< Mga Awit 129 >
1 “Mula pa ng aking kabataan madalas akong lusubin nila,” hayaang sabihin ng Israel.
En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --
2 “Mula pa ng aking kabataan, nilusob nila ako, pero hindi nila ako natalo.
mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.
3 Inararo ng mga mang-aararo ang aking likuran; gumawa (sila) ng mahabang ukit na daan.
På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.
4 Si Yahweh ay matuwid, pinutol niya ang mga lubid ng masama.”
Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
5 Nawa malagay silang lahat sa kahihiyan at tumalikod silang mga napopoot sa Sion.
De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.
6 Nawa maging tulad (sila) ng mga damo na nasa bubungan na nalalanta bago pa ito lumago,
De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;
7 na hindi na maaaring punuin ang kamay ng manggagapas o ang dibdib nilang nagtatali ng mga bungkos.
ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,
8 Nawa huwag sabihin ng mga dumadaan, “Nawa ang pagpapala ni Yahweh ay sumainyo; pinagpapala namin kayo sa pangalan ni Yahweh.”
och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."