go. Nw hum gakbwng gvrila dvngrapto okv minto, “Ngoogvlo narnam a baapubv jikur lakubv.”
Men när samme tjänare kom ut, träffade han på en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra silverpenningar; och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade: 'Betala vad du är skyldig.'
29 Ninyigv pakbu ajin angv ninyigv lvpa lvkwnglo gipv la ninyia koodwkkrwkla koola minto, ‘Nga ayala achukgo dooya jilabv, ngo nam dvdua dorku nvpv!’
Då föll hans medtjänare ned och bad honom och sade: 'Hav tålamod med mig, så skall jag betala dig.'
30 Vbvritola nw um tvvmato; vmabvya nw nyi anga dvdua dorma dvdvlo doomure vla patwk tumlwk yatoku.
Men han ville icke, utan gick åstad och lät sätta honom i fängelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig.
31 Vdwlo dvbv pakbu gunv vbvrinam a kaapa tokudw, dvbvnyi ogumvnwng nga minpa toku.
Då nu hans medtjänare sågo det som skedde, togo de mycket illa vid sig och gingo och berättade för sin herre allt som hade skett.
32 Vkvlvgabv nw pakbu anga goklwk toku. Nw minto, ‘Arin kaamanv nyira noo! Noogv ngoogvlo morko narnam mvnwngnga ngo nam mvngnga jitoku, noogv nga vbv koonam lvkwngbv.
Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: 'Du onde tjänare, allt vad du var skyldig efterskänkte jag dig, eftersom du bad mig därom.
33 Ngoogv nam aya mvngpanam aingbv, no pakbu ajin a aya mvngpa rungse gui.’
Borde då icke också du hava förbarmat dig över din medtjänare, såsom jag förbarmade mig över dig?'
34 Dvbv ngv achialvbv haachi toku, vkvlvgabv nw pakbu anga dvdu nga gvma dvdvlo mvrit modubv vla patwklo vngmu toku.”
Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i fångknektarnas våld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig.
35 Okv Jisu minyabv mintoku, “Vkv aingbv ngoogv Abu nyidomooku tolo doonv, mvnwngnga mvre, vdwlo nonuno haapok raying lokv achiboru gv rimur a mvngnga maridw.”
Så skall ock min himmelske Fader göra med eder, om I icke av hjärtat förlåten var och en sin broder.» Se Nya testamentets text i Ordförklaringarna. Se Pund i Ordförklaringarna. Se Silverpenningar i Ordförklaringarna.
